Intervju med Linnéuniversitetet

I de yttranden vi läst under arbetet med PM:et, lyfte bedömarna Linnéuniversitetets arbete med kompetensförsörjningsplaner, forskarutbildning och olika nätverk som intressanta exempel på hur arbetet med att skapa en sammanhållen lärarutbildning med hög kvalitet kan ta sig i uttryck. Vi ville därför titta lite närmare på dessa exempel och genomförde en intervju med nämnden för lärarutbildnings ledning den 26 november 2020.

Vår förhoppning är att detta ska ge ytterligare inspiration till hur olika arbetssätt och strategier kan skapa förutsättningar för ett kvalitetsdrivande utvecklingsarbete i frågor som rör personalförsörjning och kompetens.

Nämnden för lärarutbildning – ett verktyg för att kvalitetssäkra den vetenskapliga grunden och kompetensförsörjningen i utbildningarna

Nämnden för lärarutbildning (NLU) driver en beställarorganisation och här samordnas det som behöver samordnas för lärarutbildningarna. NLU har egna medel för programrådens kvalitetsarbete, kompetensutveckling av personal, finansiering av doktorander och för att fördela till forskning.

Arbetet med kompetensförsörjning av lärarutbildningarna initieras också i NLU. Nämnden får årlig rapportering från programråden om personalläget. NLU stämmer av kompetensläget i dialog med fakulteterna (fakultetsledningarna) för att kunna identifiera vilka kompetenser som behöver rekryteras och vidareutvecklas i de olika lärarutbildningarna. På frågan om vilken roll nämnden spelar i arbetet med kompetensförsörjning svarar lärarutbildningsnämndens dekan Daniel Alvunger att nämnden framför allt kvalitetssäkrar lärarutbildningsprogrammen när det gäller kompetens som finns och behövs, men att kompetensförsörjningsplaneringen sker ute på fakulteterna:

– Det är programråden som kan identifiera behoven. I nämnden är vi intresserade av hur programmen är sammansatta, om man ser behov av att rekrytera. Nämnden har dialoger med fakulteterna och då ingår avstämning om kompetensläget. Det är ett nätverk av processer… med en väldigt intrikat struktur!

Tobias Bromander, prefekt på institutionen för pedagogik och lärande, berättar att varje institution gör en egen kompetensförsörjningsplan varje år med en tre- eller femårshorisont:

– I min roll som prefekt ingår att se till att vi har personal till alla våra kurser, men det är inte alltid lätt att veta vad som saknas. Vilka som går i pension det vet vi. Men andra roller? Det kan handla om väldigt specifika kompetenser inom ett visst program.

Programrådsledaren Katarina Schenker förklarar att det på institutionsnivå görs översikter där det aktuella läget och personalbehovet beskrivs i relation till olika personalkategorier på lärarutbildningsprogrammen som till exempel lektorer och doktorander. Tobias Bromander framhåller att den rekrytering som sker till utbildningarna ofta har en bred ansats:

– Vi rekryterar ganska brett. Man ska kunna gå emellan olika program. Det är programrådsledare som kommer till mig och säger att nu önskar vi detta!

Programrådsledaren Tor Ahlbäck betonar att programråden och programrådsorganisationen har en central roll för att kompetensförsörjningen ska fungera på ett så bra och ändamålsenligt sätt som möjligt. Det är här signaler ges om vilken personalkompetens som behöver komma in i de olika utbildningarna och det är här uppföljningar av personalläget sker. Programråden rapporterar sedan årligen till nämnden för lärarutbildning.

– Programrådsorganisationen är unik. Daniel (Alvunger) som leder nämnden för lärarutbildning kan ju inte lista ut vad som behövs för att komma programmen till gagn, säger prodekan Hanna Palmér. Det är tydligt att programrådsorganisationen fyller en viktig funktion för att kompetensförsörjningen ska fungera vid lärarutbildningarna vid lärosätet.

