Högskolekollen

Hur står det till med kvaliteten inom högskolan? Här hittar du resultatet från UKÄ:s olika kvalitetsgranskningar.

Favoriter

Du har inga favoriter i din lista

Så här söker du i Högskolekollen

Här förklarar vi hur du kan söka fram granskningsresultat.

Till en början ser du de 10 senaste granskningarna som har publicerats. Vill du se fler klickar du på Visa fler (då laddas 10 till) eller Visa alla om du vill få fram alla resultat.

Filtrera så här

För att hitta en särskild granskning finns det en rad alternativ i vänstermenyn. Du kan välja mellan följande:

  • Typ av granskning
  • Universitet/Högskola
  • Examen/Utbildning
  • Fritext. Fritextsökningen baseras på: universitet/högskola, utbildning eller diarienummer.

Under Avancerat filter kan du göra en ännu mer specifik sökning.

  • Bedömningsområde. I träfflistan visas alla granskningar som innehåller det bedömningsområde som du har valt. Du kommer inte direkt in i yttrandet till den del som handlar om bedömningsområdet. Klicka på Genvägar om du snabbt vill ta dig vidare till bedömningsområdena.
  • Omdöme
  • Statlig/privat högskola

Du kan välja flera alternativ under varje filter. Till höger vid varje val ser du en siffra som visar hur många granskningar som finns.

När du gjort dina önskade val klickar du på Visa resultat. Resultaten visas som "kort" till höger, eller under filtret om du använder en mobiltelefon.

Du kan lägga till fler alternativ i filtret om du vill utöka din sökning.

För att börja om en sökning klickar du på Rensa valda urval eller på namnet Högskolekollen ovanför filtret.

Bedömningsområde: Utformning, genomförande och resultat
Tillbaka till granskningar Skriv ut Spara som favorit

Pedagogik - licentiat- och doktorsexamen Bedömningsområde: Utformning, genomförande och resultat

Ifrågasatt kvalitet
Publicerad: 2018-06-19
Lärosäte: Luleå tekniska universitet
Typ av examen: Forskarnivå
Ämne: Pedagogik
Typ av granskning: Utbildningsutvärdering

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Upplägget i forskarutbildningen ger doktoranderna goda förutsättningar att utveckla bred kunskap och förståelse inom pedagogik och vetenskaplig metod. Enligt den allmänna studieplanen kan kursdelen av dessa poäng fördelas flexibelt, så att den omfattar 45-60 högskolepoäng för licentiatexamen respektive 90-120 högskolepoäng för doktorsexamen. Detta innebär att kursdelen är eller kan bli förhållandevis stor. Höga krav på kurspoäng innebär mindre tid för avhandlingsarbetet, vilket kan påverka doktorandernas möjligheter att bli klara inom utsatt tid. Samtidigt gör den flexibla fördelningen att det går att lägga in extra kurser som åtgärd om måluppfyllelsen brister på något område. Minst 30 högskolepoäng utgörs av obligatoriskt kursinnehåll. I självvärderingen specificeras inte kurserna eller poängfördelningen, utan endast de områden kurserna tillhör (pedagogik, vetenskapsteori, vetenskapliga metoder och etik). Av de individuella studieplanerna framgår att doktorander har gått eller planerar att gå följande kurser:

· pedagogik som vetenskap I-III

· lärande som vetenskap

· forskningsetik

· vetenskapsteori I-II

· kvalitativa metoder i empirisk forskning

· konstruktion och analys av enkäter

· perspektiv på praxisnära lärande

· deltagande forskning i praktik och teori

· multivariat statistik för samhällsvetenskaplig tillämpning

· kvalitativ och kvantitativ fältstudiemetodik, med flera.

Kurserna visar på såväl bredd som djup i forskarutbildningsämnet. Det framgår inte om kvantitativa studier (statistiska metoder, effektstudier och så vidare) också ingår i den bredd av metodkunskaper som ryms inom forskarutbildningen.

Intervjuerna gav inte någon tydlig bild av exakt vilka kurser som erbjuds och vad de innehåller, vilket kan förstås utifrån att kurserna inte kan ges så ofta. Öppenheten i skrivningarna om kursinnehåll gör att utbildningen i stor utsträckning kan utformas utifrån de enskilda doktorandernas behov. Samtidigt ställer detta mycket höga krav på att handledaren kontinuerligt gör underbyggda analyser av doktorandernas progression och behov i relation till examensmålen och avhandlingens inriktning. Att säkerställa att doktoranden uppnår bred kunskap blir de enskilda handledarnas ansvar, vilket enligt bedömargruppen bör problematiseras.

