Vi vill använda kakor

Sammanfattning av andra delrapporten

Coronapandemin har under lång tid påverkat verksamheten vid universitet och högskolor. I början av sommaren 2021 presenterade regeringen en plan för anpassning och avveckling av de restriktioner som införts med anledning av pandemin. Folkhälsomyndigheten tog bort rekommendationen om distansutbildning vid universitet och högskolor. Det öppnade upp möjligheten för lärosätena att under höstterminen 2021 successivt återgå till en verksamhet som inte i lika hög grad som tidigare begränsades av pandemin.

Aktiviteten på campus på väg tillbaka – men långt tillbaka till nivån innan pandemin

Återgången sker vid de flesta lärosäten stegvis och i en blandning mellan campusförlagd undervisning och distansundervisning. Det finns samtidigt skillnader i takten på återgången och hur den är tänkt att genomföras. Medan några lärosäten återgår till huvudsakligen campusbaserad undervisning snabbt, väljer andra att behålla distansundervisning som huvudinriktning under en längre tid. För att teckna en bild av omställningen till distansundervisning och arbete på distans vid universitet och högskolor har UKÄ med hjälp av mobiltelefondata följt aktiviteten vid sju campus under perioden fram till november 2021. Resultaten visar att aktiviteten hittills under innevarande höst har varit något högre än hösten 2020, men skillnaden är inte stor. Det återstår att se om campus kommer att öppna mer för studenter och personal under den andra halvan av höstterminen, vilket flera lärosäten har aviserat. Det är ännu långt till de nivåer av aktivitet på campus som var normala före pandemin.

Fortsatt rekordmånga studenter i högskolan

En tidig konsekvens av coronapandemin var att många unga blev helt eller delvis arbetslösa och att utsikterna på arbetsmarknaden generellt sett blev mycket sämre för unga. Med anledning av detta satsade regeringen redan under våren 2020 på omfattande utbyggnader av högskolan. Ett ökat intresse för högre studier bidrog tillsammans med regeringens utbyggnader till att rekordmånga studenter sökte sig till högskolan hösten 2020.

Intresset för högre studier är fortsatt högt. Till höstterminen 2021 fortsatte antalet sökande till universitet och högskolor att öka och är nu högre än vad det varit någon gång under den senaste tioårsperioden. Däremot minskade lärosätena sin antagning något. Det betyder att konkurrensen om utbildningsplatserna inom högskolan har ökat.

Preliminära uppgifter för höstterminen 2021 visar att det totala antalet studenter i den svenska högskolan ligger kvar på en rekordhög nivå. Höstterminen 2020 ökade antalet nybörjare på yrkesexamensprogram betydligt, men den ökningen har nu avstannat. Samtidigt är antalet programnybörjare höstterminen 2021 betydligt högre än innan pandemin. Under coronapandemin har andelen kvinnor bland de som studerar på yrkesexamensprogram ökat.

Den sociala snedrekryteringen till högskolan förstärktes under pandemins första fas genom att studenter från sociala grupper som redan tidigare var överrepresenterade i högskolan i högre grad än andra sökte sig till högre studier. Det syns både på nittonåringarnas övergång till högskolan hösten 2020 och den sociala sammansättningen i gruppen unga nybörjarstudenter. Den besvärligare situationen för unga på arbetsmarknaden innebar alltså inte att nya grupper sökte sig till högskolan.

Den ökade tillströmningen av studenter till högskolan har inneburit en ökning av antalet överklagade antagningsärenden. Mellan 2018 och 2020 fördubblades antalet inkomna ärenden till Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) och utvecklingen fortsatte under 2021. Bakom ökningen ligger fler överklagade antagningsbeslut, vilket sannolikt både är en följd av coronapandemin och förändringar som gjort det lättare för studenter att vända sig till nämnden med ärenden.

Också de examinerade har blivit fler under pandemin. Fyra procent fler examinerades under 2020/2021 jämfört med läsåret innan. Ökningen var dock mindre än under pandemins första år. Det finns inte någon entydig förklaring till att de examinerade blivit fler. Någon motsvarande förändring av antalet nybörjare några år tidigare finns exempelvis inte. Däremot kan det förändrade arbetsmarknadsläget under coronapandemin ha lett till en ökad benägenhet att ta ut examen.