Ett gemensamt kontrakt: forskning för egen meritering med tröjan ”lärarutbildning” på

Utöver att arbeta med att skapa överblick över de behov som finns i fråga om kompetens i de olika lärarutbildningarna och att rekrytera nya medarbetare, arbetar nämnden också för att säkra vetenskaplig kompetens på längre sikt. Detta sker bland annat genom att NLU finansierar doktorander i olika ämnen, t ex. pedagogik eller idrott osv.

– Som vi alla vet är det ett underskott på pedagogisk vetenskaplig kompetens, säger Daniel Alvunger. Vi jobbar med vår egen forskarutbildning och utbildar vår egen framtida personal. Det samarbetet är jätteviktigt. Vi försöker få doktoranderna att trivas hos oss så att de stannar kvar. Det är ett långsiktigt arbete, fortsätter han.

Flera av deltagarna vid intervjun framhåller att forskningen är en mycket viktig del av nämndens uppdrag och skapar en naturlig gemenskap kring frågor som är viktiga för lärarutbildningen. Daniel Alvunger framhåller att även om alla har specifika områden som de forskar inom så finns det ett slags gemensamt kontrakt:

– Även om jag forskar för egen meritering så ingår jag samtidigt i en forskningsmiljö dit mina forskningsmedel förläggs. Man hjälps åt och stöttar varandra med tröjan ”lärarutbildning” på, då blir det en kraft i det.

Alla som är anställda som lektorer har även 20 procent avsatt tid för egen forskning. På frågan om hur det fungerar att freda tiden så att den inte upptas av andra arbetsuppgifter svarar Tobias Bromander att de arbetar mycket med att lärarna ska kunna känna att de har rätt till den tiden, att de kan avsätta vissa dagar för forskning och att de inte alltid behöver vara kontaktbara via mejl när de forskar. Samtidigt som lärosätet försöker skapa de rätta förutsättningarna är det, trots allt, ytterst upp till medarbetaren själv att avsätta tiden för just forskning, fortsätter han.

Att nämnden för lärarutbildning själva förfogar över forskningsmedel tror nämndens kanslichef Susanne Liedberg, är en viktig del i att lärosätet lyckats skapa en stark miljö för forskning om frågor som är relevanta för lärarutbildningarna. Hanna Palmér fyller i:

– Även detta hänger ihop med de täta dialogerna med fakulteterna. Vissa medel som nämnden delar ut går till strategisk forskning där vi till exempel utifrån UKÄ:s utvärdering identifierar vad som behövs.

Att nämnden förfogar över egna forskningsmedel bidrar också till att göra det attraktivt att undervisa och vara lärare vid Linnéuniversitet, säger Hanna Palmér. Nämnden stödjer bl. a. doktorander, post-docs, biträdande lektor och forskargrupper:

– Forskargrupperna får inte stora summor men de kan ha seminarieverksamhet till exempel. Till seminarierna bjuds även de som inte är disputerade in och det är bra för professionskompetensen, fortsätter hon.

Katarina Schenker håller med och menar också att dessa riktade forskningsmedel ger legitimitet till den forskningsanknutna delen av lärarutbildningen:

– Medel för forskning är relevant för lärarutbildningen. Det hjälper till att skapa en kultur där man vill ha gemensamma projekt som stärker lärarutbildningen, säger hon.

Ett ämne som återkommer i intervjun är att det är viktigt att skapa en attraktiv forskningsmiljö där många kan samlas kring just forskning som är relevant för lärarutbildningen, att miljön är attraktiv och att så många kollegor som möjligt kommer in och deltar i den:

– Ambitionen är att skapa den här kulturen, men man behöver jobba med den hela tiden för den finns inte av sig själv, avslutar Katarina Schenker.

Nätverk – som trådar in och ut från universiteteten

I flera av de yttranden vi läste nämnde bedömarna att lärosätet arbetar med olika nätverk för att kunna utbyta erfarenheter och kunskap mellan skolor och lärosätet. Vi ville nu veta lite mer om hur dessa fungerade: vad var det för slags nätverk?, vilka var det som deltog?, vad var syftet med dem? och hur bidrog dessa till att skapa en sammanhållen utbildning?

