Sammanfattning av första delrapporten

Coronapandemin har satt både personalen vid landets universitet och högskolor samt studenterna på hårda prov. Enligt en delstudie i uppdraget är de beslut och rekommendationer som har haft störst inverkan på lärosätenas olika verksamheter under coronapandemin så här långt avrådan från icke nödvändiga resor, övergången till distansundervisning, förbuden mot allmänna sammankomster, genomförandet av högskoleprovet och utökningen av antalet utbildningsplatser.

Konsekvenser av coronapandemin på högskolan så här långt

Konsekvenserna av besluten har varit omfattande och lärosätena har genomfört en mängd åtgärder för att lösa de utmaningar som besluten medförde. Genom att bland annat upprätta en krisorganisation möjliggjordes en snabb och effektiv hantering av krisläget. Samtidigt genomförde lärosätena ett omfattande arbete med att ställa om till digital undervisning, vilket krävde kreativa anpassningar för att möjliggöra både teoretisk och praktisk undervisning på distans. En krävande utmaning har också varit att examinera rättssäkert på distans.

Coronapandemin har fått stora konsekvenser för samhällsekonomin, och den del av arbetsmarknaden där unga ofta arbetar har drabbats särskilt hårt. Regeringen har som en åtgärd satsat på omfattande utbyggnader av högskolan. Tillsammans har det lett till ett ökat inflöde av studenter till högskolan. Höstterminen 2020 var det 13 procent fler sökande utan tidigare högskoleerfarenhet, jämfört med höstterminen 2019. Samtidigt ökade nya antagna till högskoleutbildning med 14 procent. Särskilt stor var ökningen bland 19-åringarna som gick ut gymnasiet vårterminen 2020 – de ökade med 28 procent jämfört med året innan.

Inte helt oväntat resulterade detta i en kraftig ökning av nybörjare i högskolan höstterminen 2020 jämfört med höstterminen 2019. Ökningen utgjordes av svenska nybörjare som ökade med 18 procent, medan inresande nybörjare minskade med 49 procent. Höstterminen 2020 utgjorde 19-åringarna 27 procent av det totala antalet nybörjare, vilket är 3 procentenheter mer än höstterminen 2019.

Även utflödet från högskolan ser ut att ha påverkats av pandemin – 9 procent fler examinerades från universitet och högskolor läsåret 2019/20 jämfört med läsåret innan. Andra faktorer än pandemin kan dock ligga till grund för den ökningen.

Läget på arbetsmarknaden för vissa som examinerades från högskolan under pandemin ser också ut att ha påverkats. Det beror dock på vilken utbildning man avlagt examen inom. Exempelvis har de som tagit en civilingenjörsexamen eller en högskoleingenjörsexamen fått det betydligt svårare på arbetsmarknaden, medan de som har en sjuksköterskeexamen har fått det enklare.

Studieresultat på samma nivå, men ökat antal disciplinärenden

Pandemin har haft stor påverkan på högskoleutbildningen i och med att undervisningen till stor del blivit digital och examinationsformerna har förändrats samtidigt som inflödet av studenter har ökat. Det är rimligt att anta att det får konsekvenser, till exempel på genomströmningen i utbildningarna. Men det är inga stora skillnader på direkta avhopp mellan programnybörjare som påbörjade utbildningar vårterminen 2020 och vårterminen 2019.

Däremot syns en tydlig skillnad i direkta avhopp mellan nybörjare från grupper med olika social bakgrund. De direkta avhoppen bland nybörjare med lågutbildade föräldrar ökade vårterminen 2020 jämfört med året innan, medan den minskade bland nybörjare med högutbildade föräldrar. Om det är en konsekvens av pandemin behöver undersökas vidare.

Det är inte heller några stora skillnader mellan studenternas direkta prestationsgrader mellan vårterminen 2019 och vårterminen 2020. Det gäller både på totalnivå som för olika grupper av studenter – det är inga tydliga skillnader i direkt prestationsgrad mellan studenter med olika social och nationell bakgrund. Undantaget är att yngre studenter tycks ha ökat sin direkta prestationsgrad, medan den har minskat bland äldre studenter vårterminen 2020 jämfört med året innan.

