Kursklassificering i högskolan - hela bilden

För första gången har Universitetskanslersämbetet fått tillgång till den kompletta klassificeringen av den svenska högskolans kursutbud. Varje kurs som ges vid ett svenskt lärosäte klassificeras till ett eller flera utbildningsområden. Det är den klassificeringen som ligger till grund för resurstilldelningen för utbildning på grundnivå och avancerad nivå.

Genom att beskriva och kommentera kursklassificeringen, så som den såg ut 2019, vill vi skapa ökad förståelsen för sambandet mellan den utbildning som bedrivs vid lärosätena och den ersättning som de erhåller för denna.

Rapportens innehåll

Innehållet i den här rapporten utgörs först och främst av figurer och tabeller som arbetats fram med hjälp av kursklassificeringsmaterialet. Här beskrivs uppgifterna och jämförs med publicerad statistik där så är möjligt. För ge uppgifterna rätt kontext finns först en kortare beskrivning av det system där kursklassificeringen används, nämligen systemet för resurstilldelning till utbildning på grundnivå och avancerad nivå.

En beskrivning av kursklassificeringssystemet

Kursklassificeringen utgör en hörnsten i resurstilldelningssystemet på grundnivå och avancerad nivå. I avsnittet Resurstilldelningssystemet ges en kort beskrivning av hur systemet är uppbyggt och fungerar, samt referenser till mer utförliga beskrivningar.

Ta del av resultaten

Huvudsyftet med rapporten har varit att undersöka det nya material vi fått tillgång till, samt att ge en nationell bild av kursklassificeringen. För att åstadkomma detta ligger fokus på resultat och kommentarer som rör systemet i sin helhet samt på jämförelser med redan publicerad statistik. Läs mer i avsnitten Jämförelser samt Uppgifter på nationell nivå.

 

I denna rapport har vi tagit fram uppgifter om

  • Högskolans
    kursutbud:

    51
    tusen
  • Antal
    helårsstudenter:

    300
    tusen
  • Helårsstudenternas ekonomiska värde:

    15
    miljarder SEK

Resurstilldelningssystemet

Syftet med det här avsnittet är att ge en bild av det system som ligger till grund för tilldelningen av resurser till utbildningen på grundnivå och avancerad nivå.

Dagens resurstilldelningssystem baseras på hur mycket utbildning som årligen genomförs vid respektive lärosäte. Systemet omfattar alla statliga lärosäten förutom Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan. Det inkluderar också de enskilda utbildningsanordnarna Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Många lärosäten bedriver utöver den anslagsfinansierade utbildningsverksamheten även uppdragsutbildning. Sådan utbildning finansieras av uppdragsgivaren och ersätts inte genom det system som beskrivs här.

Alla kurser som ges vid svenska lärosäten är klassificerade till ett eller flera utbildningsområden, som i sin tur är knutna till olika ersättningsbelopp. Ersättningen utgår från antalet registrerade studenter (omräknade till helårsstudenter) och deras studieprestationer i form av avklarade poäng (omräknade till helårsprestationer). Dessa ersätts med olika belopp, beroende på vilket utbildningsområde kursen klassificeras som. I tabell 1 redovisas de ersättningsbelopp som gällde för år 2019.


Utbildningsområde

Ersättning per helårsstudent, 2020, kr

Ersättning per helårsprestation, 2020, kr

Humanistiskt, teologiskt, juridiskt, samhällsvetenskapligt (HSTJ)

32 891

21 433

Naturvetenskapligt, tekniskt, farmaceutiskt (NTF)

56 084

47 296

Vård

59 625

51 642

Medicinskt

66 629

81 044

Undervisning

40 005

41 909

Övrigt

45 041

36 588

Verksamhetsförlagd utbildning

56 695

55 006

Design (Konstnärligt*)

158 927

96 829

Musik (Konstnärligt*)

137 110

86 691

Odontologiskt

49 307

57 437

Idrott

115 794

53 585

Konst (Konstnärligt*)

225 623

96 864

Media (Konstnärligt*)

322 434

258 283

Teater (Konstnärligt*)

315 957

157 375

Dans (Konstnärligt*)

222 213

122 786

Opera (Konstnärligt*)

326 747

195 463

* I den här rapporten kommer vi att använda samlingsbegreppet ”Konstnärligt”.