Svårigheten att se vilka kurser som är obligatoriska, tillsammans med det varierande antalet kurspoäng som kan räknas in i examen, gör det svårt för bedömargruppen att bedöma huruvida utbildningen säkerställer att doktoranderna visar bred kunskap och förståelse. Denna uppfattning stärktes under intervjuerna. Den figur i självvärderingen som visar hur forskarutbildningen är uppbyggd klargör på ett tydligt sätt hur avhandlingsdelen bidrar till att säkerställa att doktorandernas kunskap och förståelse utvecklas. Kurser och andra aktiviteter preciseras däremot inte på samma sätt. Hur kurserna bidrar till doktorandernas breda kunskap och förståelse av forskarutbildningsämnet, och hur detta examineras kontinuerligt inom utbildningens ram, beskrivs inte. Doktoranderna uppmuntras att läsa kurser vid andra lärosäten, och de uppmuntras också att presentera sina projekt på olika nationella och internationella konferenser. Det lilla antalet doktorander innebär att det inte är rimligt att diskutera kursutbud i egentlig mening. Istället framstår det som om dessa delar av forskarutbildningen förlagts till forskarutbildningar vid andra lärosäten.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i linje med motsvarande forskarutbildningar i övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktoranderna ska slutföra sina utbildningar inom den angivna tiden.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Kursvärderingar genomförs i alla kurser, via ett elektroniskt system. Detta är ett sätt att fånga upp att kurserna svarar mot doktorandernas behov, och de sammanställda resultaten ligger sedan till grund för fortsatt utveckling av kurserna. Doktorandernas synpunkter och eventuella förslag beaktas. Doktorandernas måluppfyllelse i övrigt följs upp bland annat med hjälp av avhandlingsseminarier och disputation, samt granskning och uppföljning av den individuella studieplanen. Planen revideras två gånger per år vilket gör att man följer doktorandernas progression regelbundet i relation till examensmål och lärandemål. Den individuella studieplanen beskriver vilka aktiviteter som de enskilda doktoranderna ska genomföra för att nå målen, och vad handledarens roll eller insats är. Doktoranderna och handledarna följer upp den tidigare planeringen, noterar eventuella avvikelser och föreslår åtgärder. På så sätt leder uppföljningen till att eventuella avvikelser eller förändrade förutsättningar fångas upp tidigt och hanteras snabbt. Exempel på åtgärder är att planen ändras eller att någon kurs eller aktivitet läggs in för att stödja utvecklingen, såsom mer handledning. På så sätt utgör arbetet med den individuella studieplanen ett verktyg både för dokumentation och uppföljning, och det bidrar även till att doktoranderna får förutsättningar att slutföra utbildningen i tid.

Något bedömargruppen noterade under intervjuerna var att den person som är ansvarig för att granska uppföljningen av de individuella studieplanerna inte är docent eller professor inom forskarutbildningsämnet, vilket kan begränsa möjligheten att bedöma det vetenskapliga innehållet. Genom avhandlingsseminarierna kan avhandlingsarbetets progression och kvalitet genomgå kollegial granskning utanför handledarteamet. Därför är seminarierna ytterst värdefulla tillfällen för doktoranderna för såväl avstämning som lärande. Den individuella studieplanen granskas av universitetsledningen för forskning samt av prefekten. Sedan fastställs den och återkopplas till doktoranden och handledarna.

Underlaget beskriver att de obligatoriska avhandlingsseminarierna är ett annat exempel på systematisk uppföljning. Bedömargruppen vill lyfta fram lärosätets modell för pedagogisk idé, som innebär en progression av kunskaper och färdigheter utifrån den så kallade självständighetstrappan. Självständighetstrappan innebär att den studerande utvecklas i tre steg: självständig student, deltagande aktör och självständig aktör. Detta är ett gott exempel på hur man kan beskriva hur progression ska genomsyra forskarutbildningen.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning, som i andra kvalificerade professionella sammanhang, bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Utbildningens upplägg, där examensmålen inte bara kopplas till aktiviteter utan också bryts ner i kontextualiserade lärandemål, visar på ett tydligt sätt hur doktoranderna genom utbildningen utvecklar olika färdigheter och förmågor. Detta sker framför allt genom arbete kopplat till forskningsprocessen, publiceringsarbete, avhandlingsarbete, försvar samt deltagande och presentationer vid seminarier, konferenser och i populärvetenskapliga sammanhang. Doktorandernas färdighet och förmåga till självständighet stärks genom att de gradvis går från tydlig handledarstöttning mot en ökad grad av självständighet (presentationer, publikationer) samt från det lilla sammanhanget till det mer komplexa (presentationer, metod).

När det gäller utbildningens kursdel är det svårare att se hur den bidrar till utvecklingen. Del finns ingen tydlig beskrivning av hur kursdelarna bidrar till doktorandernas utveckling, utan man fokuserar istället på att aktiviteter som seminarier och konferenser bidrar till att bredda färdighet och förmåga.