Antalet disciplinärenden har ökat kraftigt under coronapandemin. Antalet studenter som blev föremål för en disciplinär åtgärd ökade med 61 procent mellan 2019 och 2020. Den vanligaste orsaken till att studenter blev föremål för disciplinåtgärder var plagiering, men otillåtet samarbete ökade också kraftigt. De flesta lärosäten bedömer att ökningen av disciplinärenden beror på pandemin, eftersom ökningen skett i samband med övergången till distansundervisning samt digitala examinationer och hem­tentamen. Som orsak till ökningen har bland annat angetts bristen på effektiva kontrollfunktioner vid examinationer på distans.

Stress och oro har ökat bland personal och studenter

Många lärosäten har genomfört egna undersökningar för att ta reda på hur personalen och studenterna upplever att pandemin har påverkat verksamheten. UKÄ har begärt in och sammanställt materialet, som visar att omställningen till distansundervisning överlag har upplevts fungera väl. En viktig orsak till den snabba och huvudsakligen framgångsrika omställningen är att den tekniska infrastrukturen redan fanns på plats när pandemin bröt ut. Men omställningen har också inneburit utmaningar. Till exempel har genomförandet av digitala examinationer varit förknippat med flera svårigheter och det ordinarie kvalitetsarbetet har i flera fall pausats.

Personalen har känt av en ökad arbetsbelastning och stress. Det finns även tecken på att omställningen till distansundervisning har haft en negativ inverkan på deras hälsa och välbefinnande. Till exempel har stillasittandet ökat och arbetsron har påverkats negativt. Samtidigt finns det exempel på att hemarbete inte har påverkat arbetsmiljön negativt. När det gäller teknik och den fysiska arbetsmiljön tycks de flesta i personalen vara nöjda med det stöd de har fått.

Många lärosäten har i sina undersökningar fokuserat på studenternas hälsa och studiemiljö. En majoritet av studenterna har upplevt försämringar i sin studiemiljö efter omställningen till distansundervisning. Den sociala studiemiljön försämrades mest. Studenterna minskade sina sociala kontakter och kontakterna med studiekamrater och lärare betydligt. Att hålla uppe motivationen och fokus på studierna har varit en utmaning för många. Studenter beskriver också en känsla av ensamhet, isolering och en längtan efter det sociala studentlivet.

Många studenter upplevde ett sämre välbefinnande och en ökad negativ stress och oro efter omställningen. Det handlade om både pandemins effekter på den egna livssituationen och samhället i stort samt förändringarna i utbildningssituationen och nya sätt att bli examinerad på. Men omställningen innebar också positiva förändringar för en del studenter, som ökad flexibilitet och möjlighet att studera mer effektivt, färre resor och mer undervisningsmaterial på nätet.

Ett fåtal forskningsfinansiärer har dragit ner på finansiellt stöd

Hur har pandemin påverkat finansieringen av forskning vid landets universitet och högskolor? Resultatet så här långt tyder på att coronapandemin i de flesta fall inte har påverkat möjligheterna för allmännyttiga stiftelser och organisationer att bevilja finansiering till nya forskningsprojekt. De minskade aktieutdelningarna från svenska bolag under 2020 har inte inneburit en motsvarande minskning av stiftelsernas forskningsfinansiering. Däremot har Wallenbergstiftelserna och Kempestiftelserna tillfälligt dragit ner sitt stöd till nya projekt betydligt, vilket kan få betydelse för de lärosäten och forskare som finansieras av dem.

Ytterligare studier av hur forskningen, utbildningskvaliteten, studenternas och doktorandernas situation och andra aspekter av högskolans verksamheter har påverkats av pandemin är nödvändiga och pågår inom ramen för uppdraget. Resultaten från undersökningarna kommer att publiceras löpande under uppdragsperioden.