Ersättningsbeloppen
räknas varje år upp enligt en pris- och löneomräkning (PLO) för att kompensera för ökade kostnader till följd av inflationen. Uppräkningen inkluderar ett produktivitetsavdrag (PEK). Regeringen har vid flera tillfällen genomfört så kallade kvalitetsförstärkningar, vilket innebär att ersättningsbeloppen har höjts utöver PLO. Flera av kvalitetsförstärkningarna har riktats mot utbildningsområdena humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik.

Statsmakterna beslutar också årligen om det så kallade takbeloppet, den övre gräns för ersättningen som varje lärosäte kan erhålla för den utbildning som det utfört under året. Takbeloppet räknas även det årligen upp med PLO. Om statsmakterna bestämmer sig för att öka takbeloppet utöver PLO (och eventuella kvalitetsförstärkningar) betyder det att flera studenter kan utbildas jämfört med tidigare år, något som brukar kallas för en utbyggnad. Utbyggnader har de senaste åren ofta riktats mot utbildningar som ska leda till examen inom bristyrken, exempelvis sjukvård och undervisning.

Resurstilldelningssystemet infördes i samband med 1993 års universitets- och högskolereform. Det innebar en betydande förändring jämfört med tidigare system, där resurstilldelningen baserades på statsmakternas bedömningar av behovet av utbildningsplatser. Lärosätena fick då alltså betalt för att tillhandahålla ett antal platser på sina utbildningar, oavsett hur många som studenter som sedan deltog i utbildningen.


Lärosätena inrättar och klassificerar kurser

Det är upp till varje lärosäte att, inom vissa ramar, besluta om vilka kurser som ska erbjudas studenterna. Detta innefattar beslut om antal platser, även kallat utbildningens dimensionering, samt om hur utbildningen ska organiseras i olika kurser.

I det studieadministrativa systemet Ladok registreras samtliga kurser tillsammans med antal helårsstudenter och helårsprestationer, totalt och uppdelade på män och kvinnor. Registret innehåller också information om själva kursen. Förutom basinformation så som kursnamn, år, termin och lärosäte finns även ytterligare variabler och indelningar tillgängliga. I faktarutan nedanför listar vi några av de uppgifter som är centrala för förståelsen av den här texten.

Dataunderlag

Uppgifterna hämtas ur det studieadministrativa systemet Ladok, som administreras och utvecklas av ett konsortium bestående av 37 lärosäten och Centrala studiestödsnämnden.

Extern länk: Det nationella studieadministrativa systemet Ladok

SCB-ämne är en hierarkisk uppdelning av samtliga kurser i Ladok. Indelningen består av tre nivåer;
- 8 ämnesområden,
- 41 ämnesdelområden och
- 181 ämnesgrupper.

Det är SCB, i samarbete med Universitetskanslersämbetet, som förvaltar och utvecklar den här statistiska standarden.

Extern länk: Fördjupad information om statistiken från Ladok på Statistiska myndigheten SCB:s webbplats.

Utbildningsområde är den indelning av kurser vid svenska lärosäten som ligger till grund för resurstilldelningssystemet. Indelningen kan du läsa mer om nedan, och framgår av tabell 1. Det är regeringen som beslutar om indelningen. Läsa mer i regleringsbrevet till universitet och högskolor (se not nedan).

Yrkesexamensprogram är en gruppering av kurser i program som alla leder till en specifik examen. Används för statistikändamål.

Omfattning på en kurs mäts i hur många högskolepoäng som kursen ger.

Takt: ges kursen på exempelvis hel- eller halvfart (100 eller 50 %)?

Utbildningsform: ges kursen på campus eller distans?

Nivå: ges kursen på grund-, eller avancerad nivå?

