Utvärderingens underlag och rapporter finns att läsa via länkarna nedan:

Tematisk utvärdering av samverkan med det omgivande samhället. Nationell bild

Bedömargruppens samlade analys, modul I

Samverkan i det dagliga och praktiska arbetet, modul II

Meritvärdet av samverkan, modul III

Samverka med allmänheten, modul III

Samverkan med det omgivande samhället – en forskningspolitisk översikt 

Sammanfattning

UKÄ har på uppdrag av regeringen genomfört en utvärdering av universitets och högskolors samverkan. Utvärderingen utgår ifrån det krav i 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434) som anger att det i högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte och verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta. Uppdraget från regeringen har genomförts i form av en tematisk utvärdering och fokuserar på lärosätenas arbete med att skapa förutsättningar för samverkan med det omgivande samhället.

Syfte, metod och genomförande

Utvärderingen syftar till att värdera hur lärosätena skapar förutsättningar för samverkan inom forskning och utbildning enligt högskolelagen. Den tematiska utvärderingen, som utformats i dialog med högskolesektorn och representanter för det omgivande samhället, består av tre kompletterande moduler som tillsammans ger underlag till den nationella bilden som sammanställs av UKÄ. De tre modulerna är fristående från varandra. 

• Modul I: I den första modulen utvärderas 37 lärosäten var för sig vad gäller deras strategiska arbete med samverkan. För utvärderingen av individuella lärosäten har UKÄ utsett en bedömargrupp.
• Modul II: I den andra modulen genomförs workshoppar där lärare, forskare, studenter och samverkansparter deltar för att diskutera praktiska erfarenheter av samverkan.
• Modul III: I den tredje modulen genomförs två tematiska fördjupningsstudier om meritvärdet av samverkanskicklighet och lärosätenas samverkan med allmänheten.

Resultat

Modul I: Utvärdering av individuella lärosäten

Styrning och organisering:

• Lärosätena ser samverkan som en integrerad del av sitt uppdrag.
• Lärosätena har strategier och mål för samverkan, men dessa är ofta allmänt hållna. Det finns behov av att tydligare definiera vad som avses med samverkan i mål- och strategidokument.
• Många lärosäten behöver involvera externa parter mer i processerna rörande samverkan för att skapa goda förutsättningar för ömsesidigt utbyte. Även studenter kan involveras mer i processerna, särskilt vad gäller den samverkan som är särorganiserad i olika plattformar.
• De flesta lärosäten arbetar i en decentraliserad struktur där det faktiska samverkansarbetet bedrivs långt ut i organisationen. Det innebär frihet vad gäller prioritering och att anpassa samverkan efter kärnverksamhetens specifika behov. Det innebär också utmaningar rörande samordning och att säkerställa att samverkan får tillräcklig tyngd och genomslag i den forskning och utbildning som bedrivs.
• Det framgår att lärosätena ofta saknar systematiska och kunskapsbaserade arbetssätt för att identifiera, hantera och förebygga målkonflikter.

Genomförande och resultat:

• Uppföljningen av samverkan integreras ofta i de ordinarie kvalitetssäkringssystemen för utbildning och forskning, men det är ofta otydligt vilket utrymme samverkan får i dessa system.
• Det finns behov av att systematisera och tydliggöra hur samverkan fångas upp i lärosätenas kvalitetssystem och att dokumentera uppföljningen av samverkan. Lärosätena behöver också utveckla mått och metoder för att följa upp nyttan av samverkan.
• Lärosätena uppmanas att säkerställa externa aktörers perspektiv i utvärdering och uppföljning av samverkan och även involvera studenter och doktorander i dessa processer.
• Lärosätena behöver i högre utsträckning använda resultaten från uppföljningarna i det interna utvecklingsarbetet och sprida resultaten från uppföljningarna internt och externt.

Modul II: Workshoppar

• Workshopparna visade att samverkan är väl etablerad hos lärosäten och att samverkansaktiviteter bedrivs med stor bredd och variationsrikedom.
• Det är en utmaning för lärosätena att förankra visioner och styrdokument och koppla samman dessa med den samverkan som bedrivs inom kärnverksamheten.
• För att samverkan ska kunna ske för ett ömsesidigt utbyte och nytta för både lärosäten och dess samverkansparter behöver parterna dels formulera sina egna mål med samverkansaktiviteter och dels förstå varandras mål. Långsiktighet är viktigt för att sådan ömsesidig förståelse ska kunna uppnås.
• Samverkanskompetens är en central fråga och insatser behövs för att precisera vad den består i och hur den kan utvecklas och spridas inom högskolesektorn och lärosätena.
• Incitamentsstrukturer, värdering av samverkansskicklighet som merit och tydliga karriärvägar behövs för att premiera samverkan.
• Stöd för samverkan organiseras på många olika sätt på lärosätena. Vid workshopparna uttrycktes olika syn på samverkansstödet och dess placering. Stödet med samverkanskompetens behöver kunna arbeta nära utbildningen och forskningen vid lärosätet.
• Finansiering efterfrågas utifrån de behov som finns. Det gäller särskilt för de inledande och tentativa stegen i samverkan samt när samverkan inkluderar samverkansparter som har begränsade resurser.

