Uppgifter på nationell nivå

I det här avsnittet redovisas uppgifter om kursklassificeringen nationellt, det vill säga för samtliga kurser som ges vid svenska lärosäten. Avsnittet har två huvudsakliga syften. Till att börja med vill vi ge en nationell bild av systemet och utfallet av kursklassificeringen. Samtidigt tar vi också tillfället i akt att i korthet resonera kring hur de olika måtten kan användas framöver.

Hela syftet med kursklassificeringen, och resurstilldelningssystemet i sig, är att fördela pengar till lärosätena baserat på den utbildning dessa utför.

Det går att beskriva och följa upp lärosätenas klassificering av sina kurser till utbildningsområden på olika sätt. Ett första är att studera de kurser som erbjuds studenterna på grundnivå och avancerad nivå. Det går också att undersöka hur helårsstudenter och helårsprestationer hänförs till olika utbildningsområden till följd av kursklassificeringen. Slutligen kan man också beräkna och undersöka utbildningens ekonomiska värde, så som det beräknas i lärosätenas årsredovisningar. Som nämnts tidigare har vi i den här rapporten valt att för enkelhetens skull helt exkludera helårsprestationerna. Detta gäller både när vi räknar med antalet helårsstudenter samt dessas ekonomiska värde. Nedan går vi i tur och ordning de igenom resultat som baserats på de olika mått som nämnts här.


Figur 1: Kurser efter ämnesområde (x-axel) och antal kursklassificeringar per kurs (grupp), budgetåret 2019, antal

Den högsta andelen kurser, knappt 24 procent, som var klassificerade till mer än ett utbildningsområde fanns inom vård och omsorg. Detta följdes av juridik och samhällsvetenskap (22 procent) och medicin och odontologi (20 procent). Den lägsta andelen, knappt 7 procent, fanns inom det konstnärliga ämnesområdet.

 

Figur 2: Helårsstudenter efter ämnesområde (x-axel) och utbildningsområde (grupp), budgetåret 2019, antal

Inom områdena teknik och naturvetenskap var majoriteten av helårsstudenterna, i båda fallen en bit över 90 procent, hänförda till utbildningsområdet NTF. Det största utbildningsområdet inom medicin och odontologi var medicin (76 procent), inom vård och omsorg var det vård (83 procent), inom konstnärligt område var det konstnärliga utbildningsområden (84 procent) och slutligen HSTJ inom övrigt område (50 procent). Det största utbildningsområdet utgjorde alltså över 50 procent av helårsstudenterna inom samtliga ämnesområden (inom övrigt uppgick andelen HSTJ egentligen till 49,5 procent).

Genom att följa upp helårsstudenter istället för kurser får man en bättre förståelse för hur den faktiska utbildningsverksamheten ser ut, vilket såklart är en fördel. Både Universitetskanslersämbetet och SCB har redan en ganska omfattande uppföljning av antalet helårsstudenter i sin statistik, i analyser och rapporter.

Det är värt att notera skillnaderna i hur stora andel som kurserna respektive helårsstudenterna utgör inom de olika ämnesområdena. Juridik och samhällsvetenskap utgjorde, exempelvis, en fjärdedel av det totala kursutbudet, men alltså drygt 43 procent av det totala antalet helårsstudenter.


Figur 3: Helårsstudenternas- respektive ersättningens andel, efter ämnesområde, budget år 2019
Figur 4: Ersättning för helårsstudenter efter yrkesexamensprogram (y-axel, ett urval) utbildningsområde (grupp), miljarder kronor, budgetåret 2019.

Tabell 2: Genomsnittlig ersättning per helårsstudent, efter ämnesområde, budgetåret 2019, kr


Ämnesområde

kr

Juridik och samhällsvetenskap

39 569

Humaniora och teologi

41 165

Övrigt område

49 540

Systemet totalt

49 587

Naturvetenskap

54 588

Teknik

57 418

Vård och omsorg

58 875

Medicin och odontologi

62 504

Konstnärligt område

154 032

Ett annat sätt att undersöka förhållandet mellan antalet helårsstudenter och det ekonomiska värde dessa motsvarar visas i figur 5. Av figurens x-axel kan man avläsa antalet helårsstudenter, och på y-axeln det ekonomiska värde dessa motsvarar. I figuren plottas dessa värden för olika ämnesdelområdena, grupperat efter ämnesområde (färg).

Linjerna motsvarar olika ersättningsnivåer som kan används som referens. Den nedersta linjen (prickig) motsvara det lägsta ersättningsbeloppet (HSTJ), den mittersta (solid) motsvarar det genomsnittliga ersättningsbeloppet (Systemet totalt i tabell 2), och den översta det högsta ersättningsbeloppet (det konstnärliga utbildningsområdet opera). Som förväntat varierade den genomsnittliga ersättningen per helårsstudent även mellan ämnesdelområden.


Figur 7: Förhållande mellan antal helårsstudenter (x) och det ekonomiska värde dessa motsvarar (y) inom ämnesdelområden, efter ämnesområde (grupp), år 2019.

Linjerna motsvarar olika ersättningar per helårsstudent; den nedersta (prickiga) linjen visar den lägsta ersättningsnivån (HSTJ), den mittersta (solida) visar den genomsnittliga ersättningsnivån, och den översta (streck) visar det högsta ersättningsbeloppet (opera).

Figur 5: Förhållande mellan antal helårsstudenter (x) och det ekonomiska värde dessa motsvarar (y) inom ämnesdelområden, efter ämnesområde (grupp), år 2019.

En fördel med att använda helårsstudenternas värde som mått vid uppföljning är att det direkt anknyter till det system som reglerar lärosätenas intäkter. Genom att använda ersättningen skapar vi också en länk mellan statistiken över lärosätenas utbildningsverksamhet och den ekonomiska statistiken, vilket öppnar upp intressanta möjligheter. Tanken med mål- och resultatstyrning är att lärosätenas beslut om utbud och dimensionering ska påverkas av hur mycket intäkter som olika utbildningsprestationer genererar, vilket alltså kvantifieras genom ersättningen.

Det finns två nackdelar med måttet. För det första är det, som vi diskuterat tidigare, lätt för en användare att anta att de mått vi presenterar här går att likställa med hur mycket resurser som spenderas på en student på en specifik utbildning. Detta är alltså är fel. För det andra mäter vi inte helårsstudenternas faktiska värde i någon bredare ekonomisk mening, eftersom ”priset” är reglerat av statsmakterna. Värdet är bara relevant inom ett slutet system, vilket gör det vanskligt att jämföra ”kostanden” för en helårsstudent på en specifik utbildning med någon annan produkt, som prissätts genom andra mekanismer.