Breddad rekrytering till utbildning på forskarnivå

 I kapitlet Utbildning på grundnivå och avancerad nivå redogörs för innebörden av begreppet breddad rekrytering och där hänvisas till att lärosätena enligt högskolelagen (1 kap. 5§) aktivt ska främja och bredda rekryteringen till högskolan. Denna skyldighet för lärosätena gäller även utbildning på forskarnivå. I detta avsnitt ligger fokus på två aspekter av breddad rekrytering bland doktorander som tillhör den svenska befolkningen. Det handlar dels om doktorandernas sociala bakgrund (mätt med föräldrarnas högsta utbildningsnivå), dels deras nationella bakgrund (svensk eller utländsk). Samma aspekter ingick också i redovisningen av breddad rekrytering bland studenterna i kapitlet Utbildning på grundnivå och avancerad nivå. De utländska doktoranderna bidrar till mångfalden i högskolan, men ingår inte i den svenska befolkningen. De finns i stället belysta under andra avsnitt i detta kapitel.

Vanligt med högutbildade föräldrar och ovanligt med lågutbildade

Majoriteten av doktorandnybörjarna har högutbildade föräldrar (eftergymnasial utbildning om minst tre år eller forskarutbildning). Uppgifterna avser här läsår i stället för kalenderår (se tidigare avsnitt om nybörjare på forskarnivå), och läsåret 2017/18 utgjorde gruppen med högutbildade föräldrar 60 procent av 1 460 nybörjare på forskarnivå (doktorander i alla åldrar ingår, men utländska doktorander och övriga doktorander som saknar uppgift om föräldrarna har exkluderats). Endast 14 procent hade lågutbildade föräldrar (förgymnasial utbildning eller högst tvåårig gymnasieutbildning), medan 26 procent hade föräldrar med medelhög utbildning (treårig gymnasieutbildning eller eftergymnasial utbildning kortare än tre år).

Denna sociala sammansättning varierade i viss utsträckning mellan forskningsämnesområden samt mellan kvinnor och män. Mönstret var dock detsamma, det vill säga att en majoritet av doktorandnybörjarna hade högutbildade föräldrar medan gruppen med lågutbildade föräldrar utgjorde den minsta andelen. Läsåret 2017/18 hade 65 procent av doktorandnybörjarna inom humaniora och konst högutbildade föräldrar, vilket var den största andelen inom något ämnesområde. Minst andel med högutbildade föräldrar fanns inom samhällsvetenskap (51 procent). Det har dock varierat mellan läsåren vilket ämnesområde som har haft den största respektive minsta andelen med högutbildade föräldrar bland doktoranderna.

I hela befolkningen i åldern 25–29 år (den vanligaste ålderskategorin för doktorandnybörjarna) var det 24 procent som hade högutbildade föräldrar 2017, det vill säga en betydligt mindre andel än bland doktorandnybörjarna. I stället var det vanligt med lågutbildade föräldrar (39 procent). Det betyder att det inom forskarutbildningen fanns en överrepresentation av nybörjare med högutbildade föräldrar och en underrepresentation av nybörjare med lågutbildade föräldrar. Dessa jämförelser mellan befolkningen och doktorandnybörjarna visar på en tydlig social snedrekrytering till utbildning på forskarnivå.

Den sociala snedrekryteringen börjar dock inte i forskarutbildningen, utan byggs upp i gymnasieskolan och tidigare utbildningsnivåer i högskolan.