Sammanfattning av andra delrapporten

Coronapandemin har under lång tid påverkat verksamheten vid universitet och högskolor. I början av sommaren 2021 presenterade regeringen en plan för anpassning och avveckling av de restriktioner som införts med anledning av pandemin. Folkhälsomyndigheten tog bort rekommendationen om distansutbildning vid universitet och högskolor. Det öppnade upp möjligheten för lärosätena att under höstterminen 2021 successivt återgå till en verksamhet som inte i lika hög grad som tidigare begränsades av pandemin.

Aktiviteten på campus på väg tillbaka – men långt tillbaka till nivån innan pandemin

Återgången sker vid de flesta lärosäten stegvis och i en blandning mellan campusförlagd undervisning och distansundervisning. Det finns samtidigt skillnader i takten på återgången och hur den är tänkt att genomföras. Medan några lärosäten återgår till huvudsakligen campusbaserad undervisning snabbt, väljer andra att behålla distansundervisning som huvudinriktning under en längre tid. För att teckna en bild av omställningen till distansundervisning och arbete på distans vid universitet och högskolor har UKÄ med hjälp av mobiltelefondata följt aktiviteten vid sju campus under perioden fram till november 2021. Resultaten visar att aktiviteten hittills under innevarande höst har varit något högre än hösten 2020, men skillnaden är inte stor. Det återstår att se om campus kommer att öppna mer för studenter och personal under den andra halvan av höstterminen, vilket flera lärosäten har aviserat. Det är ännu långt till de nivåer av aktivitet på campus som var normala före pandemin.

Fortsatt rekordmånga studenter i högskolan

En tidig konsekvens av coronapandemin var att många unga blev helt eller delvis arbetslösa och att utsikterna på arbetsmarknaden generellt sett blev mycket sämre för unga. Med anledning av detta satsade regeringen redan under våren 2020 på omfattande utbyggnader av högskolan. Ett ökat intresse för högre studier bidrog tillsammans med regeringens utbyggnader till att rekordmånga studenter sökte sig till högskolan hösten 2020.

Intresset för högre studier är fortsatt högt. Till höstterminen 2021 fortsatte antalet sökande till universitet och högskolor att öka och är nu högre än vad det varit någon gång under den senaste tioårsperioden. Däremot minskade lärosätena sin antagning något. Det betyder att konkurrensen om utbildningsplatserna inom högskolan har ökat.

Preliminära uppgifter för höstterminen 2021 visar att det totala antalet studenter i den svenska högskolan ligger kvar på en rekordhög nivå. Höstterminen 2020 ökade antalet nybörjare på yrkesexamensprogram betydligt, men den ökningen har nu avstannat. Samtidigt är antalet programnybörjare höstterminen 2021 betydligt högre än innan pandemin. Under coronapandemin har andelen kvinnor bland de som studerar på yrkesexamensprogram ökat.

Den sociala snedrekryteringen till högskolan förstärktes under pandemins första fas genom att studenter från sociala grupper som redan tidigare var överrepresenterade i högskolan i högre grad än andra sökte sig till högre studier. Det syns både på nittonåringarnas övergång till högskolan hösten 2020 och den sociala sammansättningen i gruppen unga nybörjarstudenter. Den besvärligare situationen för unga på arbetsmarknaden innebar alltså inte att nya grupper sökte sig till högskolan.

Den ökade tillströmningen av studenter till högskolan har inneburit en ökning av antalet överklagade antagningsärenden. Mellan 2018 och 2020 fördubblades antalet inkomna ärenden till Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) och utvecklingen fortsatte under 2021. Bakom ökningen ligger fler överklagade antagningsbeslut, vilket sannolikt både är en följd av coronapandemin och förändringar som gjort det lättare för studenter att vända sig till nämnden med ärenden.

