Uppgifter på nationell nivå
I det här avsnittet redovisas uppgifter om kursklassificeringen nationellt, det vill säga för samtliga kurser som ges vid svenska lärosäten. Avsnittet har två huvudsakliga syften. Till att börja med vill vi ge en nationell bild av systemet och utfallet av kursklassificeringen. Samtidigt tar vi också tillfället i akt att i korthet resonera kring hur de olika måtten kan användas framöver.
Hela syftet med kursklassificeringen, och resurstilldelningssystemet i sig, är att fördela pengar till lärosätena baserat på den utbildning dessa utför.
Det går att beskriva och följa upp lärosätenas klassificering av sina kurser till utbildningsområden på olika sätt. Ett första är att studera de kurser som erbjuds studenterna på grundnivå och avancerad nivå. Det går också att undersöka hur helårsstudenter och helårsprestationer hänförs till olika utbildningsområden till följd av kursklassificeringen. Slutligen kan man också beräkna och undersöka utbildningens ekonomiska värde, så som det beräknas i lärosätenas årsredovisningar. Som nämnts tidigare har vi i den här rapporten valt att för enkelhetens skull helt exkludera helårsprestationerna. Detta gäller både när vi räknar med antalet helårsstudenter samt dessas ekonomiska värde. Nedan går vi i tur och ordning de igenom resultat som baserats på de olika mått som nämnts här.
Uppföljning genom kurser
Den svenska högskolas utbildningsutbud utgjordes av knappt 51 000 kurser under 2019. Inom vissa ämnen finns kurser att läsa vid i princip samtliga lärosäten, medan det inom andra ämnen endast erbjuds kurser vid något enstaka. I dagsläget saknar Universitetskanslersämbetet statistik kring högskolans kursutbud, så att ta fram uppgifter om detta har ett nyhetsvärde i sig självt.
Som namnet antyder är det kursen, och dess ämnesmässiga innehåll, som utgör grunden i kursklassificeringssystemet. Av figur 3 framgår det totala antalet kurser inom olika ämnesområden (för förklaring av begrepp, se faktarutan Dataunderlag) vid svenska universitet och högskolor samt hur många av kurserna som klassificeras till ett, två respektive tre eller flera utbildningsområden. Totalt uppgick alltså antalet kurser till knappt 51 000 under året, varav drygt 12 500 gavs inom det största ämnesområdet, juridik och samhällsvetenskap.
Figur 3: Kurser efter ämnesområde (x-axel) och antal kursklassificeringar per kurs (grupp), budgetåret 2019, antal
Den högsta andelen kurser, knappt 24 procent, som var klassificerade till mer än ett utbildningsområde fanns inom vård och omsorg. Detta följdes av juridik och samhällsvetenskap (22 procent) och medicin och odontologi (20 procent). Den lägsta andelen, knappt 7 procent, fanns inom det konstnärliga ämnesområdet.
Uppföljning genom helårsstudenter
Som en följd av kursklassificeringen kan helårsstudenter som var registrerade vid svenska lärosäten hänföras till olika utbildningsområden. Universitetskanslersämbetet och Statistiska centralbyrån publicerar redan uppgifter om antalet helårsstudenter baserat på uppgifter ur Ladok, bland annat i statistikdatabasen.
Läs vidare om antal helårsstudenter i statistikdatabasen
Det är inte helårsstudenter eller helårsprestationer i sig som klassificeras, utan kurserna. Som en följd av klassificeringen hänförs helårsstudenter (och helårsprestationer) till ett eller annat utbildningsområde, och genom att beräkna hur många de är får man snabbt en bild över utbildningens omfattning. Genom det här sättet att närma sig materialet kommer man en bit från själva kursklassificeringen, men i gengäld närmare den verksamhet som faktiskt bedrivs på lärosätena.
Av knappt 300 000 helårsstudenter som studerade vid svenska lärosäten utgjordes drygt 125 000 av studerande på kurser inom ämnesområdet juridik och samhällsvetenskap. Sett till klassificeringen kan 63 procent av dessa hänföras till något av utbildningsområden inom HSTJ. Men, en betydande del (omkring 13 procent) av helårsstudenterna kan hänföras till något av utbildningsområdena NTF. Återstoden (drygt 45 procent) hänförs till övriga utbildningsområden.
