Doktorander

I detta avsnitt studerar vi den totala doktorandpopulationen, alltså inte bara nybörjarna på forskarnivå. Antalet doktorander uppgick hösten 2018 till 16 860, vilket är färre än 2017 då de var 17 830 (se figur 41). Det sker förvisso en viss eftersläpning i rapporteringen av doktorander, vilket innebär att antalet doktorander hösten 2018 är underskattat och att det tillkommer fler doktorander. Så antalet blir med allra största sannolikhet fler än 16 860. Men antalet kommer ändå att vara lägre än 2017.

Figur 41.

Antal doktorander hösten 2008–2018, totalt samt fördelat på kvinnor och män.

Mellan 2008 och 2018 har antalet doktorander varierat och var som högst 2012. Antalet påverkas främst av inflödet till utbildningen (antalet doktorandnybörjare) och av genomströmningen i forskarutbildningen.

Under den senaste tioårsperioden har könsfördelningen bland doktoranderna varit jämn och andelen kvinnor har varierat mellan 47 och 49 procent. Hösten 2018 var andelen kvinnor 48 procent och andelen män 52 procent.

Hösten 2018 utgjorde de utländska doktorander 36 procent av det totala antalet doktorander, vilket är samma andel som hösten 2017. Andelen utländska doktorander har, precis som bland nybörjarna, ökat under de senaste tio åren: från 19 procent hösten 2008 till 36 procent hösten 2018. Andelen utländska doktorander av det totala antalet doktorander var något lägre än andelen utländska nybörjare av det totala antalet nybörjare som var 42 procent 2018.

Liksom bland doktorandnybörjarna fanns flest doktorander, en tredjedel, inom medicin och hälsovetenskap hösten 2018. Därefter följde naturvetenskap och teknik med 22 respektive 20 procent. Inom samhällsvetenskap uppgick andelen doktorander till 17 procent, samt inom humaniora och konst till 6 procent. Endast 2 procent av doktoranderna var verksamma inom lantbruksvetenskap och veterinärmedicin.

Flest doktorander vid de största lärosätena

Eftersom högskolor sedan 2010 kan få tillstånd att utfärda examen på forskarnivå, har fler lärosäten forskarutbildning fått examenstillstånd. Dock var forskarutbildningen 2018 fortfarande huvudsakligen koncentrerad till de största universiteten. Två tredjedelar av doktoranderna fanns hösten 2018 vid Lunds universitet, Karolinska institutet, Uppsala universitet, Kungl. Tekniska högskolan, Göteborgs universitet och Stockholms universitet. För fler uppgifter om doktorander per lärosäte, se tabell 19 sist i kapitlet.

Trots att högskolor har möjlighet att få examenstillstånd för utbildningar på forskarnivå, förekommer det att högskolor finansierar forskarutbildning inom områden som de inte har examenstillstånd för. Vid dessa så kallade anknytande högskolor finns doktorander som i praktiken får sin finansiering och är verksamma vid en högskola, men är antagna vid ett annat lärosäte som har examenstillstånd. Eftersom fler högskolor fått examenstillstånd på forskarnivå inom ett eller flera områden från och med 2010, har antalet doktorander vid anknytande högskolor minskat kontinuerligt sedan dess och uppgick hösten 2018 till 220.

Heltidsstudier dominerar

Hösten 2018 ägnade sig 58 procent av doktoranderna på heltid åt utbildningen på forskarnivå (se figur 42). Jämfört med föregående år har andelen ökat något från 56 till 58 procent. Under den senaste tioårsperioden har den varierat mellan 56 och 60 procent. Med heltid avses att doktoranden har en aktivitetsgrad mellan 80 och 100 procent under ett helt kalenderhalvår, eftersom det är vanligt att doktorander kombinerar forskarutbildningen med deltidsundervisning på grundnivå och avancerad nivå. Av männen ägnade sig 62 procent åt forskarstudier på heltid hösten 2018, och bland kvinnorna var andelen 53 procent.

Ungefär var sjätte doktorand ägnade mindre än 40 procent av sin tid åt forskarutbildningen. Att så pass många studerar på deltid kan kanske verka högt. En förklaring till detta kan vara att en doktorand påbörjat sin forskarutbildning en bit in på terminen eller har återkommit efter ett uppehåll. En annan förklaring är att en del doktorander studerar på deltid på forskarnivå vid sidan av ett annat arbete, till exempel kan doktorander inom medicin och hälsovetenskap arbeta som läkare. Andelen doktorander som ägnar mindre än 40 procent åt forskarutbildningen har minskat från 21 hösten 2008 till 15 procent hösten 2018. Inom ämnesområdena teknik och naturvetenskap ägnade sig doktoranderna åt heltidsstudier i större utsträckning än inom andra ämnesområden hösten 2018. Doktoranderna inom humaniora och konst samt inom medicin och hälsovetenskap studerade i mindre utsträckning på heltid, vilket delvis kan förklaras av förekomst av arbete vid sidan av studier.

