Högskolebloggen

UKÄ:s blogg som knyter an till aktuella frågor i högskolesektorn

Om nödvändigheten att abeta över sektorsgränser

Samhällsproblem är sällan, eller kanske nästan aldrig, möjliga att hantera inom enskilda politikområden eller av enskilda myndigheter. Snarare karaktäriseras de breda utmaningarna av att vara just breda, sektorsövergripande och svårfångade. Klimatfrågorna är ett självklart exempel; åldrande befolkning, antibiotikaresistens, internationell migration och förorenade hav är andra sådana frågor som inte låter sig fångas av ett politikområde och inte heller av en nation. För allt sådant behövs övergripande angreppssätt, internationellt samarbete och nya umgängesformer.

Det finns också sådana sektorsövergripande frågor i vår närhet. Frågor som kanske inte hotar planeten på samma sätt som klimatfrågan men som likväl har betydelse för styrkan i samhällsorganisationen och hållbarheten i vår gemensamma utveckling. Innovationsfrågor, digital omställning, kompetensförsörjning och livslångt lärande är några sådana viktiga frågor (som dessutom pekas ut i regeringens samverkansprogram).

Kompetensförsörjningsfrågorna är centrala för många områden. Vi vet att det finns stora rekryteringsbehov inom bland annat välfärdens yrken och UKÄ har i flera olika analyser beskrivit detta. Olika sektorsmyndigheter, som till exempel Skolverket, presenterar också sådana analyser inom sina områden med jämna mellanrum som ofta visar på stora utmaningar vad gäller kompetensförsörjning.

Sedan så förändras många yrkesområden vad gäller kompetensinnehållet. Den så kallade kompetensväxlingen betyder dels att utbildningarna behöver förändra sitt innehåll, dels att nya utbildningsvägar, till exempel vid sidan om traditionella yrkesutbildningar, kan vara viktiga för den långsiktiga kompetensförsörjningen, dels att redan yrkesverksamma behöver vidareutbilda sig och dels att forskningen inom olika ämnen kan behövas knytas till nya utbildningsområden. En enskild myndighet eller ett lärosäte kan möjligen överblicka utmaningen men kan absolut inte på egen hand ta hand om hela problematiken och äger varken resurser eller mandat för att arbeta med alla ingående delar.

När det gäller kompetensförsörjning för hälso- och sjukvårdens behov så fick UKÄ tillsammans med Socialstyrelsen för något år sedan ett uppdrag att ta fram förslag för hur det skulle kunna vara möjligt att stärka kompetensförsörjning och att arbeta sektorsövergripande. Samarbetet oss emellan kan symbolisera det nödvändiga brobyggandet mellan politikområden och samhällssektorer för att lösa uppdraget. Vi avrapporterade i fjol och föreslog att regeringen skulle inrätta ett nationellt vårdkompetensråd vilket regeringen också beslöt att göra. Rådet är nu etablerat och är ett levande exempel på ett sektorsövergripande angreppssätt för att stärka arbetet med en viktig samhällsutmaning: kompetensförsörjningen till hälso- och sjukvården.

Jag tycker att samarbetet oss emellan, som också har inkluderat lärosäten och sjukvårdshuvudmän, kan fungera som en förebild. Det har varit möjligt att hitta lösningar som ingen av oss på egen hand hade kunnat formulera fullt ut. Samma angreppssätt tror jag därför skulle kunna ha betydelse för andra områden där högskolesektorn är central för kompetensförsörjningen. UKÄ och Tillväxtverket har ett liknande uppdrag vad gäller kompetensförsörjning av digital spetskompetens. Kompetensförsörjning för skolan är ytterligare ett sådant område där det vore naturligt att stärka det sektorsövergripande samarbetet.

En del sådant kan vi som enskilda myndigheter själva ta ansvar för i samverkan med varandra. Och det görs också i viss utsträckning, till exempel inom skolområdet. Annat behöver vi uppdrag och mandat från vår uppdragsgivare för att genomföra. Men, i vilket fall, så är det väl inte en alltför djärv gissning att anta att behovet av denna typ av samarbeten kommer att öka framgent snarare än att det kommer att minska!

Lite bakgrund om det Nationella vårdkompetensrådet:

Regeringen har beslutat att inrätta det Nationella vårdkompetensrådet för att stärka, kartlägga och verka för att effektivisera kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. Detta handlar i sin tur om att ta fram och sammanställa faktaunderlag av skilda slag, göra olika typer av bedömningar avseende kompetensförsörjningsfrågor och, inte minst, att säkerställa att det finns god kommunikation och samverkan mellan de olika parterna på nationell och sjukvårdsregional nivå.

Rådet möttes för första gången denna vecka och jag är en av ledamöterna i rådet tillsammans med representanter för lärosäten, Socialstyrelsen samt företrädare för regioner och kommuner. Ordförande är Ann-Marie Wennberg Larkö som till vardags är sjukhusdirektör vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och professor i dermatologi. Organisatoriskt är rådet placerat vid Socialstyrelsen som också bygger upp ett särskilt kansli för att stötta rådets arbete.

Läs mer om rådet: https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/organisation/rad-och-namnder/nationella-vardkompetensradet/

Regeringen grundade sitt beslut på avrapporteringen av ett regeringsuppdrag som UKÄ och Socialstyrelsen genomfört i samarbete med varandra och inrättandet av rådet följer i allt väsentligt det förslag som våra två myndigheter lämnade efter sommaren 2019.

Anders Söderholm

Det här inlägget är skrivet av UKÄ:s generaldirektör Anders Söderholm. I denna blogg skriver han om frågor som rör myndighetens olika verksamhetsområden så som utbildningsfrågor, universitet och högskolor och myndigheten.

Skapad: 2020-02-14

Uppdaterad: 2020-02-14