De flesta effekterna blir kortvariga – det var slutsatsen från uppdraget om coronapandemins konsekvenser på högskolan som Universitetskanslersämbetet, UKÄ, slutredovisade i slutet av förra året. Samtidigt kan den snabba digitaliseringen som tog fart under pandemin skapa både långsiktiga utmaningar och möjligheter. Det visar tre nya rapporter från UKÄ om högskolan efter pandemin.

Verksamheten vid universitet och högskolor åren 2020 och 2021 påverkades i hög grad av coronapandemin. På kort tid lades både undervisning och examinationer om till distans, campusen tömdes och både inresande och utresande utbytesstudenter påverkades kraftigt. Nu har mycket återgått till hur det var innan pandemin. Men allt förväntas inte bli som förut. I tre nya rapporter som bygger på enkätundersökningar blickar UKÄ framåt och ser vad som blir bestående.

– Resultaten från undersökningen visar att erfarenheterna från pandemin har lett till nya undervisnings- och examinationsformer som innebär både möjligheter och utmaningar för högre utbildning framöver.

– Lärosätena kan också behöva modernisera sina lokaler så att de blir mer ändamålsenliga för digital undervisning, säger Lisa Östbring.

Digitaliseringen får stor inverkan på internationaliseringen på sikt

Internationella projekt och samverkan hör till de områden inom högskolan som påverkades i hög utsträckning i den första akuta fasen av coronapandemin. Internationella samarbeten genomfördes antingen digitalt med en invänjningskurva för de nya arbetssätten, pausades eller uteblev. Men bland svaren i undersökningen återkommer synen att på sikt kommer digitaliseringen som skedde under pandemin ha en stor positiv inverkan på internationaliseringen.

– Tydligt är att digitaliseringen kommer att spela en viktig roll även inom internationalisering och mobilitet. Vinsterna ligger till exempel i ett mindre klimatavtryck och att fler studenter kan få internationella erfarenheter. Men, om studenterna ska få med sig interkulturell kompetens för sitt framtida arbetsliv behövs ett utvecklingsarbete, och det kan med fördel också omfatta internationalisering på hemmaplan, säger Anna Lundh, utredare vid UKÄ. 

Vissa positiva effekter för doktorander och juniora forskare

De flesta doktorander och juniora forskare bedöms inte påverkas långsiktigt i någon större utsträckning, men ett mindre antal riskerar att få det svårare att etablera sig som självständiga forskare och få en sämre framtida karriärsutveckling. Något som i värsta fall kan göra att de väljer att lämna forskaryrket. Men pandemin kan även ha medfört positiva effekter för dem som var doktorander och juniora forskare under pandemin.

– En del respondenter påpekade att många forskare hade tvingats ”tänka utanför boxen” för att kunna fortsätta bedriva sin forskning under pandemin. Flera menade att detta hade stärkt doktoranderna och de juniora forskarna och gjort dem bättre rustade inför framtida oförutsägbara situationer, säger Johan Dahlberg, utredare på UKÄ.