Figur 4: Helårsstudenter efter ämnesområde (x-axel) och utbildningsområde (grupp), budgetåret 2019, antal
Inom områdena teknik och naturvetenskap var majoriteten av helårsstudenterna, i båda fallen en bit över 90 procent, hänförda till utbildningsområdet NTF. Det största utbildningsområdet inom medicin och odontologi var medicin (76 procent), inom vård och omsorg var det vård (83 procent), inom konstnärligt område var det konstnärliga utbildningsområden (84 procent) och slutligen HSTJ inom övrigt område (50 procent). Det största utbildningsområdet utgjorde alltså över 50 procent av helårsstudenterna inom samtliga ämnesområden (inom övrigt uppgick andelen HSTJ egentligen till 49,5 procent).
Genom att följa upp helårsstudenter istället för kurser får man en bättre förståelse för hur den faktiska utbildningsverksamheten ser ut, vilket såklart är en fördel. Både Universitetskanslersämbetet och SCB har redan en ganska omfattande uppföljning av antalet helårsstudenter i sin statistik, i analyser och rapporter.
Det är värt att notera skillnaderna i hur stora andel som kurserna respektive helårsstudenterna utgör inom de olika ämnesområdena. Juridik och samhällsvetenskap utgjorde, exempelvis, en fjärdedel av det totala kursutbudet, men alltså drygt 43 procent av det totala antalet helårsstudenter.
Uppföljning genom helårsstudenternas ekonomiska värde
Tillslut beräknar vi också helårsstudenternas ekonomiska värde till knappt 14,7 miljarder kronor. Hela syftet med kursklassificeringen, och resurstilldelningssystemet i sig, är att fördela pengar till lärosätena baserat på den utbildning dessa utför. Genom ersättningen kommer man så när detta som möjligt. För en beskrivning av hur själva systemet fungerar rekommenderas den korta genomgång som återfinns under Resurstilldelningssystemet.
Precis som lärosätena gör i sina årsredovisningar multipliceras antalet helårsstudenter med ersättningsbeloppet för respektive utbildningsområde. Om inget annat nämns så används genomgående 2019 års ersättningsbelopp (tabell 1).
I figur 3 jämförs de andelar som ersättningen respektive helårsstudenter inom ämnesområdena utgör av det totala antalet/beloppet. Ersättningen inom juridik och samhällsvetenskap utgjorde 34 procent av det totala värdet (gul stapel) samtidigt som motsvarande andel helårsstudenter (lila stapel) uppgick till 43 procent. Som framgår var rangordningen mellan ämnesområdena den samma oavsett om man jämför andelen helårsstudenter eller andelen ersättning, med undantag från att övrigt och konstnärligt ämnesområde byter plats..
Figur 5: Helårsstudenternas- respektive ersättningens andel, efter ämnesområde, budget år 2019
Andelen helårsstudenter var högre än andelen ersättning inom juridik och samhällsvetenskap samt humaniora och teologi (lila stapel högre än gul). Inom resterande områden gällde det omvända, med undantag för övrigt område där andelarna i princip var de samma. Utav samtliga ersättningsbelopp var det för HSTJ det lägsta, samtidigt som stora delar av helårsstudenterna inom de här ämnesområdena vart ersatta med just det beloppet. Ämnesområden där den genomsnittliga ersättningen var högre än genomsnittet i systemet som helhet kommer att uppvisa en större andel av ersättningen relativt sin andel av helårsstudenter.
I materialet finns också uppgifter om yrkesexamensprogram. I figur 4 nedan redovisas beräkningar av ersättningen som lärosätena erhåller för ett urval av de här programmen. Beräkningen exkluderar värdet av helårsprestationerna. De fristående kurserna består, som namnet antyder, av kurser som inte organiserats inom ett specifikt program. Inom den här gruppen var helårsstudenternas totala ekonomiska värde nästan 3 miljarder kronor, vilket gjorde det till den största av alla.
Figur 6: Ersättning för helårsstudenter efter yrkesexamensprogram (y-axel, ett urval) utbildningsområde (grupp), miljarder kronor, budgetåret 2019. Urvalet är baserat på den totala ersättningen inom yrkesexamensprogrammet. Yrkesexamensprogram där värdet understeg 100 miljoner kronor har exkluderats av utrymmesskäl.
Vi ser också värdet av helårsstudenterna på program som leder till generella examina, kandidatexamen och masterexamen, var stort. Det största icke-generella yrkesexamensprogrammet var det som leder till civilingenjörsexamen (1,4 miljarder), följt av sjuksköterske- (0,9 miljarder), och ämneslärarexamen (0,6 miljarder).
