"Sverige behöver humanister i världsklass"

Under många decennier har kunskaper inom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen haft låg status i Sverige. Det märks inte minst i yrkeslivet. Sverige är det OECD-land där det lönar sig allra sämst att satsa på en akademisk utbildning.

Riktigt illa är det för yrken som lärare, bibliotekarier, konstvetare och socionomer. Under sina yrkesliv tjänar de inte ihop lika mycket som de med enbart gymnasieutbildning (enligt statistik från Saco).

När det gäller den högre utbildningen vid våra universitet och högskolor har en systematisk nedmontering av resurserna skett under lång tid. Sett till kronor har resurserna ökat något men inte i samma takt som pris- och löneuppräkningen. Antalet studenter har dessutom ökat kraftigt, vilket innebär att fler och fler ska dela på en kaka som urholkas år efter år.

Låg studentpeng

Humaniora och samhällsvetenskap har varit särskilt sårbara eftersom studentpengen för dessa ämnen var låg redan från början. Större studentgrupper och få lärarledda lektioner är bara några av konsekvenserna. Sammantaget riskerar den utdragna nedmonteringen att påverka kvaliteten och vi ser nu den ena larmrapporten efter den andra som vittnar om de svårigheter som humaniora och samhällsvetenskap har på våra lärosäten.

Trenden måste vändas och det är bråttom. Väntar vi för länge kommer vi inte att ha några lektorer och professorer kvar som kan utbilda nästa generation av humanister och samhällsvetare, något som skulle vara katastrofalt för vårt land.

Det finns flera skäl till att behovet av duktiga humanister och samhällsvetare har ökat. Forskningen blir till exempel alltmer interdisciplinär.

Det betyder att kompetens från olika discipliner behöver förenas för att uppnå bästa resultat. Det nya arbetssättet är en konsekvens av den snabba och revolutionerande teknologiska utvecklingen som ger oss helt nya sätt att lösa forskningsproblem, samtidigt som vi måste ta oss an stora utmaningar där flera discipliner samverkar – som klimat, energi och global hälsa.

Vi ser också hur tekniken håller på att springa ifrån oss i bemärkelsen att nästan allt är möjligt numera. Samtidigt har vi inte hunnit med att skapa de lagar, regler, etiska riktlinjer och annat som krävs för att de tekniska landvinningarna ska bidra till en positiv utveckling och ett gott samhälle. Att forska i till exempel medicin utan tillgång till expertis inom etik, historia och juridik kan få förödande konsekvenser.

Krävs ökade resurser

Vi är alltså i ett akut behov av humanister och samhällsvetare i världsklass. Deras kompetens är avgörande för hur vårt framtida samhälle kommer att se ut.

För att vända skutan krävs kraftigt ökade resurser under lång tid till både utbildning och forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. Det krävs också ett uppvaknande på bred front som innebär att vi på djupet förstår vad kunskaper i dessa ämnen betyder för vårt samhälle. Regeringen har gjort punktinsatser för humaniora och samhällsvetenskap, men det räcker inte. Jag uppmanar därför regeringen att ytterligare satsa för att rusta upp och kraftigt förbättra vår kompetens inom dessa viktiga områden – innan det är för sent.

Harriet Wallberg, universitetskansler

Denna debattartikel av universitetskansler Harriet Wallberg var införd i tidningen Entré nr 1, 2016, som ges ut av Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning (ESBRI).