Det finns fortfarande en skillnad i social sammansättning för högskolenybörjare jämfört med doktorandnybörjare, även om skillnaden är mindre än om jämförelsen görs mellan befolkning och doktorandnybörjare. Bland dem som var högskolenybörjare läsåret 2012/13 (dessa har då haft fem år på sig att avlägga examen innan de börjar i forskarutbildning) hade exempelvis 35 procent högutbildade föräldrar medan, som tidigare nämnts, andelen med högutbildade föräldrar uppgick till 60 procent läsåret 2017/18 bland doktorandnybörjarna. Skillnaden beror delvis på att studenter med högutbildade föräldrar tenderar att i större utsträckning än övriga påbörja högskoleutbildningar som också förbereder för forskarstudier. Men skillnaden hänger förmodligen till del också samman med att det sker en social snedrekrytering i själva övergången från de mer forskarförberedande högskoleutbildningarna till forskarutbildningen. För mer information se Högskolenybörjare 2017/18 och doktorandnybörjare 2016/17 efter föräldrarnas utbildningsnivå, UF 20 SM 1802, UKÄ och SCB.

Den sociala snedrekryteringen minskar trots färre doktorandnybörjare

Har då den sociala snedrekryteringen till utbildning på forskarnivå förändrats över tid? Utvecklingen har följts för ett antal av 1980-talets födelsekohorter och avser i vilken utsträckning personer med skilda sociala bakgrunder har påbörjat forskarstudier senast vid 30 års ålder (se figur 39).

Tidigare i detta kapitel konstaterades att andelen som har påbörjat en forskarutbildning senast vid 30 års ålder har sjunkit för de yngre födelsekullarna. Tydligt är nu också att denna minskning har skett i samtliga grupper från skilda sociala ursprung. En minskning har således även skett i den grupp som redan hade en försvinnande liten övergångsandel till utbildning på forskarnivå, nämligen gruppen med förgymnasialt utbildade föräldrar. I denna grupp minskade andelen som hade påbörjat forskarstudier från 0,3 procent (födda 1980) till 0,1 procent (födda 1987). Men trots denna utveckling och trots att det totalt sett har blivit ovanligare att gå vidare till utbildning på forskarnivå har den sociala snedrekryteringen inte ökat. Snarare ser den ut att ha minskat då övergången till forskarutbildningen för de olika sociala grupperna ligger närmare varandra bland dem som föddes i slutet än i början av 1980-talet – en utveckling som har skett för såväl kvinnor som män. Utrymmet för minskning har också varit större för dem som inledningsvis fortsatte till forskarutbildningen i störst utsträckning. Mellan födelsekohorterna 1980 och 1987 minskade andelen som hade påbörjat forskarstudier från 2,8 till 1,8 procent i gruppen med eftergymnasialt utbildade föräldrar, minst 3 år (ej forskarutbildning). Motsvarande minskning bland dem med forskarutbildade föräldrar gick från 7,5 till 6,2 procent. I procentandelar räknat sjönk övergångarna till forskarutbildningen mest för dessa två grupper med högutbildade föräldrar. Ett mönster dröjer sig dock kvar och gäller för samtliga kullar födda mellan 1980 och 1987: Ju längre utbildning hos föräldrarna, desto större andel går vidare till utbildning på forskarnivå.

Doktorandnybörjare med utländsk bakgrund väl representerade i högskolan

Doktorander som tillhör den svenska befolkningen – dit de utländska doktoranderna inte räknas – kan indelas efter svensk eller utländsk bakgrund. Med svensk bakgrund avses att man är född i Sverige med minst en förälder som är född i Sverige medan utländsk bakgrund kännetecknas av att man antingen är född utomlands eller att man är född i Sverige men båda föräldrarna är födda utomlands. De utrikes födda kan ha kommit till Sverige antingen som barn eller vuxna. I de fall som de har invandrat mindre än två år före påbörjade forskarstudier räknas de dock som utländska doktorander, och tillhör därmed inte den svenska befolkningen.

Läsåret 2017/18 påbörjade 1 740 doktorander (under 65 år och exklusive utländska doktorander) sina forskarstudier, och av dessa hade 73 procent svensk bakgrund. De resterande 27 procenten hade således utländsk bakgrund och med en finare indelning var 4 procent födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar medan 23 procent var utrikes födda.