Samma mängd lärarledd tid – men undervisning i andra former

UKÄ har genomfört flera undersökningar av hur undervisning och forskning påverkats av pandemin och hur situationen med distansundervisning och distansarbete har påverkat lärare och studenter. En undersökning av tio kurser på grundnivå visar att den lärarledda tiden inte förändrats påtagligt under pandemin, men att undervisningen bedrivits i andra former. En stor förändring och utmaning har varit att hitta former för examination i kurser som tidigare hade salstentamina. Innehållet i kurserna har i hög utsträckning varit det samma som innan pandemin, även när undervisningen har skett på distans. Undersökningen visar att även om undervisningen enligt lärarna generellt sett har fungerat förhållandevis väl att genomföra digitalt, har interaktionen mellan studenter och lärare förändrats. Det har haft betydelse för studenternas lärande.

Olika verksamhetsförlagda utbildningsmoment spelar en betydelsefull roll för yrkesutbildningar inom vårdområdet, men sjukvårdens höga belastning under coronapandemin har påverkat studenternas möjligheter att få den färdighetsträning de behöver. En undersökning av läkarprogrammet och sjuksköterskeprogrammet visar att det mesta av den verksamhetsförlagda utbildningen har gått att genomföra under pandemin. Men en del färdighetstränande moment har ställts in, digitaliserats eller ersatts med teoretiska övningar. Det finns tecken på att pandemin bidragit till en pedagogisk utveckling. Tydligare inslag av undervisning har införts i den verksamhetsförlagda utbildningen. Frågor som rör innehåll och kvalitet har fått förnyad aktualitet. Undersökningen visar att såväl lärare som studenter önskar att en del av förändringarna blir bestående.

Den inresande studentmobiliteten har återhämtat sig

En tidig och tydlig konsekvens av coronapandemin var att den internationella studentmobiliteten minskade kraftigt. Mest påverkades utbytesstudenterna som var betydligt färre under läsåret 2020/21 jämfört med innan pandemin. Preliminära uppgifter för höstterminen 2021 visar att den inresande studentmobiliteten till stor del har återhämtat sig och är tillbaka på samma nivå som innan pandemin. Men det finns förmodligen fortfarande färre utbytesplatser för utresande utbytesstudenter som vill läsa vid universitet utanför Europa eftersom många av lärosätenas partneruniversitet där har pausat utbytesavtalen. Lärosätena försöker kompensera bortfallet av platser genom ett ökat utbyte med europeiska samarbetspartners.

Studenters, doktoranders och forskares upplevelser av pandemin har undersökts genom enkätundersökningar som UKÄ genomfört under våren och sommaren 2021. Studenternas upplevelser präglas av en utbildning som till stor del bedrivits på distans under pandemin. Fler än hälften uppger att det har gällt all deras undervisning och nio av tio svarar att de till minst hälften haft distansutbildning under pandemin. Samtidigt uppger studenterna att lärarna har gjort bra arrangemang för distansundervisningen och kommit med bra information om hur undervisningen ska gå till. Studenterna har även uppmuntrats att komma med förslag till förbättringar av distansundervisningen.

Studenterna nöjda med undervisningen under pandemin

En majoritet av studenterna svarar att de fått det stöd de behöver av sina lärare för att klara studierna under pandemin. Men ungefär en tredjedel uppger att brist på digital kompetens hos lärarna har påverkat undervisningens kvalitet negativt. Det finns några könsskillnader i synen på distansundervisning – kvinnor har generellt varit något mer positiva i sina svar och uppger i lite högre grad än män att de blivit mer positiva till distansundervisning under pandemin. De flesta studenter har upplevt mer stress och oro under pandemin och det gäller kvinnor i högre grad än män.

En undersökning som genomförts bland norska studenter under pandemin visar på liknande resultat. I Norge liksom i Sverige är studenterna överlag positiva till den undervisning de fått under pandemin. Flertalet av studenterna vid svenska lärosäten ger sin utbildning ett gott betyg trots den stora omställningen till distansundervisning – 77 procent av studenterna uppger att utbildningens kvalitet sammantaget varit bra eller mycket bra under pandemin. Samtidigt är siffran lägre än i den studentspegel som genomfördes 2016. Då gav 91 procent av studenterna sin utbildning det sammanfattande betyget bra eller mycket bra.

Långsammare avhandlingsarbete för många doktorander

Doktorandernas upplevelser av omställningen under pandemin är liksom studenternas i hög utsträckning positiva – flertalet tycker att det har fungerat bra att arbeta och bedriva forskarutbildning på distans. Även om många menar att mängden handledning har minskat under pandemin är de flesta nöjda med kvaliteten på den handledning de fått. De flesta är också nöjda med digitala forskarutbildningskurser, seminarier och disputationer liksom med den arbetsutrustning för hemarbete som de haft tillgång till under pandemin. Sammantaget visar undersökningen att lärosätena överlag har lyckats hantera pandemins konsekvenser på ett sätt som doktoranderna är nöjda med.

