Lärosätenas ekonomi

Universitetens och högskolornas verksamhet delas in i två verksamhetsområden; utbildning på grundnivå och avancerad nivå och forskning och utbildning på forskarnivå. De statliga anslagen följer samma uppdelning – lärosätena får ett anslag för utbildning på grundnivå och avancerad nivå och ett för forskning och utbildning på forskarnivå. Samtliga intäkter och kostnader som lärosätena har för sin verksamhet ska föras till något av dessa områden. Sveriges lantbruksuniversitet utgör det enda undantaget och får istället ett samlat anslag för hela sin verksamhet. Sveriges lantbruksuniversitet har dessutom ett tredje verksamhetsområde – fortlöpande miljöanalys.

Finansieringen skiljer sig åt mellan de två verksamhetsområdena. För utbildning på grundnivå och avancerad nivå utgör de direkta statsanslagen huvuddelen av intäkterna, 84,6 procent, medan andelen är betydligt lägre inom forskning och utbildning på forskarnivå, 43,5 procent. Detta förklaras till stor del av att staten även kanaliserar betydande medel till lärosätenas forskningsverksamhet via forskningsråd och andra forskningsfinansierande myndigheter. Totalt utgjorde statliga medel drygt 69,8 procent av intäkterna inom forskning och utbildning på forskarnivå under 2018.

Intäkterna till högskolan totalt har ökat i reala termer sedan slutet av 1990-talet, inte minst under det senaste decenniet (se figur 79). Detta är till stor del resultatet av stora satsningar på högskolans forskning framförallt med anledning av de forskningspolitiska propositionerna 2008 och 2012 (prop. 2008/09:50 och prop. 2012/13:30). Den senaste forskningspolitiska propositionen från 2016 (prop. 2016/17:50), innehåller också förslag som leder till ökade intäkter för högskolan, vilket diskuteras närmare i avsnittet om finansieringen av forskning och utbildning på forskarnivå.

Inom den svenska högskolan har intäkterna till forskning och utbildning på forskarnivå (nedan kallat forskningsverksamheten) under lång tid varit högre än de till utbildning på grundnivå och avancerad nivå (utbildningsverksamheten). Trenden under de senaste tio åren har varit att den andel av de totala intäkterna som gått till forskningsverksamheten har ökat, från 55 procent 2008 till 58 procent 2018. Ökningen av forskningsverksamhetens andel av de totala intäkterna skedde framförallt till och med 2016 och har under de senaste två åren mattats av något.

Andelen forsknings- respektive utbildningsverksamhet vid lärosätena varierar mycket. Ett antal mindre lärosäten har enbart utbildningsverksamhet, och ytterligare några har väldigt begränsade intäkter till forskningsverksamheten. Av samtliga universitet och högskolor 2018 hade drygt tre fjärdedelar större intäkter för utbildning på grundnivå och avancerad nivå än för forskning och utbildning på forskarnivå. De lärosäten med störst intäkter totalt tenderar dock också att ha högre andelar som går till forskning. Högst andel hade Karolinska institutet – nästan 85 procent. Att lärosätena med störst intäkter tenderar att vara forskningstunga gör att intäkterna till forskningsverksamhet på total nivå utgör mer än hälften av intäkterna, trots att de flesta lärosäten har större intäkter för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. En sammanställning av samtliga lärosätens andelar inom respektive verksamhetsområde finns i tabell 37 i slutet av kapitlet.

Fastprisberäkning med STATLIGT implicitprisindex

För att beskriva den ekonomiska utvecklingen med hänsyn tagen till inflationen har uppgifterna från tidigare år räknats om till 2018 års priser, det vill säga vad beloppen motsvarar i 2018 års penningvärde. En sådan beräkning tar bort effekten av inflation, och mäter istället volymförändringar. Vid fastprisberäkning används Statistiska centralbyråns (SCB) implicitprisindex för statlig konsumtion (se tabell 30).

Indexets utveckling reflekterar kostnadsökningar i statlig sektor, även sådana som inte direkt berör universitet och högskolor. Exempelvis har statens ökade migrationskostnader under de senaste åren medfört att den generella kostnadsbilden i staten har höjts, vilket påverkar indextalen för de senaste två åren.

Deflatering (fastprisberäkning) med indexet bedöms dock generellt ge goda förutsättningar för att jämföra statistiken över åren.

Tabell 30.

SCB:s implicitprisindex för statlig konsumtion, 1998–2018, index och årlig förändring.