Universitetskanslersämbetet får ofta frågor om hur mycket en students utbildning kostar, och svaret är alltid att vi, med hjälp av de uppgifter vi har att tillgå, inte kan veta det. Det här har flera olika anledningar, men en viktig sådan är att det står lärosätena fritt att själva omfördela sina anslag internet. Att vi nu har tillgång till de kompletta kursklassificeringsuppgifterna förändrar inte detta.
Det man kan göra är att beräkna den genomsnittliga ersättningen per student, vilket nu har blivit enklare, och möjligt att göra på mer disaggregerad nivå. Det är återigen viktigt att påpeka att uppgifterna enbart gäller ersättningen för helårsstudenter, och inte helårsprestationer samt att detta inte är att likställa med vad en student kostar.
I tabell 2 presenteras beräkningar av den genomsnittliga ersättningen för helårsstudenter uppdelat på ämnesområde. Det är uppenbart att ersättningen varierade kraftigt. Exempelvis var den inom juridik och samhällsvetenskap 39 570 kronor, knappt 10 000 kronor lägre en den genomsnittliga ersättningen inom systemet. Som kontrast var den inom exempelvis medicin och odontologi 62 500 kronor, nära 13 000 kronor högre än det totala genomsnittet. Ersättningen för helårsstudenter inom ämnesområdet övrigt låg väldigt nära det totala genomsnittet.
Tabell 2: Genomsnittlig ersättning per helårsstudent, efter ämnesområde, budgetåret 2019, kr
Ämnesområde | kr |
Juridik och samhällsvetenskap | 39 569 |
Humaniora och teologi | 41 165 |
Övrigt område | 49 540 |
Systemet totalt | 49 587 |
Naturvetenskap | 54 588 |
Teknik | 57 418 |
Vård och omsorg | 58 875 |
Medicin och odontologi | 62 504 |
Konstnärligt område | 154 032 |
Ett annat sätt att undersöka förhållandet mellan antalet helårsstudenter och det ekonomiska värde dessa motsvarar visas i figur 5. Av figurens x-axel kan man avläsa antalet helårsstudenter, och på y-axeln det ekonomiska värde dessa motsvarar. I figuren plottas dessa värden för olika ämnesdelområdena, grupperat efter ämnesområde (färg).
Linjerna motsvarar olika ersättningsnivåer som kan används som referens. Den nedersta linjen (prickig) motsvara det lägsta ersättningsbeloppet (HSTJ), den mittersta (solid) motsvarar det genomsnittliga ersättningsbeloppet (Systemet totalt i tabell 2), och den översta det högsta ersättningsbeloppet (det konstnärliga utbildningsområdet opera). Som förväntat varierade den genomsnittliga ersättningen per helårsstudent även mellan ämnesdelområden.
Figur 7: Förhållande mellan antal helårsstudenter (x) och det ekonomiska värde dessa motsvarar (y) inom ämnesdelområden, efter ämnesområde (grupp), år 2019.
Linjerna motsvarar olika ersättningar per helårsstudent; den nedersta (prickiga) linjen visar den lägsta ersättningsnivån (HSTJ), den mittersta (solida) visar den genomsnittliga ersättningsnivån, och den översta (streck) visar det högsta ersättningsbeloppet (opera).
En fördel med att använda helårsstudenternas värde som mått vid uppföljning är att det direkt anknyter till det system som reglerar lärosätenas intäkter. Genom att använda ersättningen skapar vi också en länk mellan statistiken över lärosätenas utbildningsverksamhet och den ekonomiska statistiken, vilket öppnar upp intressanta möjligheter. Tanken med mål- och resultatstyrning är att lärosätenas beslut om utbud och dimensionering ska påverkas av hur mycket intäkter som olika utbildningsprestationer genererar, vilket alltså kvantifieras genom ersättningen.
Det finns två nackdelar med måttet. För det första är det, som vi diskuterat tidigare, lätt för en användare att anta att de mått vi presenterar här går att likställa med hur mycket resurser som spenderas på en student på en specifik utbildning. Detta är alltså är fel. För det andra mäter vi inte helårsstudenternas faktiska värde i någon bredare ekonomisk mening, eftersom ”priset” är reglerat av statsmakterna. Värdet är bara relevant inom ett slutet system, vilket gör det vanskligt att jämföra ”kostanden” för en helårsstudent på en specifik utbildning med någon annan produkt, som prissätts genom andra mekanismer.