Högskolebloggen

UKÄ:s blogg som knyter an till aktuella frågor i högskolesektorn

Om utbildningsplanering och styrning

Sveriges universitet och högskolor utbildar för drygt 30 miljarder kronor per år. Det är en hel del förstås. Genom olika satsningar som ibland är permanenta men ofta är tidsbegränsade så kan regeringen precisera viss utbyggnad av vissa. Ofta är det utbildningsområden där behoven är stora som till exempel behovet av fler lärare, fler sjuksköterskor eller ingenjörer. Det kan också vara särskilda utbyggnader av sommarkurser eller så kallade livslångt lärande-kurser, som nu senast under pandemibekämpningen.

Men oaktat sådana särskilda satsningar så är huvuddelen av användningen av de dryga 30 miljarderna för utbildning en fråga för den långsiktiga utbildningsplaneringen vid varje lärosäte som självständigt har att balansera studenternas efterfrågan med arbetsmarknadens behov och de förutsättningar som man har för att kunna ge hög kvalitet i utbildningen inom olika ämnesområden. Med det decentraliserade system vi har så finns det hela tiden en pågående anpassning och utveckling av utbildningarna vid universitet och högskolor.

När regeringen vill genomföra förändringar, till exempel utbyggnader, av specifika områden så är det satsningar som så att säga ”landar” i en utbildningsmiljö som är många gånger större än den enskilda satsningen. Det är, trots allt, krusningar på toppen av de dryga 30 miljarderna som satsas på utbildning. Det är närmast självklart att de direkta effekterna av sådana satsningar på olika sätt blandas med alla de andra förändringar som sker.

Det kan vara brist på VFU-platser eller lågt söktryck som försenar utbyggnaden eller så kan det vara så att en utbyggnad passar in perfekt i en redan planerad förändring som gör att det går snabbt att respondera på regeringens ambitioner. Men, i det stora hela är det inte självklart att förvänta sig att varje satsning ska ge omedelbar effekt. Regeringens styrsignaler är ändock där som tydliga vägvisare för planeringen av utbildningsportföljen och anvisade medel kan vanligen användas för expansion om än med viss fördröjning.

Regeringen har nyligen svarat på Riksrevisionens analys om sambandet mellan regeringens satsningar och förbättrad kompetensförsörjning inom bristyrken. Där visar man också på den typ av expansionshinder som jag kort redogjort för ovan och behovet av att kombinera utbyggnadssatsningar med andra insatser för att exempelvis öka antalet VFU-platser eller tillgången till disputerade lärare.

Det är en komplicerad och komplex materia men jag tror ändå att det system vi har idag är överlägset tidigare detaljstyrda system som vi hade fram till början på 1990-talet. En central utbildningsplanering av hela rikets utbildningsutbud är inte en möjlig väg att gå. Snarare kanske man kan fundera på hur styrningen kan göras mer ändamålsenlig för att uppnå de nationella ambitionerna om ökad tillgång till utbildade inom olika bristyrken. Men det är en annan historia.

Anders Söderholm

Det här inlägget är skrivet av UKÄ:s generaldirektör Anders Söderholm. I denna blogg skriver han om frågor som rör myndighetens olika verksamhetsområden så som utbildningsfrågor, universitet och högskolor och myndigheten.

Skapad: 2021-06-24

Uppdaterad: 2021-06-24