Intäkterna ökade

Under 2018 uppgick de totala intäkterna till universitet och högskolor till 73,9 miljarder kronor, en ökning med 559 miljoner i reala termer sedan 2017 (se tabell 31). Ökningen uppgick alltså till 0,8 procent och bestod till stora delar av ökade intäkter från statliga myndigheter och organisationer utan vinstsyfte. Även intäkterna från offentliga forskningsstiftelser, direkta statsanslag, EU samt övriga utlandet ökade, medan intäkterna från svenska företag samt kommuner och landsting minskade.

Tabell 31. Sammanställning av lärosätenas resultaträkningar, 2008, 2017 och 2018 samt årlig förändring, miljoner kronor samt andelar i 2018 års priser.

Det var åttonde året i rad som intäkterna från organisationer utan vinstsyfte ökade. Från 2008 till 2018 ökade de årliga intäkterna från dessa finansiärer med mer än 2 miljarder kronor i reala termer. Även relativt sett, som andel av de totala intäkterna, har medlen från organisationer utan vinstsyfte ökat under det senaste decenniet, från 5,8 till 7,7 procent. Till skillnad från 2008 är högskolans intäkter från dessa finansiärer numera större än de som sammanlagt kommer från svenska företag och från utlandet, inklusive EU. Intäkterna från dessa finansiärer går företrädelsevis till forskningsverksamheten och vi kommer att titta närmare på dessa i avsnittet om finansieringen av forskning och utbildning på forskarnivå.

Ökningen av intäkterna från de statliga myndigheterna riktar sig framförallt till utbildningsverksamheten. Mer än hälften av de nya medlen utgjordes av intäkter från uppdrag inom utbildningsverksamheten som redogörs för i avsnittet Ökade intäkter från uppdrag.

Positivt resultat

I tabell 32 presenteras en sammanställning av lärosätenas resultaträkningar. Här visas, bland annat, lärosätenas intäkter indelade efter typ av intäkt istället för efter finansiär, som i tabell 31. Även lärosätenas kostnader presenteras efter typ av kostnad. Genom att dra ifrån verksamhetskostnaderna från verksamhetsintäkterna får man fram verksamhetsutfallet, alltså det resultat som själva kärnverksamheten har gjort under året. Ett positivt verksamhetsutfall innebär att det blev medel över, medan ett negativt betyder att man haft en större verksamhet än vad det givna årets intäkter täckte. Årets kapitalförändring består, till största delen, av årets verksamhetsutfall. Vissa lärosäten äger dock delar i dotterföretag som kan påverka det ekonomiska utfallet, vilket är huvudorsaken till varför verksamhetsutfallet och årets kapitalförändring inte överensstämmer. En sammanställning av lärosätenas intäkter, kostnader och ekonomiska resultat finns i tabell 37 i slutet av det här kapitlet.

Tabell 32. Sammanställning av lärosätenas resultaträkningar, 2008, 2017 och 2018 samt årlig förändring, miljoner kronor samt andelar i 2018 års priser.

Under 2018 var lärosätenas totala intäkter 281 miljoner kronor högre än kostnaderna. Sammanlagt var intäkterna 73,9 miljarder och kostnaderna 73,6 miljarder kronor. Det positiva verksamhetsutfallet för systemet som helhet liknade förra årets, vilket berodde på att kostnaderna, precis som intäkterna, ökade med en dryg procent mellan åren. De ökade kostnaderna totalt berodde i sin tur till stor del på ökade personal- och driftkostnader.

Överskottet härstammade framförallt från forskningsverksamheten, medan utbildningsverksamheten i princip gjorde ett nollresultat. Både inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå och forskning och utbildning på forskarnivå utgjorde personalkostnaderna omkring 60 procent av kostnaderna, vilket också har varit fallet under de senaste två decennierna.

Det är värt att notera att intäkterna från avgifter och andra ersättningar har ökat med en kvarts miljard. Här ingår nämligen avgifter som studenter från länder utanför EU/ESS och Schweiz betalar för att utbilda sig i Sverige. Avgiften infördes höstterminen 2011, och har sedan dess blivit en viktig del av många lärosätens ekonomi. Detta undersöks närmare i den del som handlar om finansieringen av verksamheten på grundnivå och avancerad nivå. De finansiella intäkterna och kostnaderna uppstår främst till följd av att lärosätena har sparade tillgångar och lån hos Riksgälden.

I figur 80 framgår att det ekonomiska resultatet varierat kraftigt mellan åren. Åren 2009 och 2010 tillförde staten stora medel till lärosätena inom båda verksamhetsområdena. Det visade sig snabbt att många lärosäten hade svårt att expandera verksamheten på kort sikt, vilket ledde till kraftiga överskott.