För vårt ändamål är de viktigaste indelningarna av informationen utbildningsområde och SCB-ämne. Den förstnämnda är själva kursklassificeringen, som beskrivits ovan. Den andra indelningen görs av SCB för statistiska ändamål. Som framgår av faktarutan Dataunderlag är den här indelningen hierarkisk, och består på den lägsta nivån av 181 ämnesgrupper. Varje kurs tilldelas bara en ämnesgrupp, och således också ett av de 41 ämnesdelområdena och ett av de 8 ämnesområdena. För den fortsatta läsningen är det viktigt att ta med sig att indelningen i utbildningsområde respektive SCB-ämne skiljer sig åt i såväl tid (införande i lokalt system/rapportering till Ladok), utförare (lärosäte/SCB) och syfte (resurstilldelning/statistik).

Lärosätena beslutar alltså själva hur kurserna ska klassificeras till utbildningsområden. Varje kurs ska klassificeras till ett eller flera av de utbildningsområden som framgår av tabell 1. En kurs kan exempelvis klassificeras som 40 procent teknik och 60 procent humaniora och teologi, eller som 100 procent medicin. I instruktionerna (Regleringsbrev avseende universitet och högskolor, bilaga 1, punkt 5.1 (2020)) för hur klassificeringen ska utföras klargörs att det enbart är kursens ämnesmässiga innehåll som ska vara styrande för klassificeringen. Detta bidrar till svårigheterna med att följa upp hur likvärdig klassificeringen av kurser är inom systemet, eftersom att det är väldigt svårt att avgöra i vilken utsträckning eventuella skillnader beror på skillnader i kursernas innehåll eller inte.

Ifrågasatt likvärdighet

Frågan om hur likvärdig kursklassificeringen har varit aktuell allt sedan systemet infördes 1993. Lärosätena kan anses ha ekonomiska incitament att klassificera kurser till utbildningsområden med höga ersättningsbelopp, snarare än till dem som bäst matchar kursens innehåll. Det här påverkar (i den mån det sker) statsmakternas förmåga att styra hur mycket utbildningen inom olika ämnesområden får kosta, och också likvärdigheten mellan olika lärosäten. Universitetskanslersämbetet, Högskoleverket och Riksrevisionen har vid ett flertal tillfällen, i såväl egeninitierade analyser och som svar på regeringsuppdrag, berört ämnet. Här nämner vi bara ett urval i syfte att beskriva hur diskussionen har gått under åren.

År 2002 publicerade Högskoleverket en rapport (Klassificering av kurser – ett regeringsuppdrag, HSV, (reg.nr: 63-5822-0)) där man bland annat föreslog att likvärdigheten i kursklassificeringen kunde följas upp med hjälp av ett jämförelseindex. Genom att beräkna det ekonomiska utfallet som blev följden av kursklassificeringen för varje lärosäte, och sedan jämföra det med hur utfallet skulle ha blivit om lärosätet använt den genomsnittliga klassificeringen, fick man fram ett indextal. Om indextalet avvek mycket ansågs det betyda att kursklassificeringen på det lärosätet, inom det ämnet, inte låg i linje med övriga lärosätens klassificeringar. Detta var ett tecken på att bristande likvärdighet. Sådan uppföljning genomfördes under de följande åren i olika analyser och promemorior.

Riksrevisionen kom i en rapport (Klassificering av kurser viduniversitet och högskolor – regeringens styrning och Högskoleverkets uppföljning, Riksrevisionen, RiR 2010:4) från 2010 fram till att bristfällig styrning och uppföljning från regeringen respektive Högskoleverket hade lett till att lärosätena klassificerat liknande kurser på olika sätt. Regeringen behandlade frågan i budgetpropositionen för 2012 (Prop. 2011/12:1, Utgiftsområde 16, s. 46), där man underströk att principerna från systemets införande fortfarande gällde. Klassificeringen ska enbart baseras på kursens innehåll, och inte utifrån exempelvis resursåtgång, undervisningsmetod eller huruvida kursen ingår i ett utbildningsprogram som i huvudsak har en annan klassificering. Regeringen gav samtidigt Högskoleverket i uppdrag att utveckla uppföljningen av kursklassificeringen tillsammans med lärosätena.