Också de examinerade har blivit fler under pandemin. Fyra procent fler examinerades under 2020/2021 jämfört med läsåret innan. Ökningen var dock mindre än under pandemins första år. Det finns inte någon entydig förklaring till att de examinerade blivit fler. Någon motsvarande förändring av antalet nybörjare några år tidigare finns exempelvis inte. Däremot kan det förändrade arbetsmarknadsläget under coronapandemin ha lett till en ökad benägenhet att ta ut examen.

Samma mängd lärarledd tid – men undervisning i andra former

UKÄ har genomfört flera undersökningar av hur undervisning och forskning påverkats av pandemin och hur situationen med distansundervisning och distansarbete har påverkat lärare och studenter. En undersökning av tio kurser på grundnivå visar att den lärarledda tiden inte förändrats påtagligt under pandemin, men att undervisningen bedrivits i andra former. En stor förändring och utmaning har varit att hitta former för examination i kurser som tidigare hade salstentamina. Innehållet i kurserna har i hög utsträckning varit det samma som innan pandemin, även när undervisningen har skett på distans. Undersökningen visar att även om undervisningen enligt lärarna generellt sett har fungerat förhållandevis väl att genomföra digitalt, har interaktionen mellan studenter och lärare förändrats. Det har haft betydelse för studenternas lärande.

Olika verksamhetsförlagda utbildningsmoment spelar en betydelsefull roll för yrkesutbildningar inom vårdområdet, men sjukvårdens höga belastning under coronapandemin har påverkat studenternas möjligheter att få den färdighetsträning de behöver. En undersökning av läkarprogrammet och sjuksköterskeprogrammet visar att det mesta av den verksamhetsförlagda utbildningen har gått att genomföra under pandemin. Men en del färdighetstränande moment har ställts in, digitaliserats eller ersatts med teoretiska övningar. Det finns tecken på att pandemin bidragit till en pedagogisk utveckling. Tydligare inslag av undervisning har införts i den verksamhetsförlagda utbildningen. Frågor som rör innehåll och kvalitet har fått förnyad aktualitet. Undersökningen visar att såväl lärare som studenter önskar att en del av förändringarna blir bestående.

Den inresande studentmobiliteten har återhämtat sig

En tidig och tydlig konsekvens av coronapandemin var att den internationella studentmobiliteten minskade kraftigt. Mest påverkades utbytesstudenterna som var betydligt färre under läsåret 2020/21 jämfört med innan pandemin. Preliminära uppgifter för höstterminen 2021 visar att den inresande studentmobiliteten till stor del har återhämtat sig och är tillbaka på samma nivå som innan pandemin. Men det finns förmodligen fortfarande färre utbytesplatser för utresande utbytesstudenter som vill läsa vid universitet utanför Europa eftersom många av lärosätenas partneruniversitet där har pausat utbytesavtalen. Lärosätena försöker kompensera bortfallet av platser genom ett ökat utbyte med europeiska samarbetspartners.

Studenters, doktoranders och forskares upplevelser av pandemin har undersökts genom enkätundersökningar som UKÄ genomfört under våren och sommaren 2021. Studenternas upplevelser präglas av en utbildning som till stor del bedrivits på distans under pandemin. Fler än hälften uppger att det har gällt all deras undervisning och nio av tio svarar att de till minst hälften haft distansutbildning under pandemin. Samtidigt uppger studenterna att lärarna har gjort bra arrangemang för distansundervisningen och kommit med bra information om hur undervisningen ska gå till. Studenterna har även uppmuntrats att komma med förslag till förbättringar av distansundervisningen.

Studenterna nöjda med undervisningen under pandemin

En majoritet av studenterna svarar att de fått det stöd de behöver av sina lärare för att klara studierna under pandemin. Men ungefär en tredjedel uppger att brist på digital kompetens hos lärarna har påverkat undervisningens kvalitet negativt. Det finns några könsskillnader i synen på distansundervisning – kvinnor har generellt varit något mer positiva i sina svar och uppger i lite högre grad än män att de blivit mer positiva till distansundervisning under pandemin. De flesta studenter har upplevt mer stress och oro under pandemin och det gäller kvinnor i högre grad än män.