Vid intervjun framkom att doktoranderna under utbildningen presenterar sin forskning nationellt och internationellt och att det finns tillgängliga medel för omkostnader för detta. Doktorandernas forskningsprojekt är kopplade till lärosätets verksamhet, vilket innebär att projekten dels får en nära koppling till hur andras lärande kan stödjas men också till utvecklingen av doktorandernas förmåga att bidra till samhällets utveckling.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens kursdel för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljningen består främst i de regelbundna uppföljningarna och revideringarna av den individuella studieplanen. Fokus ligger där på avhandlingsarbetet. I självvärderingen beskrivs dock hur uppföljning kan leda till att doktoranden uppmanas att läsa en specifik kurs eller delta i seminarier eller konferenser för att åtgärda eventuell brist i progressionen av måluppfyllelsen. Fokus, såsom det uttrycks i självvärderingen, handlar främst om att det är doktoranden som brister på något sätt och att det är doktoranden som förväntas, göra om eller göra mer, och inte på utveckling av utbildningen. Bedömargruppen menar att av forskarutbildningens upplägg bör granskas kritiskt, för att se på vilket sätt denna kan förändras för att öka måluppfyllelse. Intervjuerna bekräftade denna bild.

Några åtgärder i form av revidering av kurser eller ändring av kursutbud framkom inte heller under intervjuerna. Bedömargruppen identifierar denna problematik som ett utvecklingsområde.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Självvärderingen beskriver på vilket sätt samtliga delar av forskarutbildningen bidrar till måluppfyllelse av doktorandernas värderingsförmåga och förhållningssätt. Självständighet och redlighet examineras genom lärandemål i en etikkurs, samt under avhandlingsarbetets genomförande där doktoranden får ta ställning till etiska problem och göra alltmer självständiga val i forskningens syfte, frågeställningar, metodval, analys och resultatredovisning. Dock skulle beskrivningen av den delen kunna utvecklas. Doktorandernas värderingsförmåga och förhållningssätt till den egna forskningen, samt till forskningens möjligheter och begränsningar, utvecklas genom aktiviteter i samverkan med samhällsaktörer.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljningen av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt sker på motsvarande sätt som för de andra kunskapsformerna genom uppföljning av de individuella studieplanerna. Lärosätet exemplifierar åtgärder vid eventuell identifierad brist, vilket kan innebära ytterligare kurser inom ett specifikt område eller att doktoranden deltar i att skriva en etikprövning. Även i detta fall fokuserar självvärderingen på åtgärder för att stötta den enskilda doktoranden och inte på förändringar av själva utbildningen.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Det finns en tydlig struktur för hur man följer doktorandernas progression i handledning, avhandlingsseminarier och i arbetet med den individuella studieplanen. Deltagande, presentation och respons vid seminarier och konferenser utgör en viktig del av utbildningen i syfte att uppnå examensmålen. Den aktiva seminariemiljö som finns, både i ämnet och på institutionen, är betydelsefull för utbildningens genomförande. Det är också betydelsefullt att doktoranderna får möjlighet att delta vid ett flertal konferenser. Det framgår inte av självvärderingen vilka medel eller vilket stöd doktoranderna får för detta, men vid intervjuerna framkom att medel finns. Examensmålen kontextualiseras i lärandemål och kopplas till aktiviteter där dessa kunskaper och förmågor utvecklas och bedöms, främst avseende avhandlingsdelen. Det innebär att det finns en progression där man går från tydlig stöttning mot en ökad grad av självständighet och från enklare sammanhang till mer komplexa. Upplägget fokuserar snarare på process än på innehåll och moment i kurser, vilket bidrar till att kursdelen i utbildningen inte framträder så tydligt att det fullt ut går att bedöma hur kurserna bidrar till måluppfyllelsen.

Forskarutbildningen bygger på en systematisk modell med tre granskningstillfällen. Doktorandernas progression och kvaliteten på deras arbete säkras genom dessa granskningar, seminarier och kursaktiviteter, samt inte minst genom handledning. Självvärderingen hänvisar till den individuella studieplanen som ett viktigt verktyg för uppföljning och kvalitetssäkring av enskilda doktoranders utveckling och progression. Det framkommer att de sju doktorander som blev färdiga under 2012 examinerades inom den angivna tiden, vilket bedömargruppen ser positivt på. Samtidigt menar bedömargruppen att det är problematiskt att den systematiska uppföljningen främst riktas mot doktorandens prestationer, utan att relatera prestationerna till de utvecklingsmöjligheter som forskarutbildningen erbjuder eller till eventuella förändringar som skulle kunna undanröja vissa svårigheter.

Kursvärderingar genomförs i alla kurser, via ett elektroniskt system och resultaten ligger till grund för fortsatt utveckling av kurserna.

Lärosätets ambitioner att med snäva ekonomiska ramar skapa samarbetsformer för att ge doktoranderna ett bredare kursutbud ser bedömargruppen som en styrka, eftersom det även innebär att doktoranderna får naturliga samarbetspartner vid andra lärosäten. Att skapa en gemensam doktorandmiljö för lärosätets doktorander ser vi som en utmaning då de idag har få beröringspunkter.

Utöver dessa kommentarer finner vi forskarutbildningens utformning, genomförande och resultat tillfredsställande.

Kontakta utvärderingsavdelningen:
Utvärderingsavdelningen (e-post)