Gemensamt för tidigare uppföljningar är att de har baserats på kursklassificeringens utfall mellan lärosäten, inom olika ämnen (exempelvis genom index). I de fall det visade sig finnas skillnader blev slutsatsen att likvärdigheten i klassificeringen var bristande – lärosätena agerade på sina ekonomiska incitament. I en rapport från 2012 (Högskoleverkets uppföljning av kursklassificering vid universitet och högskolor, HSV, 2012:25 R) ifrågasatte Högskoleverket den slutsatsen – kurser inom samma ämnesgrupp kan nämligen ha olika ämnesinnehåll, vilket kunde motivera skillnader i klassificering. För att avgöra om klassificeringen avviker från det som förväntas måste man, enligt rapporten, ha kännedom om kursernas innehåll samt vetenskaplig expertis.

Den senaste uppföljningen är en avrapportering av ett regeringsuppdrag till Universitetskanslersämbetet publicerad år 2017 (Uppföljning av ersättningsbeloppen för högre utbildning, UKÄ, R 2017:6). I rapporten konstaterar man att klassificeringen i huvudsak sker enhetligt, men att det fanns vissa avvikelser som inte kan förklaras av kursens innehåll.

Från register till ersättning

I slutet av året gör varje lärosäte som omfattas av resurstilldelningssystemet en sammanställning av antalet helårsstudenter och helårsprestationer samt det ekonomiska värde dessa motsvarar. Resultatet blir en matris, kallad för ”fakturan”, som till form och innehåll beskrivs i regleringsbrevet till universitet och högskolor. Varje lärosäte publicerar denna sammanställning i sin årsredovisning, som en del av anslagsavräkningen (Se exempelvis Göteborgs universitets årsredovisning 2019, s. 99).

Det samlade ekonomiska värdet av utbildningsvolymen – värdet av samtliga helårsstudenter och helårsprestationer inom olika utbildningsområden – stäms sedan av mot takbeloppet vid avräkningen av lärosätets ramanslag för utbildning på grundnivå och avancerad nivå.

Om utbildningsvolymens värde motsvarar takbeloppet får lärosätet räkna av hela takbeloppet. Detsamma gäller om utbildningsvolymens värde överstiger takbeloppet. I den situationen, vid så kallad överproduktion, får lärosätet emellertid inte mer pengar i ersättning från staten. Det överproducerande lärosätet kan istället spara överproduktionen, dvs. det överskjutande beloppet (upp till maximalt tio procent av takbeloppet), till framtiden för avräkning ett kommande budgetår när man inte uppnår tilldelat takbelopp.

Om lärosätet har en utbildningsvolym som understiger takbeloppet kan överproduktion från tidigare år användas för avräkning mot takbeloppet. Det finns också möjlighet att spara outnyttjat anslag till kommande år, så kallat anslagssparande.

Inga uppgifter vad en specifik utbildning kostar

Slutligen är det viktigt att påpeka att det står lärosätena fritt att själva utforma sin interna medelsfördelning som de vill. De kan alltså fritt frångå de nationella ersättningsbeloppen när medlen ska fördelas från central nivå, genom olika fakulteter och institutioner (eller motsvarande), och vidare till enskilda kurser. Det vi undersöker är alltså ett system som reglerar lärosätenas intäkter, och inte de kostnader som uppstår vid utbildningen.

Det här gör att vi genom kursklassificeringsmaterialet inte kan uttala oss om hur mycket en enskild utbildningsplats kostar – bara hur mycket ersättning den ger upphov till inom resurstilldelningssystemet. Det gör det också vanskligt att dra slutsatser av att jämföra utbildningar vid olika lärosäten. Att den genomsnittliga ersättningen för en helårsstudent på civilingenjörsprogrammet på ett lärosäte var 20 procent lägre per år än på ett annat, betyder alltså inte att utbildningen på det första lärosätet kostar mindre.