Figur 80. Årets kapitalförändring, efter verksamhetsgren, 2008–2018, miljarder kronor i 2018 års priser.

Årets positiva ekonomiska resultat härstammade som sagt framförallt från forskningsverksamheten. För de allra flesta lärosäten utgjorde verksamhetsutfallet hela årets kapitalförändring, men exempelvis Lunds universitet och Göteborgs universitet hade intäkter från andelar i dotterbolag på dryga 20 miljoner kronor vardera. Årets kapitalförändring 2018 uppgick till 300 miljoner kronor i forskningsverksamheten och 30 miljoner i utbildningsverksamheten. Totalt uppvisade två av tre lärosäten ett positivt ekonomiskt resultat under 2018. Resultaten varierade mellan ett positivt resultat på 166 miljoner vid Umeå universitet till ett negativt resultat vid Stockholms universitet på 196 miljoner. Drygt hälften av lärosätena uppvisade resultat som var inom spannet +/- 10 miljoner kronor.

Myndighetskapital och balanserad kapitalförändring

I myndighetskapitalet för statliga lärosäten ingår dels årets ekonomiska resultat (årets kapitalförändring), dels den balanserade kapitalförändringen. Därutöver kan det också ingå resultatandelar i hel- och delägda bolag, och många lärosäten har även statskapital och donationskapital som ingår i myndighetskapitalet. Den balanserade kapitalförändringen utgör den största delen av lärosätenas myndighetskapital och den har byggts upp av gångna års resultat, och består därmed huvudsakligen av ackumulerade överskott respektive underskott från tidigare år. Det ekonomiska resultatet, det vill säga överskott eller underskott i resultaträkningen, blir en del i den balanserade kapitalförändringen året efter. Exempelvis överförs 2018 års kapitalförändring till den balanserade kapitalförändringen 2019 och påverkar alltså inte 2018 års balanserade kapitalförändring. För enskilda utbildningsanordnare motsvaras den balanserade kapitalförändringen av fritt eget kapital exklusive årets ekonomiska resultat.

Anslagsmedel redovisas som intäkt i sin helhet och således inte i den takt som de förbrukas. Om anslagsmedlen inte förbrukas under året påverkar det årets resultat och senare den balanserade kapitalförändringen. Erhållna bidrag som inte förbrukats under året redovisas däremot som en egen post i balansräkningen, oförbrukade bidrag, och dessa påverkar inte den balanserade kapitalförändringen.

Myndighetskapitalet som andel av kostnaderna fortsatte att minska

Till skillnad från andra statliga myndigheter behöver universitet och högskolor inte betala tillbaka outnyttjade anslagsmedel till staten utan kan spara dem till kommande år. Det beror på den särskilda modell för avräkning av anslag som gäller för lärosätena och som innebär att anslagsförbrukningen inte är kopplad till verksamhetens kostnader. Det positiva eller negativa resultat som uppstår i verksamheten ger upphov till en balanserad kapitalförändring i lärosätenas balansräkningar. Den utgör en reserv som lärosätena kan använda för att täcka framtida underskott i verksamheten eller finansiera speciella satsningar inom utbildning eller forskning.

Den balanserade kapitalförändringen utgör tillsammans med årets kapitalförändring huvuddelen av lärosätenas myndighetskapital. I myndighetskapitalet kan det också ingå resultatandelar från dotterföretag och vid många lärosäten finns dessutom statskapital och donationskapital. Det handlar dock i de flesta fall om mindre belopp och finns inte på alla lärosäten. Summan av den balanserade kapitalförändringen och årets kapitalförändring, nedan kallat det skattade myndighetskapitalet, ger därmed en god uppskattning av myndighetskapitalet (se figur 81). Under 2018 uppgick det skattade myndighetskapitalet till 13,8 miljarder kronor, varav 13,4 utgjordes av den balanserade kapitalförändringen. Alla utom fyra lärosäten redovisar sin balanserade kapitalförändring efter verksamhetsområde. Bland dessa återfanns 55 procent av den balanserade kapitalförändringen i forskningsverksamheten. Att den större delen av den balanserade kapitalförändringen, och således också myndighetskapitalet, återfinns i forskningsverksamheten förstärks i och med årets ekonomiska resultat. Detta berodde på att årets positiva resultat till stor del härstammade från forskningsverksamheten. Ett sätt att beskriva lärosätenas ekonomiska ställning är att sätta det skattade myndighetskapitalet i relation till omsättningen i form av verksamhetens kostnader. Det skattade myndighetskapitalet uppgick totalt till 18,7 procent av de totala kostnaderna under 2018, vilket innebar en marginell minskning sedan 2017. Det var dock fjärde året i rad som kvoten, som illustreras av den streckade linjen i figur 81, minskade.

