Stapling av tidsbegränsade anställningar i högskolan

Universitetskanslersämbetet har haft i uppdrag från regeringen att belysa så kallad stapling av tidsbegränsade anställningar i högskolan. Rapporten visar att sådan stapling förekommer, om än i begränsad omfattning.

Stapling förekommer i begränsad omfattning

Stapling definieras i uppdraget som tidsbegränsade anställningar som baseras på högskolans särskilda reglering som varvas med andra tidsbegränsade anställningar.

En bakgrund till uppdraget är att andelen tidsbegränsat anställda i högskolan är hög. År 2020 var 28 procent av den forskande och undervisande personalen tidsbegränsat anställd, mätt i heltidsekvivalenter. Omkring 13 procent hade en tidsbegränsad anställning baserad på högskolans reglering, medan omkring 15 procent hade en tidsbegränsad anställning på annan grund – framför allt utifrån lagen om anställningsskydd (LAS).

I rapporten visar den statistiska analysen att stapling förekommer, om än i begränsad omfattning. Bland den forskande och undervisande personalen med en tidsbegränsad anställning 2020 var det omkring 4 procent som hade förekomst av stapling.

Intervjuer med representanter från 16 lärosäten bekräftar bilden av att stapling av tidsbegränsade anställningar förekommer i begränsad omfattning. Många av de intervjuade känner inte helt igen problembeskrivningen med stapling. Samtidigt finns det stora skillnader mellan och inom lärosäten i vilken utsträckning tidsbegränsade anställningar används.

Flera olika orsaker bidrar till stapling

Det finns flera orsaker på systemnivå som bidrar till att det är vanligt med tidsbegränsade anställningar i högskolan. En återkommande förklaring i intervjustudien är att tidsbegränsade anställningar är en del av meriteringssystemet för högskolan. En annan förklaring är att systemet för forskningsfinansiering och den höga andelen externfinansierad forskning leder till många tidsbegränsade anställningar.

Vår intervjustudie visar också att det finns en rad praktiska orsaker i verksamheten till att tidsbegränsade anställningar kan följa på varandra. En vanlig orsak är att lärosätet förlänger en postdoktortjänst med en allmän visstidsanställning. En annan orsak är att lärosätet behöver ersätta en lektor för en längre tid, till exempel på grund av att hen fått forskningsmedel, annat uppdrag på begränsad tid eller blivit sjukskriven.

När är stapling ett problem?

Utifrån hur meriteringssystemet är konstruerat är det inte helt enkelt att skilja ut vilka kedjor av tidsbegränsade anställningar som är problematiska och inte. Det gäller både för stapling, andra kedjor av tidsbegränsade anställningar och tidsbegränsade anställningar generellt inom högskolan.

För den enskilde individen kan naturligtvis många år av tidsbegränsade anställningar vara ett stort problem. Det har inte varit fokus i rapporten, men framgår ändå i våra intervjuer.

Framtida uppföljning bör ha en bredare ansats

Genom den här rapporten har vi gjort en genomlysning av frågan om stapling och tagit fram nytt faktaunderlag. Resultatet är att stapling, där olika tidsbegränsade anställningar varvas med varandra, inte förefaller vara ett utbrett problem inom sektorn.

UKÄ föreslår därför att den fortsatta uppföljningen av tidsbegränsade anställningar i högskolan bör ha en bredare ansats. Ett förslag är att UKÄ fortsätter att utveckla den statistiska uppföljningen av karriärvägar och tidsbegränsade anställningar generellt.