Jämförelse

I det här avsnittet presenteras resultat från beräkningar baserade på kursklassificeringsmaterialet samt jämförelser mellan dessa och andra, tidigare publicerade, uppgifter. Syftet har varit att verifiera att uppgifterna beräknats korrekt samt att öka förståelsen för materialet. Kontentan av jämförelsen är att det finns vissa skillnader, men att dessa på det stora hela inte anses ha någon inverkan på hur resultaten bör tolkas.

Bara helårsstudenter

I den här rapporten används uppgifter om helårsstudenter men inte helårsprestationer. Hur många helårsprestationer som registreras på en kurs är beroende av studenternas prestationsgrad, vilken varier mellan så väl lärosäten som ämnesområden. Genom att exkludera dem ur analysen minskar vi komplexiteten i uppgifterna.

Målet med den här rapporten har varit att beskriva utfallet av kursklassificeringen, snarare än att återskapa lärosätenas fakturor, vilket gör denna avgränsning ändamålsenlig. Det är dock viktigt att komma ihåg när man läser vidare i texten. I framtiden är det fullt möjligt att inkludera även denna komponent i statistik, analyser och utvärderingar.

Vissa skillnader mot andra publicerade uppgifter

Sammantaget, för 2019, noteras att antalet helårsstudenter i kursklassificeringsmaterialet uppgick till 297 000, till ett samlat ekonomiskt värde av 14,7 miljarder kronor. Motsvarande värden baserade på årsredovisningsuppgifter var 289 000 helårsstudenter respektive 14,2 miljarder kronor. Här nedanför beskriver de (fel)källor som ger upphov till den här avvikelsen.

För det första ingår i det material vi har tillgång samtliga studenter som är registrerade på lärosätenas kurser, inte bara de som ligger till grund för beräkningen av utbildningsvolymens ekonomiska värde. Det rör sig om studenter från tredje land som själva bekostar sin utbildning, och vi har inte möjlighet att räkna bort dessa.

Den här skillnaden gör att det överlag kommer att ingå något fler studenter i kursklassificeringsmaterialet, i förhållande till vad som presenteras inom den ekonomiska statistikens takbeloppsuppföljning. Uppgifterna är dock i linje med de uppgifter om helårsstudenter och helårsprestationer som publiceras inom statistikprodukten grundnivå och avancerad nivå (Högskolan i siffror, Universitetskanslersämbetets statistiska databas). Genom befintlig statistik vet vi att andelen betalande studenter generellt är relativt hög på våra tekniskt inriktade lärosäten. Av figur 1 verkar det dock som att avvikelsen från takbeloppsuppgifterna inte är märkvärt större inom NTF jämfört med andra utbildningsområden. Den här skillnaden bedöms inte påverka jämförbarheten i någon större utsträckning.

Effekten av detta framgår av figur 1, där man kan se en liten men systematisk skillnad mellan de värden som hämtas från årsredovisningarnas fakturor (gula) jämfört med de som beräknats utifrån kursklassificeringsmaterialet (lila). I den vänstra panelen räknar vi antalet helårsstudenter, och i den högre beräknar vi och jämför helårsstudenternas ekonomiska värde.

För det andra finns en viktig skillnad i antal helårsstudenter som registreras på kurser inom de konstnärliga utbildningsområdena (se tabell 1). För att kunna kontrollera kostnaderna för de här utbildningarna beslutar regeringen årligen om hur många helårsstudenter som varje lärosäte har rätt att avräkna inom respektive konstnärligt utbildningsområde. Om antalet helårsstudenter inom exempelvis design vid ett visst lärosäte överstiger det maximalt tillåtna under ett givet år har lärosätet rätt att istället avräkna dessa som om de vore registrerade på kurser inom humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap eller teknik (Enligt Bilaga 1, punkt 5.1, i regleringsbrevet till universitet och högskolor).