Modul III: Fördjupningsstudier

Fördjupningsstudie om meritvärdet av samverkanskicklighet:

• Det finns ett behov av att tydligare värdera samverkansskicklighet vid anställning och befordran. Internationella initiativ som Coalition for Advancing Research Assessment (CoARA) har fått genomslag, men den svenska utvecklingen behöver intensifieras och samordnas.
• De flesta lärosäten är i sina självvärderingar positiva till att stärka meritvärdet av samverkansskicklighet och inkluderar samverkansaspekter i sin anställningsordning.
• Något som försvårar både etableringen av samverkansskicklighetens meritvärde och bedömningen av samverkansskicklighet är osäkerhet om samverkansbegreppet. En annan försvårande faktor i lärosätenas arbete med samverkansmeritering är att lärosätena behöver förhålla sig till både den internationella och nationella utvecklingen inom meriteringsområdet.
• En utmaning som kan uppstå på grund av att samverkan inte i sig är meriterande är att samverkan huvudsakligen sker inom forskningsämnesområden som samverkar med ekonomiskt resursstarka verksamheter. Incitamenten för att samverka med resurssvaga externa parter blir därmed låga och prioriteras bort, exempelvis med mindre företag och organisationer eller allmänheten.
• Lärosätena rekommenderas arbeta brett för att tillskriva samverkansskicklighet ett tydligt meritvärde. Det innefattar att utveckla tydlig kommunikation om vad samverkan innebär och hur samverkansskicklighet bedöms, samt stödja individers och institutioners arbete med samverkansmeritering. 
• Lärosätena rekommenderas inta både ett lärosätesspecifikt perspektiv och ett sektorgemensamt perspektiv i arbetet med att utveckla samverkansmeritering. 
• Lärosätena rekommenderas noga överväga viktiga aspekter av samverkansmeritering, så som hur samverkansskicklighet hanteras i relation till vetenskaplig respektive pedagogisk skicklighet, och risker med kvalitativ bedömning av meriter.

Fördjupningsstudie om samverkan med allmänheten:

• Det finns omfattande kunskap om hur allmänheten och forskare kan samverka, men kunskapen är i huvudsak begränsad till särskilda forskningsfält, traditioner och aktörer.
• Politiken har de senaste åren uppmärksammat och betonat vikten av allmänhetens roll för vetenskap och forskning. Motivet har varit att bygga förtroende för forskning hos allmänheten, stärka demokratin och forskningens relevans samt motverka kunskapsresistens och desinformation. Politiken anger dock inte någon riktning för vad som skulle kunna öka eller möjliggöra samverkan med allmänheten.
• Forskare anser överlag och på ett principiellt plan att allmänheten bör involveras i forskning. Trots detta har forskare ofta svårt att se värdet av det för sin egen forskning.
• Det finns hinder och utmaningar för att samverkan mellan allmänheten och lärosäten ska omsättas i praktik. Ett hinder är att allmänheten är en vag och otydligt definierad grupp. Ett annat hinder handlar om hur urval och representation hanteras. Ett tredje hinder handlar om organisatorisk tröghet och brist på kunskap i forskarsamhället, vilket leder till ojämlika relationer mellan samverkansparter och sämre förutsättningar för ömsesidigt utbyte.
• Lärosätena rekommenderas att stödja och främja ömsesidig samverkan med allmänheten, och att främja spridning av kunskap om samverkan med allmänheten. Slutligen rekommenderas lärosätena att utveckla och på sikt etablera universitetsbiblioteken som arenor och mötesplatser för samverkan och allmänhetens deltagande i vetenskap och forskning.

UKÄ:s övergripande slutsatser

UKÄ har formulerat övergripande slutsatser och rekommendationer utifrån de samlade resultaten från utvärderingens tre moduler. Slutsatserna tar utgångspunkt i utvärderingens fokus på lärosätenas arbete med att skapa förutsättningar för samverkan med det omgivande samhället.

Det övergripande intrycket är att svenska lärosäten har stora ambitioner och omfattande aktivitet inom samverkansområdet. Samverkan förefaller vara en viktig och integrerad del av svensk forskning och utbildning. 