En undersökning som genomförts bland norska studenter under pandemin visar på liknande resultat. I Norge liksom i Sverige är studenterna överlag positiva till den undervisning de fått under pandemin. Flertalet av studenterna vid svenska lärosäten ger sin utbildning ett gott betyg trots den stora omställningen till distansundervisning – 77 procent av studenterna uppger att utbildningens kvalitet sammantaget varit bra eller mycket bra under pandemin. Samtidigt är siffran lägre än i den studentspegel som genomfördes 2016. Då gav 91 procent av studenterna sin utbildning det sammanfattande betyget bra eller mycket bra.

Långsammare avhandlingsarbete för många doktorander

Doktorandernas upplevelser av omställningen under pandemin är liksom studenternas i hög utsträckning positiva – flertalet tycker att det har fungerat bra att arbeta och bedriva forskarutbildning på distans. Även om många menar att mängden handledning har minskat under pandemin är de flesta nöjda med kvaliteten på den handledning de fått. De flesta är också nöjda med digitala forskarutbildningskurser, seminarier och disputationer liksom med den arbetsutrustning för hemarbete som de haft tillgång till under pandemin. Sammantaget visar undersökningen att lärosätena överlag har lyckats hantera pandemins konsekvenser på ett sätt som doktoranderna är nöjda med.

Men det har också funnits svårigheter för doktoranderna. De internationella samarbetena har blivit färre och det intellektuella utbytet med andra doktorander och seniora forskare har minskat. Fler än hälften uppger att de har behövt ställa in eller senarelägga moment i forskarutbildningen – till stor del handlar det om materialinsamling som inte kunnat genomföras. För många har därför avhandlingsarbetet gått långsammare än planerat. En del doktorander har ansökt om förlängning av doktorandtjänsten med anledning av pandemin och undersökningen visar att majoriteten av ansökningarna har beviljats.

Skillnaderna mellan olika forskningsämnesområden är stora. Doktorander inom humaniora och samhällsvetenskap har genomgående svarat mer negativt på frågorna i enkäten än genomsnittet. Det är också tydligt att utländska doktorander har haft mer negativa erfarenheter av att bedriva forskarstudier under coronapandemin än svenska doktorander. Däremot finns inga betydande skillnader mellan hur kvinnor och män har besvarat enkäten.

Datainsamling ett problem inom forskningen

Forskarnas upplevelser varierar. Medan vissa av forskarna i undersökningen har varit relativt opåverkade av pandemin, har den för andra haft en stor negativ inverkan. Ett tydligt resultat är att många uppger att de har haft problem med datainsamling som inte kunnat genomföras som planerat. Det är ett resultat som ligger i linje med doktorandundersökningen. Inom humaniora och samhällsvetenskap har arkiv och bibliotek inte varit öppna i tillräcklig utsträckning och undersökningar har inte kunnat genomföras på grund av smittskyddsrestriktioner. För forskare inom medicin och hälsovetenskap har restriktioner för patientbesök påverkat forskningen, medan forskare inom naturvetenskap haft svårare att genomföra fältstudier på grund av reserestriktioner.

Forskningen har också blivit lidande på grund av att undervisningen har tagit mer tid i anspråk i och med omställningen till distansundervisning. Forskare har inte kunnat använda sina forskningsmedel i samma utsträckning som planerat vilket lett till att förbrukningen av forskningsmedel har minskat. Många anser också att distansarbetet under pandemin har påverkat forskningen negativt. På längre sikt finns en oro för att avsaknaden av fysiska möten kommer att leda till försämrad produktivitet och kvalitet i forskningen.

