Anmälarna har i en anmälan klagat på Uppsala universitet och hur universitetet har hanterat två ärenden som gäller två anställda vid universitetet (en lektor respektive en likavillkorsspecialist).

Läs tillsynsbeslutet i sin helhet (PDF) Pdf, 87 kB.

De anställda har genom att uttala vissa ord blivit misstänkta för att ha gjort sig skyldiga till diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567). Anmälarna är, då de anser att ärendena är likvärdiga, kritiska till att universitetet kommit fram till att lektorns agerande varit olämpligt medan likavillkors-specialistens agerande inte har varit det. Anmälarna har därför begärt att UKÄ ska granska ärendena utifrån bestämmelserna i 1 kap. 9 § regeringsformen. Anmälarna har också uppgett att universitetets utredning i lektorns ärende inte har diarieförts.

Universitetskanslersämbetets bedömning

UKÄ uttalar sig i detta beslut inte om Uppsala universitets bedömningar av om det var olämpligt av lektorn respektive likavillkorsspecialisten att i de aktuella situationerna använda vissa ord eller om den formella handläggningen av likavillkorsspecialistens ärende.

UKÄ konstaterar när det gäller lektorns ärende att universitetet har brustit i diarieföringen i flera avseenden och att universitetet ska kritiseras för dessa brister. UKÄ bedömer att det tagit för lång tid innan utredningen i ärendet har diarieförts. UKÄ konstaterar också att detta dröjsmål har inneburit en begränsning i allmänhetens möjligheter till insyn i verksamheten. UKÄ anser vidare att det av noteringarna i dagboksbladet tydligare borde ha framgått att utredningen diariefördes vid den tidpunkt då den enligt universitetet lades till i ärendet. UKÄ konstaterar även att det i dagboksbladet inte finns någon uppgift om, när och i så fall på vilket sätt universitetet har underrättat lektorn om att utredningen avslutats utan åtgärder.

Vidare bedömer UKÄ att utredningen i lektorns ärende inte bara är att se som utredningen i ärendet utan att den också utgör själva beslutet i ärendet. Med den utgångspunkten konstaterar UKÄ att det av beslutet inte framgår vad själva beslutet blev, d.v.s. att ärendet avslutades utan åtgärder efter det möte som universitetet haft med lektorn i saken. UKÄ anser vidare att universitetet då det kommit fram till att lektorns agerande var olämpligt borde lämnat en tydligare motivering till den bedömningen.

Sammantaget konstaterar UKÄ att beslutet inte uppfyller kraven på motivering eller vad ett beslut ska innehålla (31 § 2 och 32 § förvaltningslagen [2017:900], FL). Universitetet förtjänar enligt UKÄ kritik för dessa brister. UKÄ bedömer också att det av den utredning som finns i lektorns ärende inte med säkerhet går att slå fast om universitet kan anses ha uppfyllt de krav som uppställs i 33 § FL när det gäller underrättelse om beslut. För denna brist kan Uppsala universitet enligt UKÄ inte undgå kritik.