Hanna Palmér berättar att det finns många olika slags nätverk vid lärosätet och att deras främsta syfte är att skapa möten mellan skolor och universitetet. Det är lärare och lärarutbildare som träffas, men hur det går till kan se olika ut. Som exempel på nätverk nämner hon bland annat ett nätverk för förstelärare och ett nationellt musiklärarnätverk. Det finns både ämnesspecifika och breda nätverk och lärare från skolor som är med i nätverket kan delta i olika kurser inom lärarutbildningen:

– Det är ett fantastiskt sätt att få till möten mellan skolor och universitetet, fortsätter Hanna Palmér, vi har till exempel föreläsningar tillsammans mellan lärarstudenter och lärare från skolor och gemensamma diskussioner efteråt.

Vid universitetet anordnas tillfällen där lärare från nätverken träffas. Dessa möten är viktiga, menar Daniel Alvunger, då de skapar synergier mellan skolor och universitet och stärker professionskompetensen:

– Det som blir tydligt är att dessa nätverk och de möten som sker där skapar trådar ut i skolorna och vice-versa, från skolor in i universiteten. Nätverken blir också viktiga för att säkra professionskompetensen. Professionskompetensen är oerhört viktig att upprätthålla för att skapa en utbildning med god balans. Detta är något som ofta diskuteras på prefekt- och fakultetsnivå, fortsätter han.

Något som återkommer i samtalet är att nätverken är olika till form och innehåll, men att de har en gemensam grund:

– De är som många olika svampar i skogen, sammanfattar Daniel Alvunger, men de styrs av gemensamma principer.

Nätverken styrs och följs upp utifrån tre principer:

1. Att öka kvaliteten inom grundutbildningen genom kompetensutveckling av utbildare verksamma i lärarutbildningen.

2. Att sprida kunskap om utbildning och forskning av relevans för lärarutbildningen.

3. Att bidra till att utveckla yrkesverksamma lärares kunskaper inom deras ämnesområden.

På lnu.se kan du läsa mer om Linnéuniversitetets skolnätverk.

Ett jävlar anamma

På frågan om vad intervjudeltagarna ser som speciellt vid just Linnéuniversitetets lärarutbildningar och vad som präglar dem blir det tydligt att det finns ett starkt driv för att forska och arbeta med just lärarutbildningsfrågor, det didaktiska forskningsintresset är starkt:

– Didaktiken handlar om hur man undervisar i skolan, men också om hur man konstruerar en lärarutbildning. Så det finns ett intresse att diskutera hur utbildningen är upplagd, säger Katarina Schenker.

Att en lärarutbildning som är utspridd på fyra fakulteter inte alltid är enkel att organisera och arbeta med är inget som de medverkande vill sticka under stol med, men Hanna Palmér framhåller också att i detta arbete är programråden väldigt viktiga. Det är här frågor som behöver diskuteras mellan fakulteterna lyfts och bearbetas. Det blir tydligt att organiseringen av lärarutbildningen, forskningen och den samverkan som äger rum mellan skolor och universitet, är något som engagerar vid lärosätet:

- Det som dominerar hos oss är engagemanget och viljan till att vara nära. Att riva ned barriärerna. Ett jävlar anamma och påhittighet. Vi jobbar metodiskt och med det vi tror på, avslutar Daniel Alvunger.

I intervjun deltog följande personer:

  • Tor Ahlbäck (programrådsledare, grundlärarexamen)
  • Daniel Alvunger (dekan, nämnden för lärarutbildning)
  • Maria Braun (utbildningssamordnare)
  • Tobias Bromander (prefekt för institutionen för pedagogik och lärande)
  • Andreas Ebbelind (programrådsledare, förskollärarexamen)
  • Eva H Eriksson (utbildningsledare)
  • Helene Hansson (controller, kansliet för lärarutbildning)
  • Håkan Hansson (utbildningssamordnare)
  • Ulrica Johansson Åleheim (utbildningsledare)
  • Jutta Lesell (utbildningssamordnare)
  • Susanne Liedberg (kanslichef, kansliet för lärarutbildning)
  • Hanna Palmér (prodekan, nämnden för lärarutbildning)
  • Katarina Schenker (programrådsledare, ämneslärarexamen)