Forskningsinfrastrukturer ger svenska forskare verksamma i landet tillgång till avancerad teknik och utrustning och är i många fall en förutsättning för att de ska kunna bedriva internationellt konkurrenskraftig forskning. Den mest framträdande förändringen vid de undersökta forskningsinfrastrukturerna är utvecklingen av nya arbetssätt och rutiner till följd av övergången till fysisk distansering. Infrastrukturerna har samtidigt snabbt kunnat anpassa verksamheten till förändringarna i samhället. De har en stabil och långsiktig finansiering som inte nämnvärt påverkats av pandemin, även om några har sett ett minskat antal användare. Flera företrädare har poängterat den kapacitet som infrastrukturerna har att snabbt analysera stora mängder prover och data. Med en mer utvecklad nationell samordning och strategi skulle deras potential att bidra i samhället under en pandemi bättre kunna tillvaratas.

Begränsad påverkan på forskarrekryteringen i början av pandemin

På den internationella rekryteringen av forskare i början av karriären har pandemin i sitt inledningsskede haft begränsad påverkan. Fram till oktober 2020 hade det inte skett några dramatiska förändringar i antalet, rekryteringen av eller kvarvaron bland meriteringsanställda vid universitet och högskolor. Samtidigt ser vi att den ökning av andelen internationellt rekryterade meriteringsanställda som pågått sedan åtminstone 2012, avtog något.

Inte heller om man ser till andelen internationellt rekryterade meriteringsanställda med avseende på födelseland eller medborgarskapsland går det att finna någon tydlig påverkan av coronapandemin. Beträffande kvarvaron i den svenska högskolan bland postdoktorer så är resultaten på kort sikt tydliga – den har inte förändrats nämnvärt under perioden 2018–2020. Det betyder alltså att postdoktorer under pandemins inledningsskede fortsatte i eller lämnade den svenska högskolan efter två år i ungefär samma utsträckning som tidigare.

Sammantaget är intrycket att universitet och högskolor efter omständigheterna har klarat pandemin väl. Undervisningen har upprätthållits även om påfrestningarna för studenter och lärare har varit stora. Forskning och forskarutbildning har också fortgått. I det fortsatta arbetet blir det viktigt att försöka sätta in den svenska erfarenheten i ett internationellt perspektiv och att börja undersöka – i den mån det är möjligt – vilka långsiktiga effekter som pandemin kommer att föra med sig för verksamheten vid universitet och högskolor.

Sammanfattning

Verksamheten vid universitet och högskolor har även under 2021 i stor utsträckning påverkats av coronapandemin. Den här rapporten är den tredje delrapporten i regeringsuppdraget att följa upp konsekvenserna för högskolans verksamhet av beslut och insatser som genomförts med anledning av det nya coronaviruset. Underlaget består av fyra rapporter som tagits fram sedan det senaste rapporteringstillfället i december 2021.

Många av de effekter på högre utbildning och forskning som UKÄ har sett kommer med största sannolikhet att vara kortvariga, men vissa kommer att vara mer långvariga och i en del fall kommer de kanske att permanent förändra högskolan. Minskningen av den internationella studentmobiliteten under pandemin var till stor del tillfällig, men fortfarande är utbytesstudenterna färre än de var innan pandemin. Ökningen av disciplinärenden under pandemin har varit starkt kopplad till övergången till digitala examinationer, som inneburit en kraftig ökning av framför allt otillåtna samarbeten.

Utbyggnaderna och det kortsiktigt ökade inflödet av studenter under pandemin har inte bidragit till en breddad rekrytering till högskolan. Inte heller har det skett någon stor tillströmning till högskolan av arbetslösa eller permitterade. Studenter med högutbildade föräldrar har ökat sitt deltagande i högre utbildning mer än studenter med förgymnasialt utbildade föräldrar. Därmed har tidigare mönster av social snedrekrytering förstärkts under pandemin. Det är också kvinnor i högre grad än män som börjat studera under pandemin. Samma mönster syns inom alla studieformer och gäller också dem som blev arbetslösa eller permitterade under pandemin och som började läsa i högskolan. Samtidigt har pandemin haft en begränsad påverkan på arbetsmarknaden för de nyutexaminerade.