Men det har också funnits svårigheter för doktoranderna. De internationella samarbetena har blivit färre och det intellektuella utbytet med andra doktorander och seniora forskare har minskat. Fler än hälften uppger att de har behövt ställa in eller senarelägga moment i forskarutbildningen – till stor del handlar det om materialinsamling som inte kunnat genomföras. För många har därför avhandlingsarbetet gått långsammare än planerat. En del doktorander har ansökt om förlängning av doktorandtjänsten med anledning av pandemin och undersökningen visar att majoriteten av ansökningarna har beviljats.

Skillnaderna mellan olika forskningsämnesområden är stora. Doktorander inom humaniora och samhällsvetenskap har genomgående svarat mer negativt på frågorna i enkäten än genomsnittet. Det är också tydligt att utländska doktorander har haft mer negativa erfarenheter av att bedriva forskarstudier under coronapandemin än svenska doktorander. Däremot finns inga betydande skillnader mellan hur kvinnor och män har besvarat enkäten.

Datainsamling ett problem inom forskningen

Forskarnas upplevelser varierar. Medan vissa av forskarna i undersökningen har varit relativt opåverkade av pandemin, har den för andra haft en stor negativ inverkan. Ett tydligt resultat är att många uppger att de har haft problem med datainsamling som inte kunnat genomföras som planerat. Det är ett resultat som ligger i linje med doktorandundersökningen. Inom humaniora och samhällsvetenskap har arkiv och bibliotek inte varit öppna i tillräcklig utsträckning och undersökningar har inte kunnat genomföras på grund av smittskyddsrestriktioner. För forskare inom medicin och hälsovetenskap har restriktioner för patientbesök påverkat forskningen, medan forskare inom naturvetenskap haft svårare att genomföra fältstudier på grund av reserestriktioner.

Forskningen har också blivit lidande på grund av att undervisningen har tagit mer tid i anspråk i och med omställningen till distansundervisning. Forskare har inte kunnat använda sina forskningsmedel i samma utsträckning som planerat vilket lett till att förbrukningen av forskningsmedel har minskat. Många anser också att distansarbetet under pandemin har påverkat forskningen negativt. På längre sikt finns en oro för att avsaknaden av fysiska möten kommer att leda till försämrad produktivitet och kvalitet i forskningen.

Forskningsinfrastrukturer ger svenska forskare verksamma i landet tillgång till avancerad teknik och utrustning och är i många fall en förutsättning för att de ska kunna bedriva internationellt konkurrenskraftig forskning. Den mest framträdande förändringen vid de undersökta forskningsinfrastrukturerna är utvecklingen av nya arbetssätt och rutiner till följd av övergången till fysisk distansering. Infrastrukturerna har samtidigt snabbt kunnat anpassa verksamheten till förändringarna i samhället. De har en stabil och långsiktig finansiering som inte nämnvärt påverkats av pandemin, även om några har sett ett minskat antal användare. Flera företrädare har poängterat den kapacitet som infrastrukturerna har att snabbt analysera stora mängder prover och data. Med en mer utvecklad nationell samordning och strategi skulle deras potential att bidra i samhället under en pandemi bättre kunna tillvaratas.

Begränsad påverkan på forskarrekryteringen i början av pandemin

På den internationella rekryteringen av forskare i början av karriären har pandemin i sitt inledningsskede haft begränsad påverkan. Fram till oktober 2020 hade det inte skett några dramatiska förändringar i antalet, rekryteringen av eller kvarvaron bland meriteringsanställda vid universitet och högskolor. Samtidigt ser vi att den ökning av andelen internationellt rekryterade meriteringsanställda som pågått sedan åtminstone 2012, avtog något.

Inte heller om man ser till andelen internationellt rekryterade meriteringsanställda med avseende på födelseland eller medborgarskapsland går det att finna någon tydlig påverkan av coronapandemin. Beträffande kvarvaron i den svenska högskolan bland postdoktorer så är resultaten på kort sikt tydliga – den har inte förändrats nämnvärt under perioden 2018–2020. Det betyder alltså att postdoktorer under pandemins inledningsskede fortsatte i eller lämnade den svenska högskolan efter två år i ungefär samma utsträckning som tidigare.

Sammantaget är intrycket att universitet och högskolor efter omständigheterna har klarat pandemin väl. Undervisningen har upprätthållits även om påfrestningarna för studenter och lärare har varit stora. Forskning och forskarutbildning har också fortgått. I det fortsatta arbetet blir det viktigt att försöka sätta in den svenska erfarenheten i ett internationellt perspektiv och att börja undersöka – i den mån det är möjligt – vilka långsiktiga effekter som pandemin kommer att föra med sig för verksamheten vid universitet och högskolor.