Figur 1: Helårsstudenter (v) och ersättning (h) efter utbildningområde och källa (gul = Årsredovisningsuppgifter, lila = Kursklassificeringsuppgifter), år 2019, antal och miljarder kronor

Figur 1: Helårsstudenter (v) och ersättning (h) efter utbildningområde och källa (gul = Årsredovisningsuppgifter, lila = Kursklassificeringsuppgifter), år 2019, antal och miljarder kronor
Figur 2: Helårsstudenter som översteg maxtaket inom de konstnärliga utbildningsområdena, efter konstnärligt utbildningsområde (vänster) och det område de blev omfördelade till (höger), år 2019, andel

Uppgifter på nationell nivå

I det här avsnittet redovisas uppgifter om kursklassificeringen nationellt, det vill säga för samtliga kurser som ges vid svenska lärosäten. Avsnittet har två huvudsakliga syften. Till att börja med vill vi ge en nationell bild av systemet och utfallet av kursklassificeringen. Samtidigt tar vi också tillfället i akt att i korthet resonera kring hur de olika måtten kan användas framöver.

Hela syftet med kursklassificeringen, och resurstilldelningssystemet i sig, är att fördela pengar till lärosätena baserat på den utbildning dessa utför.

Det går att beskriva och följa upp lärosätenas klassificering av sina kurser till utbildningsområden på olika sätt. Ett första är att studera de kurser som erbjuds studenterna på grundnivå och avancerad nivå. Det går också att undersöka hur helårsstudenter och helårsprestationer hänförs till olika utbildningsområden till följd av kursklassificeringen. Slutligen kan man också beräkna och undersöka utbildningens ekonomiska värde, så som det beräknas i lärosätenas årsredovisningar. Som nämnts tidigare har vi i den här rapporten valt att för enkelhetens skull helt exkludera helårsprestationerna. Detta gäller både när vi räknar med antalet helårsstudenter samt dessas ekonomiska värde. Nedan går vi i tur och ordning de igenom resultat som baserats på de olika mått som nämnts här.


Figur 1: Kurser efter ämnesområde (x-axel) och antal kursklassificeringar per kurs (grupp), budgetåret 2019, antal

Den högsta andelen kurser, knappt 24 procent, som var klassificerade till mer än ett utbildningsområde fanns inom vård och omsorg. Detta följdes av juridik och samhällsvetenskap (22 procent) och medicin och odontologi (20 procent). Den lägsta andelen, knappt 7 procent, fanns inom det konstnärliga ämnesområdet.

 

Figur 2: Helårsstudenter efter ämnesområde (x-axel) och utbildningsområde (grupp), budgetåret 2019, antal

Inom områdena teknik och naturvetenskap var majoriteten av helårsstudenterna, i båda fallen en bit över 90 procent, hänförda till utbildningsområdet NTF. Det största utbildningsområdet inom medicin och odontologi var medicin (76 procent), inom vård och omsorg var det vård (83 procent), inom konstnärligt område var det konstnärliga utbildningsområden (84 procent) och slutligen HSTJ inom övrigt område (50 procent). Det största utbildningsområdet utgjorde alltså över 50 procent av helårsstudenterna inom samtliga ämnesområden (inom övrigt uppgick andelen HSTJ egentligen till 49,5 procent).

Genom att följa upp helårsstudenter istället för kurser får man en bättre förståelse för hur den faktiska utbildningsverksamheten ser ut, vilket såklart är en fördel. Både Universitetskanslersämbetet och SCB har redan en ganska omfattande uppföljning av antalet helårsstudenter i sin statistik, i analyser och rapporter.

Det är värt att notera skillnaderna i hur stora andel som kurserna respektive helårsstudenterna utgör inom de olika ämnesområdena. Juridik och samhällsvetenskap utgjorde, exempelvis, en fjärdedel av det totala kursutbudet, men alltså drygt 43 procent av det totala antalet helårsstudenter.


Figur 3: Helårsstudenternas- respektive ersättningens andel, efter ämnesområde, budget år 2019
Figur 4: Ersättning för helårsstudenter efter yrkesexamensprogram (y-axel, ett urval) utbildningsområde (grupp), miljarder kronor, budgetåret 2019.