UKÄ konstaterar att utbildningen har expanderat i en omfattning som i stort sett motsvarar tillskotten av anslagsmedel. Totalt sett har antalet helårsstudenter ökat något mer än regeringens utbyggnader. I vissa fall hade utbyggnadsmedlen kunnat fördelas på ett sätt som bättre svarade mot lärosätenas förmåga att skala upp sin utbildningsverksamhet. Många lärosäten har också kortsiktigt haft svårt att omsätta medlen fullt ut i en utbyggd utbildningsorganisation, vilket tillsammans med lägre kostnader under pandemin har gett ekonomiska överskott i verksamheten och ett ökat myndighetskapital.

I andra avseenden kan pandemin ha förändrat högskolan permanent. Det gäller inte minst undervisningen, där den storskaliga omställningen till undervisning på distans under pandemin har skyndat på utvecklingen av digitala undervisnings- och examinationsformer. UKÄ konstaterar att lärosätena har klarat omställningen väl. Studenternas bild är däremot delad – vissa har fått en mer positiv syn på digital undervisning, men alla delar inte den uppfattningen. Samtidigt som de flesta ger sin utbildning ett gott betyg, har omställningen enligt studenterna påverkat kvaliteten negativt. Det är troligt att studenternas förväntningar på flexibilitet i undervisningen inte bara kommer att öka på kort sikt, utan även långsiktigt, som en följd av pandemin. Samtidigt kommer det att krävas en utveckling av den didaktiska synen på när olika undervisningsformer är lämpliga.

För många studenter och även för personalen inom högskolan har omställningen under pandemin inneburit problem och svårigheter. Många har upplevt en ökad arbetsbelastning och hos både studenter och anställda syns en ökning av bland annat stress och oro. En tydlig förändring är den minskning av sociala interaktioner som blev följden av distansundervisning och distansarbete. Effekterna syns inom snart sagt alla delar av högskolans verksamhet – från undervisning till forskning och forskarutbildning samt internationella utbyten. För en del individer riskerar pandemin att leda till mer långvariga konsekvenser. UKÄ:s undersökningar om pandemins effekter på längre sikt visar att doktorander och juniora forskare kan vara en grupp av forskare som drabbats hårdare av pandemin. För dem är meriteringen avgörande, och det avbräck som pandemin har inneburit är mer kännbart för dem än för mer seniora forskare med fasta anställningar samt välutvecklade meriter och nätverk. Pandemin tycks också ha påverkat forskarutbildningen negativt.

Undersökningarna pekar även på en fortsatt tilltro till att internationaliseringen är en viktig del av den högre utbildningen, men den kan behöva utvecklas med tanke på de senaste årens erfarenheter och insikter. Inte minst finns förhoppningar om att använda digitaliseringen för att bredda och förbättra de internationella samarbetena. Precis som inom undervisningen kommer studenterna förmodligen att ställa högre krav på flexibilitet och relevans i utbytena. I ett längre perspektiv kommer sannolikt andra faktorer än pandemin, exempelvis ett ökat hållbarhetsfokus och den globala utvecklingen, att ha en större inverkan inte bara på internationalisering och studentutbyten utan på hela högskolans verksamhet.

Sammanfattning

UKÄ har fått i uppdrag att följa upp konsekvenserna för högskolans verksamhet av beslut och insatser som vidtagits med anledning av det nya coronaviruset. Syftet med uppföljningen är att kunna följa resultaten av insatserna och dra lärdom av effekterna på högre utbildning och forskning på både kort och lång sikt. Den här rapporten är slutredovisningen av uppdraget.

Många av de effekter på högre utbildning och forskning som UKÄ har sett kommer med största sannolikhet att vara kortvariga, men vissa kommer att vara mer långvariga och i en del fall kommer de kanske att permanent förändra högskolan. Minskningen av den internationella studentmobiliteten under pandemin var till stor del tillfällig, men fortfarande är utbytesstudenterna färre än de var innan pandemin. Ökningen av disciplinärenden under pandemin har varit starkt kopplad till övergången till digitala examinationer, som inneburit en kraftig ökning av framför allt otillåtna samarbeten.

