Det finns cirka 50 universitet, högskolor och enskilda utbildningsanordnare i Sverige.

Högre utbildning och forskning i Sverige bedrivs till största delen vid statliga universitet och högskolor. Det finns också några enskilda, icke statliga utbildningsanordnare. De flesta är små och ger utbildning inom bara ett eller ett par områden.

Universitet och högskolor skiljer sig åt. Framför allt genom att det bara är universiteten som har ett generellt tillstånd att utfärda examen på forskarnivå. Högskolor måste ansöka om tillstånd för specifika områden.

Beteckningen ”universitet” är inte skyddad i lag. Huvudmannen, som i de flesta fall är staten, avgör när beteckningen får användas. Ofta används begreppet "högskolan" för både universitet och högskolor, till exempel i lagar och förordningar. Ofta kallas universitet, högskolor och enskilda utbildningssamordnare gemensamt för "lärosäten".

Utbildning, forskning och utvecklingsarbete

Enligt högskolelagen ska högskolan bedriva utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund och på beprövad erfarenhet. Högskolan ska också utföra forskning, konstnärlig forskning och utvecklingsarbete. Sveriges lantbruksuniversitet ska dessutom arbeta med fortlöpande miljöanalys.

I högskolans uppgifter ingår det att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet. Högskolan ska verka för att deras forskningsresultat kommer till nytta.

Statliga lärosäten är egna myndigheter som är placerade direkt under regeringen. Utbildningsdepartementet ansvarar för alla frågor som rör universitet, högskolor och forskning. Men det finns ett undantag. Det är Näringsdepartementet som ansvarar för Sveriges lantbruksuniversitet.