Tabell 2: Genomsnittlig ersättning per helårsstudent, efter ämnesområde, budgetåret 2019, kr


Ämnesområde

kr

Juridik och samhällsvetenskap

39 569

Humaniora och teologi

41 165

Övrigt område

49 540

Systemet totalt

49 587

Naturvetenskap

54 588

Teknik

57 418

Vård och omsorg

58 875

Medicin och odontologi

62 504

Konstnärligt område

154 032

Ett annat sätt att undersöka förhållandet mellan antalet helårsstudenter och det ekonomiska värde dessa motsvarar visas i figur 5. Av figurens x-axel kan man avläsa antalet helårsstudenter, och på y-axeln det ekonomiska värde dessa motsvarar. I figuren plottas dessa värden för olika ämnesdelområdena, grupperat efter ämnesområde (färg).

Linjerna motsvarar olika ersättningsnivåer som kan används som referens. Den nedersta linjen (prickig) motsvara det lägsta ersättningsbeloppet (HSTJ), den mittersta (solid) motsvarar det genomsnittliga ersättningsbeloppet (Systemet totalt i tabell 2), och den översta det högsta ersättningsbeloppet (det konstnärliga utbildningsområdet opera). Som förväntat varierade den genomsnittliga ersättningen per helårsstudent även mellan ämnesdelområden.


Figur 7: Förhållande mellan antal helårsstudenter (x) och det ekonomiska värde dessa motsvarar (y) inom ämnesdelområden, efter ämnesområde (grupp), år 2019.

Linjerna motsvarar olika ersättningar per helårsstudent; den nedersta (prickiga) linjen visar den lägsta ersättningsnivån (HSTJ), den mittersta (solida) visar den genomsnittliga ersättningsnivån, och den översta (streck) visar det högsta ersättningsbeloppet (opera).

Figur 5: Förhållande mellan antal helårsstudenter (x) och det ekonomiska värde dessa motsvarar (y) inom ämnesdelområden, efter ämnesområde (grupp), år 2019.

En fördel med att använda helårsstudenternas värde som mått vid uppföljning är att det direkt anknyter till det system som reglerar lärosätenas intäkter. Genom att använda ersättningen skapar vi också en länk mellan statistiken över lärosätenas utbildningsverksamhet och den ekonomiska statistiken, vilket öppnar upp intressanta möjligheter. Tanken med mål- och resultatstyrning är att lärosätenas beslut om utbud och dimensionering ska påverkas av hur mycket intäkter som olika utbildningsprestationer genererar, vilket alltså kvantifieras genom ersättningen.

Det finns två nackdelar med måttet. För det första är det, som vi diskuterat tidigare, lätt för en användare att anta att de mått vi presenterar här går att likställa med hur mycket resurser som spenderas på en student på en specifik utbildning. Detta är alltså är fel. För det andra mäter vi inte helårsstudenternas faktiska värde i någon bredare ekonomisk mening, eftersom ”priset” är reglerat av statsmakterna. Värdet är bara relevant inom ett slutet system, vilket gör det vanskligt att jämföra ”kostanden” för en helårsstudent på en specifik utbildning med någon annan produkt, som prissätts genom andra mekanismer.

Uppgifter på ämnesnivå

För att öka förståelsen för kursklassificeringen presenterar vi här uppgifter för samtliga 8 ämnesområden och 41 ämnesdelområden. Man kan bland annat ta reda på antal kurser och helårsstudenter, totala- och genomsnittliga ersättningsbelopp och fördelningen av de genomsnittliga ersättningsbeloppen. I vissa fall finns uppgifter ända ner på ämnesgrupperna.

