Konsekvenser för högskolans forskning

I det här avsnittet sammanfattar vi resultat från tre rapporter som genomförts inom ramen för UKÄ:s pandemiuppdrag med syftet att undersöka hur coronapandemin har påverkat forskningen vid universitet och högskolor.

Infrastrukturer har kunnat fortsätta sin verksamhet under pandemin

En särskild studie har genomförts för att undersöka vilka konsekvenser coronapandemin har haft för verksamheten vid några av de nationella forskningsinfrastrukturer som drivs av lärosätena. Studien har avgränsats till att främst fokusera på infrastrukturer inom området livsvetenskaper, men inkluderar också enstaka infrastrukturer som bedriver sin huvudsakliga verksamhet inom andra vetenskapliga områden. Underlaget utgörs av material från intervjuer med företrädare för infrastrukturerna. Studiens övergripande frågeställningar har handlat om vilka konsekvenser pandemin har haft för ett antal områden som inkluderar finansiering, användare, arbete, logistik, pågående och nya samarbeten samt utveckling och prioriteringar vid forskningsinfrastrukturerna.

En observation för många av de studerade infrastrukturerna är att de har varit robusta och kunnat fortsätta att driva sin verksamhet även när många faktorer i omvärlden förändrats på grund av pandemin. De har en stabil och i många fall långsiktig finansiering, som inte nämnvärt har påverkats av pandemin. Även om några infrastrukturer upplevt att antalet användare och nyttjandegraden minskat något, har det i sig inte haft någon större eller långsiktig effekt på deras ekonomi. En tydlig, väl etablerad och effektiv organisationsstruktur och stabila samarbeten med användare, medverkande lärosäten samt andra aktörer och nätverk i samhället har gjort dem väl rustade för att möta förändringar och snabbt ställa om och angripa nya frågor och utmaningar.

Många av de anpassningar som forskningsinfrastrukturerna har gjort till följd av pandemin har syftat till att skapa fysisk distans, i enlighet med nationella riktlinjer. Dagligt arbete och undervisning samt deltagande i nationella och internationella konferenser och kurser har i hög grad skett på distans. De förändrade rutinerna har många gånger bidragit till att skynda på utvecklingen av forskningsinfrastrukturernas arbete via digitala plattformar. Införda restriktioner under pandemin för en del forskningsinfrastrukturer lett till förseningar i deras verksamhet.

Flera av de intervjuade företrädarna framhåller också att forskningsinfrastrukturerna hade kunnat vara till betydligt större nytta för Sverige under pandemin om de givits andra förutsättningar. De menar att om forskningsinfrastrukturernas potential ska kunna nyttjas till fullo i en pandemi behövs en nationell samordning och strategi med tydlig ansvarsfördelning samt förbättrade möjligheter att samla in och använda kliniska data för forskningsändamål.

Datainsamling ett problem inom forskningen

Under mars och april 2021 genomförde UKÄ en enkätundersökning riktad till personal vid universitet och högskolor. Mottagarna hade forskning som en del av sina arbetsuppgifter. Syftet med undersökningen var att få en uppfattning om coronapandemins konsekvenser för forskningen, både i ett kortsiktigt och ett långsiktigt perspektiv.

Undersökningen visar att coronapandemin för vissa av respondenterna inte har haft särskilt stora konsekvenser för deras forskning. Men för många andra har pandemin haft stor negativ påverkan på forskningen. Ett tydligt resultat är att många uppger att de har haft problem med datainsamling som inte kunnat genomföras som planerat. Det gäller många olika forskningsämnesområden. Inom humaniora och samhällsvetenskap har arkiv och bibliotek inte varit öppna i tillräcklig utsträckning och undersökningar har inte kunnat genomföras på grund av smittskyddsrestriktioner. Inom medicin och hälsovetenskap har restriktioner för patientbesök påverkat forskningen, medan forskare inom naturvetenskap har haft svårare att genomföra fältresor och fältexperiment på grund av reserestriktioner.

Ett annat resultat är att forskningen blivit lidande av att undervisningen har tagit mer tid i anspråk i och med omställningen till distansundervisning. Forskare har inte kunnat utnyttja sina forskningsmedel i samma utsträckning som planerat vilket lett till att förbrukningen av forskningsmedel har minskat. Många anser att distansarbetet under pandemin har påverkat forskningen negativt. Det finns en utbredd oro för att avsaknaden av fysiska möten kommer att leda till försämrad produktivitet och kvalitet i forskningen.

Överlag har respondenterna varit nöjda med digitala möten och seminarier, men betydligt mindre nöjda med digitala konferenser. Ett intressant resultat är att kvinnor är mer positiva än män till digitala sammankomster. Trots att fokus i undersökningen har varit forskningen, finns tecken på negativa konsekvenser för forskarutbildningen. Många uppger att handlingen har påverkats negativt och en majoritet av dem som handleder doktorander uppger att doktorandernas studier går långsammare än planerat.

Enkätundersökningen byggde på ett självrekryterande urval av respondenter och inte på ett representativt urval som är en mer konventionell, men mer resurskrävande, metod. Sammanlagt ingick sju lärosäten i studien.

Läs mer

Coronapandemins konsekvenser för forskningen. Statistisk analys, 2021-06-01, UKÄ.

Liten påverkan på internationell rekrytering

Internationellt rekryterade forskare utgör en hög andel av alla meriteringsanställda vid universitet och högskolor. Coronapandemin innebar under sitt inledningsskede fram till oktober 2020 inte några dramatiska förändringar i antalet, rekryteringen av eller kvarvaron bland meriteringsanställda vid svenska universitet och högskolor. Samtidigt ser vi att den ökning av andelen internationellt rekryterade meriteringsanställda som pågått sedan åtminstone 2012, avtog under perioden 2019–2020.

Inte heller om man ser till andelen internationellt rekryterade meriteringsanställda med avseende på födelseland eller medborgarskapsland går det att finna någon tydlig påverkan av coronapandemin. Beträffande kvarvaron i den svenska högskolan bland postdoktorer så är resultaten på kort sikt tydliga – den har inte förändrats nämnvärt under perioden 2018–2020. Det betyder alltså att postdoktorer fortsätter i eller lämnar den svenska högskolan efter två år i ungefär samma utsträckning som tidigare.

UKÄ:s undersökning är gjord som en registerstudie och avser förändring fram till oktober 2020. Det betyder att vi endast har haft möjlighet att observera de kortsiktiga effekterna under pandemins inledningsskede. Det går inte att utesluta att undersökningar som sträcker sig längre fram i tiden kan ge andra resultat. Eftersom underlaget kommer från registret över högskolans personal ingår endast meriteringsanställda med lön, inte stipendiater, i undersökningen.