Innebörden av begreppet studieavbrott har länge varit oklar i högskolesektorn och därför inneburit svårigheter vid hanteringen av olika typer av avbrott i studier. Det är främst definitionen av student och doktorand som är svår att tillämpa, och då särskilt rekvisitet ”bedriver utbildning”. Oklarheterna har framför allt gällt vad som händer med en students plats på utbildningen och under vilka förutsättningar en student har rätt att återuppta sina studier.

UKÄ har genomfört ett tillsynsprojekt där syftet varit att undersöka hur högskolorna hanterar studieavbrott, samt vilka rättsliga och övriga konsekvenser hanteringen medför. Behovet av nationella bestämmelser om studieavbrott har också övervägts inom projektet. UKÄ har som ett led i projektet bland annat skickat remissfrågor till samtliga statliga lärosäten. I remissvaren till UKÄ har merparten av lärosätena uppgett att det vore bra med en nationell reglering kring studieavbrott, eftersom en sådan reglering skulle skapa en bättre förutsebarhet och transparens. UKÄ har även haft en referensgrupp som löpande lämnat synpunkter till UKÄ.

Behov av nya bestämmelser om avbrott i utbildning

UKÄ konstaterar i rapporten att den rättsliga innebörden av studieavbrott är oklar. Det kan bland annat leda till att hanteringen av olika avbrott i studier skiljer sig åt både mellan och inom olika lärosäten, att lärosätena får svårt att planera och dimensionera sina utbildningar och att studenterna har svårt att överblicka konsekvenserna av sitt agerande. Praxis visar också att det kan finnas fördelar för den som inte meddelar högskolan när han eller hon gör ett avbrott i utbildningen. UKÄ bedömer därför att tydliga definitioner och bestämmelser på nationell nivå av vad som avses med olika typer av avbrott i studier och vad detta innebär, skulle bidra till en mer rättssäker och likvärdig hantering.

UKÄ bedömer vidare att behovet av nationella regler är störst för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, eftersom det redan finns en nationell ordning för hur inaktiva doktorander ska hanteras genom uppföljning av den individuella studieplanen och indragning av handledning och andra resurser.

UKÄ:s huvudsakliga förslag är att det införs nya bestämmelser om studieavbrott (permanent avbrott) och studiepaus (tillfälligt avbrott) i högskoleförordningen. I förslagen definieras begreppen, det vill säga vad de innebär, hur de ska hanteras och vilka konsekvenser de får. Det innebär bland annat att det blir tydligt vad som händer med en students plats på utbildningen och under vilka förutsättningar en student kan återkomma i utbildningen. UKÄ lämnar även vissa kompletterande författningsförslag, bland annat att Universitets- och högskolerådet (UHR) ska bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att den som är antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå ska anses bedriva utbildning, i syfte att tydliggöra innebörden av att vara aktiv i sina studier.

Rapporten har överlämnats till Utbildningsdepartementet

Riksrevisionen har i en rapport om lärosätenas arbete mot avhopp från bristyrkesutbildningar (RiR 2025:3) lämnat vissa rekommendationer till regeringen om avbrott och inaktivitet i utbildning. Under behandlingen av Riksrevisionens rapport har regeringen uppgett att det finns skäl att avvakta UKÄ:s tillsynsprojekt. Som underlag inför regeringens fortsatta överväganden om eventuella åtgärder som rör frågan om studieavbrott har UKÄ därför överlämnat den här rapporten till Utbildningsdepartementet.

Läs rapporten Studieavbrott – analys och förslag pdf, 931 kB..