Juridik och samhällsvetenskap

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 15 990 kurser fördelade på 5 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi drygt 8 000 inom ämnesdelområdet beteendevetenskap, 3 140 inom ekonomi/administration och 2 390 inom övriga samhällsvetenskapliga ämnen. Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring 85 procent av det samlade kursutbudet inom juridik och samhällsvetenskap.
Antalet helårsstudenter uppgick till totalt 126 260 stycken. Sammantaget utgjorde helårsstudenter inom de tre största ämnesdelområdena 82 procent av det totala antalet, varav det allra största, beteendevetenskap, utgjorde 46 procent.

Läs mer om ämnesområdet juridik och samhällsvetenskap

Ämnesdelområden

Beteendevetenskap

Ekonomi/administration

Övriga samhällsvetenskapliga ämnen

Juridik

Informatik/Data- och systemvetenskap


Teknik

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 8 800 kurser fördelade på 11 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi knappt 1 770 inom ämnesdelområdet datateknik, 1 490 inom elektroteknik och 1 420 inom maskinteknik. Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring 53 procent av det samlade kursutbudet inom teknik.

Läs mer om ämnesområdet teknik

Ämnesdelområden

Arkitektur

Byggnadsteknik/Väg- och vatten

Datateknik

Elektroteknik

Industriell ekonomi och organisation

Kemiteknik

Lantmäteri

Maskinteknik

Samhällsbyggnadsteknik

Teknisk fysik

Övrig teknik


Humaniora och teologi

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 8 850 kurser fördelade på 4 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi drygt 4 060 inom ämnesdelområdet språkvetenskapliga ämnen, 2 640 inom historisk-filosofiska ämnen och 1 320 inom journalistik, kommunikation och information. Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring 91 procent av det samlade kursutbudet inom humaniora och teologi.

Läs mer om ämnesområdet humaniora och teologi

Ämnesdelområden

Historisk-filosofiska ämnen

Journalistik, kommunikation och information

Religionsvetenskap

Språkvetenskapliga ämnen


Naturvetenskap

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 6 710 kurser fördelade på 8 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi drygt 1 980 inom ämnesdelområdet biologi, 1 620 inom matematik och 960 inom fysik. Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring 68 procent av det samlade kursutbudet inom naturvetenskap.

Läs mer om ämnesområdet naturvetenskap

Ämnesdelområden

Biologi

Farmaci

Fysik

Geovetenskap

Kemi

Lant- och skogsbruk

Matematik

Övrigt naturvetenskap


Vård och omsorg

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 3 040 kurser fördelade på 2 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi drygt 2 310 inom ämnesdelområdet omvårdnad, 730 inom rehabilitering och inom . Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring procent av det samlade kursutbudet inom vård och omsorg.

Läs mer om ämnesområdet vård och omsorg

Ämnesdelområden

Omvårdnad

Rehabilitering


Medicin och odontologi

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 2 280 kurser fördelade på 4 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi knappt 1 300 inom ämnesdelområdet medicin, 630 inom övrigt medicin och odontologi och 310 inom odontologi. Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring 98 procent av det samlade kursutbudet inom medicin och odontologi.

Läs mer om ämnesområdet medicin och odontologi

Ämnesdelområden

Medicin

Odontologi

Veterinärmedicin

Övrigt medicin och odontologi


Övrigt område

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 1 690 kurser fördelade på 4 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi knappt 1 120 inom ämnesdelområdet tvärvetenskap, 390 inom idrott och friskvård och 130 inom transport. Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring 97 procent av det samlade kursutbudet inom övrigt område.

Läs mer om ämnesområdet övrigt område

Ämnesdelområden

Idrott och friskvård

Militär utbildning

Transport

Tvärvetenskap


Konstnärligt område

Inom ämnesområdet gavs under 2019 sammanlagt 3 540 kurser fördelade på 3 ämnesdelområden. Av dessa hittar vi drygt 2 050 inom ämnesdelområdet musik, 1 040 inom konst och 450 inom teater, film och dans. Sammanlagt utgjorde dessa tre största delområden omkring 100 procent av det samlade kursutbudet inom konstnärligt område.

Läs mer om ämnesområdet konstnärligt område

Ämnesdelområden

Konst

Musik

Teater, film och dans

Till toppen