Utbyggnaderna och det kortsiktigt ökade inflödet av studenter under pandemin har inte bidragit till en breddad rekrytering till högskolan. Inte heller har det skett någon stor tillströmning till högskolan av arbetslösa eller permitterade. Studenter med högutbildade föräldrar har ökat sitt deltagande i högre utbildning mer än studenter med förgymnasialt utbildade föräldrar. Därmed har tidigare mönster av social snedrekrytering förstärkts under pandemin. Det är också kvinnor i högre grad än män som börjat studera under pandemin. Samma mönster syns inom alla studieformer och gäller också dem som blev arbetslösa eller permitterade under pandemin och som började läsa i högskolan. Samtidigt har pandemin haft en begränsad påverkan på arbetsmarknaden för de nyutexaminerade.

UKÄ konstaterar att utbildningen har expanderat i en omfattning som i stort sett motsvarar tillskotten av anslagsmedel. Totalt sett har antalet helårsstudenter ökat något mer än regeringens utbyggnader. I vissa fall hade utbyggnadsmedlen kunnat fördelas på ett sätt som bättre svarade mot lärosätenas förmåga att skala upp sin utbildningsverksamhet. Många lärosäten har också kortsiktigt haft svårt att omsätta medlen fullt ut i en utbyggd utbildningsorganisation, vilket tillsammans med lägre kostnader under pandemin har gett ekonomiska överskott i verksamheten och ett ökat myndighetskapital.

I andra avseenden kan pandemin ha förändrat högskolan permanent. Det gäller inte minst undervisningen, där den storskaliga omställningen till undervisning på distans under pandemin har skyndat på utvecklingen av digitala undervisnings- och examinationsformer. UKÄ konstaterar att lärosätena har klarat omställningen väl. Studenternas bild är däremot delad – vissa har fått en mer positiv syn på digital undervisning, men alla delar inte den uppfattningen. Samtidigt som de flesta ger sin utbildning ett gott betyg, har omställningen enligt studenterna påverkat kvaliteten negativt. Det är troligt att studenternas förväntningar på flexibilitet i undervisningen inte bara kommer att öka på kort sikt, utan även långsiktigt, som en följd av pandemin. Samtidigt kommer det att krävas en utveckling av den didaktiska synen på när olika undervisningsformer är lämpliga.

För många studenter och även för personalen inom högskolan har omställningen under pandemin inneburit problem och svårigheter. Många har upplevt en ökad arbetsbelastning och hos både studenter och anställda syns en ökning av bland annat stress och oro. En tydlig förändring är den minskning av sociala interaktioner som blev följden av distansundervisning och distansarbete. Effekterna syns inom snart sagt alla delar av högskolans verksamhet – från undervisning till forskning och forskarutbildning samt internationella utbyten. För en del individer riskerar pandemin att leda till mer långvariga konsekvenser. UKÄ:s undersökningar om pandemins effekter på längre sikt visar att doktorander och juniora forskare kan vara en grupp av forskare som drabbats hårdare av pandemin. För dem är meriteringen avgörande, och det avbräck som pandemin har inneburit är mer kännbart för dem än för mer seniora forskare med fasta anställningar samt välutvecklade meriter och nätverk. Pandemin tycks också ha påverkat forskarutbildningen negativt.

Undersökningarna pekar även på en fortsatt tilltro till att internationaliseringen är en viktig del av den högre utbildningen, men den kan behöva utvecklas med tanke på de senaste årens erfarenheter och insikter. Inte minst finns förhoppningar om att använda digitaliseringen för att bredda och förbättra de internationella samarbetena. Precis som inom undervisningen kommer studenterna förmodligen att ställa högre krav på flexibilitet och relevans i utbytena. I ett längre perspektiv kommer sannolikt andra faktorer än pandemin, exempelvis ett ökat hållbarhetsfokus och den globala utvecklingen, att ha en större inverkan inte bara på internationalisering och studentutbyten utan på hela högskolans verksamhet.