Social snedrekrytering till högskolan i historiskt perspektiv

Sedan lång tid tillbaka följer den sociala snedrekryteringen till högskolan samma mönster: ju högre utbildning föräldrarna har, desto vanligare är det att man börjar studera på högskolan. Det gäller både kvinnor och män.

UKÄ redovisar regelbundet statistik inom området social snedrekrytering till högskolan, där uppgifterna oftast rör det senaste läsåret eller den senaste tioårsperioden. För att få bättre kunskap om hur den sociala snedrekryteringen till högskolan har utvecklats under en längre tidsperiod, har vi i rapporten Social snedrekrytering till högskolan i historiskt perspektiv – statistisk uppföljning av medborgare som föddes 1956–1993, följt utvecklingen under flera decennier. Den äldsta födelsekullen är född 1956 och den yngsta 1993. Analyserna bygger på uppgifter om den svenska befolkningen från olika register. Vi har inte funnit några dramatiska förändringar av snedrekryteringen, men vissa förändringar har ändå skett.

Figur 1. Andelen av dem som föddes 1960–1993 som har påbörjat en svensk högskoleutbildning senast vid 25 års ålder, totalt samt uppdelat på kvinnor och män. Individerna har varit folkbokförda i Sverige både vid 12 och 25 års ålder.

Figur 1. Andelen av dem som föddes 1960–1993 som har påbörjat en svensk högskoleutbildning senast vid 25 års ålder, totalt samt uppdelat på kvinnor och män. Individerna har varit folkbokförda i Sverige både vid 12 och 25 års ålder.

 

Generell ökning i antalet studerande, men den sociala snedrekryteringen består

I födelsekullarna 1960–1993 har vi följt den sociala snedrekryteringen både till högskolan som helhet (alla utbildningar) och till långa yrkesexamensprogam. Över tid har det blivit vanligare att kvinnor och män både börjar i högskolan över huvud taget och gör det på något långt yrkesexamensprogram – ökningen inträffade framför allt bland dem som föddes under 1970-talet. Uppgången bland 70-talisterna innebar dock inte någon generell utjämning av den sociala snedrekryteringen, vare sig till högskolan som helhet eller till de långa yrkesexamensprogrammen. På läkarutbildningen följde vi upp snedrekryteringen med hjälp av examina i födelsekullarna 1956–1988. Men att en allt större andel av de kvinnliga 70-talisterna tog en läkarexamen innebar inte någon minskad snedrekrytering bland kvinnor, utan tvärtom ökade den.

Figur 4 kvinnor

Figur 4 kvinnor

Figur 4 män

Figur 4. Relativ chans (oddskvot) för kvinnor och män som föddes 1960–1993 att påbörja en svensk högskoleutbildning senast vid 25 års ålder utifrån föräldrarnas utbildningsnivå. Alla grupper jämförs med gruppen med förgymnasialt utbildade föräldrar. (Gruppen med forskarutbildade föräldrar redovisas i figur 3.) Individerna har varit folkbokförda i Sverige både vid 12 och 25 års ålder.

 

Viss minskning i snedrekryteringen från och med studerande födda på 1980-talet

Från och med dem som föddes i mitten av 1980-talet fram till dem som föddes i början av 1990-talet, har snedrekryteringen minskat i viss utsträckning för båda könen. Till exempel har skillnaden i övergången till högskolans samtliga utbildningar minskat mellan dem som har föräldrar med en längre eftergymnasial utbildning (minst 3 år, men utan forskarutbildning) och dem som har förgymnasialt utbildade föräldrar.

- Men även om den sociala snedrekryteringen till högskolan ändå kvarstår till stora delar, så visar våra siffror samtidigt att andelen som växer upp med lågutbildade föräldrar har minskat över tid. Det har helt enkelt blivit ovanligare att tillhöra en grupp som inte går vidare till högskolestudier i samma utsträckning som andra grupper, säger Helen Dryler, utredare på UKÄ.

Samhället kan gå miste om studenternas förmåga och erfarenhet

Är då snedrekryteringen till högskolan ett problem? Svaret på frågan ligger möjligen i betraktarens ögon, men ett återkommande tema handlar om att snedrekryteringen leder till att samhället går miste om personer som är väl lämpade för högre studier, och de yrken som så småningom följer på dessa studier. När förmågan hos dessa individer inte tas tillvara så används inte samhällets resurser effektivt. Ineffektiviteten tar sig också uttryck i att det i dagsläget finns en brist på högskoleutbildad arbetskraft inom vissa yrken, och att det finns en risk för en sådan brist också i framtiden. Det behövs helt enkelt fler personer som börjar i högskolan, och utbildar sig mot vissa yrken. Till exempel kan unga med lågutbildade föräldrar här vara en outnyttjad samhällsresurs.

Ett annat argument om varför den sociala snedrekryteringen är ett problem handlar om att det finns fördelar med högskolestudier för den enskilde, och att det därför kan ses som orättvist och odemokratiskt att ens uppväxtfamilj påverkar sannolikheten att studera i högskolan. Utöver den direkta vinsten med att man får möjlighet att tillgodogöra sig kunskap inom områden som intresserar en, så finns det flera andra positiva effekter för den enskilde av att studera på högskolan. Bland annat ökar en högskoleutbildning sannolikheten för trygga anställningsförhållanden, god hälsa, hög lön och en karriär i yrkeslivet.

UKÄ:s roll och syfte med studien

Alldeles oavsett vad man intar för ståndpunkt i frågan om snedrekrytering till högskolan är ett problem, kan man konstatera att olika regeringar under en längre tid har haft ett intresse av att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan. År 1993 kom till exempel en större statlig utredning om den sociala snedrekryteringen till högre studier, och i början av 00-talet lade regeringen fram högskolepropositionen Den öppna högskolan, som bland annat behandlade åtgärder som syftade till att minska den sociala snedrekryteringen. Som en konsekvens av de föreslagna åtgärderna är lärosätena sedan hösten 2001 skyldiga att försöka bredda rekryteringen till högskolan (1 kap. 5 § högskolelagen).

I vilken utsträckning lärosätena har lyckats med att bredda rekryteringen har vid flera tillfällen följts upp och utvärderats av olika myndigheter.

- Just nu genomför UKÄ också en tematisk utvärdering av lärosätenas arbete med breddad rekrytering. Utvärderingen görs på uppdrag av regeringen, och den här rapporten är ett kunskapsunderlag till den utvärderingen. Dessutom är UKÄ statistikansvarig myndighet inom högskolesektorn, och analyserna i den här rapporten är därför ett viktigt underlag för att utveckla och förbättra statistiken om högskolan, berättar Helen Dryler, utredare på UKÄ.

Rapporten besvarar följande frågor:

  • Hur har den sociala snedrekryteringen till den svenska högskolan (alla högskoleutbildningar tillsammans) utvecklats bland dem som föddes mellan 1960 och 1993?
  • Hur har den sociala snedrekryteringen till den svenska högskolans långa yrkesexamensprogram utvecklats bland dem som föddes mellan 1960 och 1993?
  • Hur ser den sociala snedrekryteringen till svensk läkarutbildning ut för dem som föddes mellan 1956–1988?
  • Hur ser sambandet mellan social bakgrund och läkarexamen ut om svensk och utländsk läkarexamen slås samman?