Slutsatserna presenteras tematiskt under följande sex områden:

• Samverkan för ömsesidigt utbyte: utvärderingens röda tråd.
• Lärosätena har strategier för samverkan – men de når inte alltid kärnverksamheten.
• Samverkansbegreppets betydelse är fortfarande oklar.
• Samverkansskicklighet som merit – en central komponent för att samverkan ska öka.
• Genomförda samverkanserfarenheter som kvalitetsdrivande faktor – en underutnyttjad resurs.
• Framtida granskningar av samverkan.

UKÄ ser dessa sex områden som de viktigaste att lyfta fram utifrån utvärderingen. Syftet är att bidra till lärosätenas fortsatta arbete att med utgångspunkt i högskolelagen skapa förutsättningar för samverkan med det omgivande samhället inom forskning och utbildning. UKÄ ger följande rekommendationer fördelat på tematiskt område.

Samverkan för ömsesidigt utbyte: utvärderingens röda tråd.

• Lärosätena rekommenderas att i högre utsträckning involvera externa parter i olika processer, på olika nivåer kring samverkan, detta för att stärka förutsättningarna för ömsesidigt utbyte.
• Lärosätena rekommenderas att utveckla tydligare riktlinjer och kunskapsbaserat stöd till lärare och forskare i kärnverksamheten för att förebygga och hantera de målkonflikter som kan uppstå i samverkan med det omgivande samhället.
• Regeringen rekommenderas att stärka incitamenten för samverkan mellan lärosäten och allmänheten, för att nå upp till de ambitioner som formuleras i flera propositioner och i högskolelagen.

Lärosätena har strategier för samverkan – men de når inte alltid kärnverksamheten.

• Lärosätena rekommenderas att säkerställa att samverkan både är tydligt beskriven och ges tillräckligt utrymme i strategidokument och styr- och ledningssystem.
• Lärosätena rekommenderas att utifrån sina övergripande mål kontinuerligt se över att kärnverksamhetens olika delar har tillräckliga förutsättningar och resurser för att bedriva samverkan.
• Lärosätena rekommenderas ta ställning till hur stöd med samverkanskompetens placeras och med vilket mandat, så att medarbetare som bedriver samverkan ges ett ändamålsenligt stöd. Stödet till samverkan med civila sektorn och allmänheten kan förtydligas och stärkas.

Samverkansbegreppets betydelse är fortfarande oklar.

• Lärosätena rekommenderas att tydliggöra betydelsen av samverkan för ömsesidigt utbyte i sina styrdokument och strategier. Lärosätena rekommenderas samtidigt att förankra samsyn inom högskolesektorn kring vad högskolelagens skrivning om samverkan innebär.

Samverkansskicklighet som merit – en central komponent för att samverkan ska öka.

• Regeringen rekommenderas att tillsätta och ge i uppdrag till en nationell stödfunktion att främja och samordna arbetet med att värdera samverkansskicklighet som merit inom en bredd av forskningsämnesområden och med olika samhällssektorer. Det är viktigt att samordningen beaktar forskningsråden och internationell utveckling på området.
• Lärosätena rekommenderas tillskriva samverkansskicklighet ett tydligt meritvärde i ramar och kriterier för anställning, befordran, och lönesamtal, och även omsätta dessa i praktik. Det kan ske samordnat enligt föregående rekommendation men även på annat sätt, samt synkroniserat med den internationella utvecklingen på området.
• Lärosätena rekommenderas arbeta samordnat med kompetensutveckling, både vad gäller samverkansskicklighet och vad gäller att bedöma samverkansskicklighet. Det kan bland annat ske genom en nationell stödfunktion, så som föreslås i den första rekommendationen.

Genomförda samverkanserfarenheter som kvalitetsdrivande faktor – en underutnyttjad resurs.

• Lärosätena rekommenderas säkerställa att uppföljning och utvärdering av samverkan genomförs och dokumenteras ändamålsenligt för att säkra att man gör rätt saker i förhållande till övergripande mål.
• Lärosätena rekommenderas involvera externa parter samt studenter och doktorander i uppföljning och utvärdering av samverkan.
• Lärosätena rekommenderas att systematiskt använda resultaten från uppföljningar och utvärderingar av samverkan för lärande, kvalitetsutveckling, planering, prioritering och strategiska beslut rörande forskning och utbildning. 
• Lärosätena rekommenderas att sprida resultat från sina utvärderingar och uppföljningar till samverkansparter och samhället i stort.

Framtida granskningar av samverkan.

• Lärosätenas samverkan med det omgivande samhället rekommenderas även i framtiden vara föremål för granskning och kan beroende på fokus innefatta utvärdering, effektivitetsgranskning och/eller analys. 
• Framtida granskningar av samverkan rekommenderas avgränsas till fördjupade studier av specifika områden med antingen särskilda utvecklingsbehov eller särskilt stor potential att åstadkomma samhällsnytta.
• Framtida granskningar av samverkan som inkluderar bedömargrupper rekommenderas genomföras med hög representation av bedömare från det omgivande samhället.