Figur 81.

Skattat myndighetskapital, verksamhetens kostnader och myndighetskapitalet som andel av verksamhetens kostnader (höger axel), 1999–2018, miljarder kronor i 2018 års priser (vänster axel) och andel (höger axel).

I takt med att en större andel av intäkterna inom framförallt forskning och utbildning på forskarnivå har konkurrensutsatts, utgör myndighetskapitalet en stabiliserande faktor i lärosätenas ekonomi. Det finns inga explicita regler för hur mycket myndighetskapital ett lärosäte ska ha tillgång till. Däremot anger många lärosäten egna målsättningar och olika planer för hur medlen ska användas i sina årsredovisningar. De individuella målen varierade mellan 10 och 15 procent av omsättningen (kostnaden). Som högst var andelen myndighetskapital i förhållande till kostnaderna närmare 20 procent år 2014. Som lägst var andelen 6 procent år 2004, och många lärosäten upplevde då att deras långsiktiga planeringsförutsättningar var försvagade på grund av detta.

Ökade intäkter från uppdrag

Både i utbildning på grundnivå och avancerad nivå och i forskning och utbildning på forskarnivå ingår uppdragsverksamhet. Uppdrag utförs, som namnet antyder, för någon annans räkning och innebär att beställaren står för hela kostnaden. Totalt uppgick dessa intäkter till 3,5 miljarder kronor, eller drygt 5 procent av lärosätenas totala intäkter, under 2018. Detta motsvarade en ökning om drygt 170 miljoner kronor, eller 5 procent, i reala termer sedan året innan. Jämfört med för tio år sedan har dock intäkterna sjunkit med 430 miljoner kronor i reala termer.

Uppdragsverksamheten kan ses som en form av samverkan med det omgivande samhället, något många lärosäten också lyfte fram i sina årsredovisningar. Inom forskningsverksamheten kan högskolan tillgodose beställarens behov av kunskap genom forskning och utvecklingsverksamhet. Uppdrag inom utbildningsverksamheten ger beställaren möjlighet att samarbeta med utbildningsanordnaren så att utbildningen på ett så bra sätt som möjligt anpassas efter de behov som finns. Ganska ofta är det staten som är beställare av uppdrag, inom såväl forsknings- som utbildningsverksamheten. Tydligast samverkanseffekt nås dock sannolikt när beställaren representerar en icke-statlig sektor.

Sammanlagt hade 90 procent lärosäten någon form av intäkter från uppdrag. Allra störst intäkter hade Karolinska institutet, Göteborgs universitet och Umeå universitet med mellan 300 och 400 miljoner kronor vardera. Majoriteten av de samlade intäkterna utgjordes av uppdrag från staten (se figur 82). Även ökningen mellan åren var till stor del en följd av ökade intäkter från statliga myndigheter.

Figur 82.

Totala intäkter för uppdragsverksamheten i utbildning på grundnivå och avancerad nivå samt forskning och utbildning på forskarnivå, efter typ av finansiär, 2008–2018, miljarder kronor i 2018 års priser.

Av de totala uppdragsintäkterna inom forskningsverksamheten utgjorde intäkter från statlig myndigheter 41 procent, företag 36 procent, kommuner och landsting 13 procent och privata icke-vinstdrivande organisationer 9 procent.

Inom utbildningsverksamheten förekommer både beställd utbildning och uppdragsutbildning. Beställd utbildning utgörs av kurser som lärosätena kan köpa av varandra och utgör en mindre del av uppdragsintäkterna inom utbildningsverksamheten. Förenklat innebär uppdragsutbildning att en beställare, exempelvis ett företag eller en statlig myndighet, köpt en speciell utbildning vid ett eller flera lärosäten för att tillgodose sitt kompetensbehov. Det tydligaste exemplet är kanske Polismyndighetens beställning av polisutbildning hos ett antal lärosäten, men även kortare utbildningar med fokus på kompetensutveckling är vanligt förekommande.

För uppdrag inom utbildningsverksamheten utgjorde intäkter från staten 68 procent, kommuner och landsting 12 procent, företag 10 och privata icke-vinstdrivande organisationer 5 procent. Resterande del, dryga 5 procent, kom från enskilda utbildningsanordnare och rörde till största delen beställd utbildning.

Den absolut viktigaste förklaringen till att uppdragsintäkterna ökade på total nivå var den pågående utbyggnaden av polisutbildningen. Detta kommer att fortsätta även nästa år, eftersom både Högskolan i Borås och Malmö universitet har fått tillstånd att bedriva sådan utbildning från och med 2019.