Kvinnorna inom samhällsvetenskap, lantbruksvetenskap och veterinärmedicin samt teknik studerade i mindre omfattning på heltid än männen. Inom de övriga ämnesområdena var det ingen skillnad i aktivitetsgrad mellan könen.

Doktoranders aktivitet

En aktivitet på 100 procent ska motsvara en arbetsinsats av 40 timmar i utbildning på forskarnivå per vecka i genomsnitt under hela det aktuella kalenderhalvåret. Doktorander räknas som aktiva ifall aktiviteten är minst 1 procent under minst ett kalenderhalvår. Som inaktiva räknas doktorander som har gjort ett tillfälligt uppehåll under hela det aktuella kalenderhalvåret, exempelvis för att vara föräldralediga eller för att arbeta med något annat.

I detta kapitel ingår endast aktiva doktorander.

Doktorandanställningar vanligast

Doktorandanställning var den vanligaste försörjningsformen bland studerande på forskarnivå hösten 2018, 68 procent (se figur 43). Därutöver hade 4 procent av doktoranderna en annan anställning inom högskolan och i stort sett hade inga doktorander utbildningsbidrag. Ytterligare 7 procent av doktoranderna hade stipendier, medan 4 procent hade övrig försörjning.

Bland doktoranderna hösten 2018 hade 18 procent av doktoranderna en anställning utanför högskolan inom vilken de bedrev forskarutbildning som: läkare (7 procent), företagsdoktorand (5 procent) eller annan anställning (6 procent). Doktorander som är finansierade med anställningar utanför högskolan är ett exempel på den samverkan som lärosätena har med det omgivande samhället, som näringsliv och landsting. Jämfört med föregående år har doktorandernas försörjning inte förändrats nämnvärt, men jämfört med för tio år sedan har doktorandanställning blivit betydligt vanligare medan utbildningsbidragen i stort sett har försvunnit.

Försörjningsformerna skiljer sig något mellan de olika ämnesområdena. Doktorandanställning var den enskilt vanligaste försörjningen inom alla ämnesområden hösten 2018, men andelen varierar. Av doktoranderna inom naturvetenskap hade 83 procent en doktorandanställning, inom humaniora och konst 77 procent, inom teknik 73 procent och inom samhällsvetenskap 68 procent. Inom teknik och samhällsvetenskap hade en förhållandevis hög andel doktorander stipendier och inom teknik var det dessutom relativt vanligt med anställning som företagsdoktorand. De flesta doktoranderna inom lantbruksvetenskap hade en doktorandanställning, 64 procent.

Inom alla ämnesområden var anställning som doktorand den enskilt vanligaste försörjningsformen för såväl kvinnor som män.

Var fjärde doktorand har varit utomlands under forskarutbildningen

Inom ramen för EU:s gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020, finns målet att minst 20 procent av de examinerade inom det europeiska området för högre utbildning ska ha haft en studie- eller praktikperiod utomlands om minst tre månader under någon del av den totala utbildningstiden.

UKÄ har samlat in uppgifter om hur många av de som har examinerats på forskarnivå under 2017 som genomfört delar av sin forskarutbildning utomlands. Av de 2 840 individer som tog en doktorsexamen 2017 hade 740 individer, eller 26 procent, genomfört delar av sin forskarutbildning i ett annat land än Sverige. Könsfördelningen bland dessa var jämn, 46 procent kvinnor och 54 procent män.

Majoriteten, 69 procent, hade anordnat sina utlandsstudier på egen hand. 15 procent hade varit utomlands inom ramen för bilaterala utbildningsutbyten och internationellt finansierade utbytesprogram, medan de som varit utomlands inom ramen för EU-finansierade program utgjorde den minsta andelen, 8 procent.

Av de som varit utomlands under sin forskarutbildning var 25 procent hemmahörande inom forskningsämnesområdet naturvetenskap. Därefter följde medicin och hälsovetenskap med 22 procent, samhällsvetenskap med 21 procent och teknik med 20 procent. Humaniora och konst samt lantbruksvetenskap och veterinärmedicin stod för 8 respektive 3 procent.

Majoriteten, 37 procent, av de som genomfört delar av sin forskarutbildning utomlands hade studerat inom EU (exklusive de nordiska länderna) eller i Nordamerika, 22 procent. Totalt sett var USA det enskilt största mottagarlandet, en femtedel av alla doktorsexaminerade som studerat utomlands gjorde det i USA. De vanligaste mottagarländerna i Europa (exklusive de nordiska länderna) var Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Norden var det tredje största geografiska området för utlandsstudier, 13 procent av de internationellt mobila forskarstuderande reste till de övriga nordiska länderna, och särskilt Danmark. Till Asien reste 8 procent av de internationellt mobila doktoranderna. Inom Asien var Kina, Indien och Japan de vanligaste destinationerna.

För mer information om den internationella mobiliteten bland doktorsexaminerade, se Var fjärde doktorand har varit utomlands under forskarutbildningen, Statistisk analys 2018/7, UKÄ.