Så styrs högskolesektorn

Riksdag och regering har det övergripande ansvaret för högre utbildning och forskning. Men lärosätena är i hög grad autonoma.

Inom ramen för en omfattande lagstiftning är det lärosätena själva som bestämmer hur deras organisation ska se ut. De bestämmer över den interna fördelningen av resurser, utbildningsutbud, utbildningens innehåll och utformning. De bestämmer över hur många studenter som antas och vilken forskning som lärosätet ska bedriva. Det finns alltså ingen nationellt planerad utbildningsvolym i högskolan. 

Utbildningsdepartementet

Utbildningsdepartementet ansvarar för områdena utbildning och forskning. Alla universitet och högskolor lyder under Utbildningsdepartementet utom Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som lyder under Näringsdepartementet. Även övriga myndigheter inom utbildningsområdet lyder under Utbildningsdepartementet.

Utbildningsdepartementet anger riktlinjer för de statliga lärosätenas verksamhet i ett årligt regleringsbrev. Sveriges lantbruksuniversitet får sitt regleringsbrev från Näringsdepartementet. Regleringsbrevet anger anslag för lärosätets verksamhet och det innehåller eventuella särskilda uppdrag som regeringen kan lägga på ett lärosäte.

Gå till utbildningsdepartementet.se

Enskilda utbildningsanordnares verksamhet styrs på olika sätt, till exempel genom avtal med regeringen.

Regeringen

Regeringen beslutar om vilka examina som får förekomma och krav för examen, i form av omfattning och mål. Det finns begränsningar för vilka examina ett lärosäte har tillstånd att utfärda. Däremot finns inga begränsningar för vilka kurser som får ges, utöver det allmänna kravet att högskoleutbildning ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och på beprövad erfarenhet.


Regering och riksdag beslutar över högskolesektorn.