Denna sammansättning bland doktorandnybörjarna utifrån nationellt ursprung var densamma för kvinnor och män. Uppdelat per ämnesområde fanns det vissa variationer – inom medicin och hälsovetenskap återfanns till exempel den största andelen med utländsk bakgrund (31 procent), medan utländsk bakgrund var minst vanligt bland doktorandnybörjarna inom lantbruksvetenskap och veterinärmedicin (19 procent). Även under det förra läsåret 2016/17 var det inom dessa två ämnesområden som den största respektive den minsta andelen doktorander med utländsk bakgrund fanns representerade.

I hela den svenska befolkningen i åldern 25–29 år (den vanligaste ålderskategorin för doktorandnybörjarna) fördelade sig nationellt ursprung på samma vis som bland doktorandnybörjarna, det vill säga 73 procent hade svensk bakgrund och 27 procent hade utländsk. Denna jämförelse tyder således inte på någon över- eller underrepresentation i forskarutbildningen utifrån nationellt ursprung.

Bland högskolenybörjarna 2012/13 (som således har haft fem år på sig att avlägga examen innan de börjar i forskarutbildning) var dock andelen med svensk bakgrund större (81 procent) och andelen med utländsk bakgrund mindre (19 procent). Doktorandnybörjare med utländsk bakgrund förefaller i det perspektivet vara överrepresenterade, medan doktorandnybörjare med svensk bakgrund är underrepresenterade. Det kan finnas flera orsaker. Till exempel kan lärosätena ha rekryterat många doktorander med utländsk bakgrund som har invandrat i vuxen ålder, och som aldrig har registrerats som högskolenybörjare i det svenska systemet. I stället har de haft en utländsk högskoleutbildning med sig i bagaget. Även om inga fakta om orsaker presenteras här kan det konstateras att personer med utländsk bakgrund synes väl representerade i svensk forskarutbildning.

Minskad snedrekrytering utifrån svensk eller utländsk bakgrund

Ett mer direkt mått på eventuell snedrekrytering utifrån nationell bakgrund i den svenska befolkningen är att följa personer som är födda samma år, och se i vilken utsträckning de har påbörjat forskarstudier senast vid en viss ålder. En sådan analys har genomförts för personer födda mellan 1980 och 1987, vilka tillhörde den svenska befolkningen vid 18 års ålder. Personer som invandrat vid högre åldrar ingår således inte i denna uppföljning. Forskarstudierna ska ha påbörjats senast vid 30 års ålder.

I den äldsta kohorten, födda 1980, hade en större andel av dem med svensk än utländsk bakgrund börjat i forskarutbildningen: 1,3 procent jämfört med 0,8 procent. Även uppdelat på kvinnor och män hade gruppen med svensk bakgrund påbörjat forskarstudier i störst utsträckning. Över tid har skillnaderna minskat. Bland födda 1980 var skillnaden 0,5 procentenheter till fördel för dem med svensk bakgrund och därefter har den krympt till endast 0,1 procentenheter bland födda 1987: i gruppen med svensk bakgrund hade 0,8 procent börjat i forskarutbildningen och 0,7 procent hade gjort detsamma i gruppen med utländsk bakgrund. Den observerade utjämningen hänger ihop med att andelen som har påbörjat forskarstudier har sjunkit mer bland dem med svensk än med utländsk bakgrund. Utjämningen över tid har skett för såväl kvinnor som män (se figur 40).

Minskningen av snedrekrytering utifrån nationellt ursprung har skett parallellt med att allt färre har gått vidare till forskarutbildningen totalt sett. Som tidigare redovisades har det också under dessa förutsättningar inträtt en minskad social snedrekrytering till utbildning på forskarnivå. För ytterligare information om doktorandernas nationella ursprung se Svensk och utländsk bakgrund för studenter och doktorander 2016/17, UF 19 SM 1801, UKÄ och SCB.

Figur 40.

Andel av befolkningen som har påbörjat en utbildning på forskarnivå senast vid 30 års ålder bland personer födda 1980–1987, uppdelat efter svensk eller utländsk bakgrund för kvinnor och män.