Finansiering av utbildning på grundnivå och avancerad nivå

De totala intäkterna för utbildning på grundnivå och avancerad nivå uppgick till 30,3 miljarder kronor under 2018, vilket motsvarade en ökning med 160 miljoner kronor, eller 0,5 procent, i reala termer sedan 2017 (se figur 79). Den svenska högskolans utbildning på grundnivå och avancerad nivå finansieras till största delen via statliga anslag som tilldelas lärosätena i regleringsbreven efter riksdagsbeslut. För studenter från Sverige, EU/ESS och Schweiz är utbildning avgiftsfri, medan övriga studenter sedan 2011 själva bekostar sin utbildning. Utbildning på grundnivå och avancerad nivå består framförallt av utbildning som utförs enligt uppdrag i regleringsbrevet. Här ingår både den anslagsfinansierade- och den avgiftsfinansierade verksamheten. Totalt stod utbildningen enligt uppdrag i regleringsbrevet för 94 procent av intäkterna på grundnivå och avancerad nivå under året, medan uppdragsverksamheten (som beskrevs i det förra avsnittet) uppgick till 6 procent.

Figur 79.

Högskolans intäkter, totalt och efter verksamhetsområde, 1998–2018, miljarder kronor i 2018 års priser.

Resurstilldelning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå

Statens ersättning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå baseras på registrerade studenter (omräknade till helårsstudenter) samt studenternas avklarade poäng (omräknade till helårsprestationer) inom olika utbildningsområden. Det är samma ersättning för alla lärosäten som omfattas av systemet, men beloppet varierar mellan olika utbildningsområden. Takbeloppet anger den högsta totala ersättning som varje lärosäte kan få. Takbeloppet tillsammans med hur utbildningen fördelas på olika utbildningsområden sätter ramarna för antalet studenter på varje lärosäte.

All utbildning är indelad i kurser, vilka klassificeras till ett eller flera utbildningsområden. Det är regeringen som beslutar inom vilka utbildningsområden respektive lärosäte får avräkna helårsstudenter och helårsprestationer. För utbildning inom de konstnärliga utbildningsområdena är dock antalet helårsstudenter och helårsprestationer som får avräknas begränsat. I övrigt är det upp till varje lärosäte att avgöra till vilket eller vilka utbildningsområden kursen ska klassificeras. Denna klassificering är grunden för lärosätenas resurstilldelning. För 2019 gäller ersättningsbeloppen i tabell 33 för helårsstudenter och helårsprestationer inom olika utbildningsområden.

Resurstilldelningssystemet med takbelopp omfattar alla statliga lärosäten förutom Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan, samt Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Vid dessa lärosäten återfinns 97 procent av den totala utbildningsvolymen, räknat som helårsstudenter. Lärosätena kan också ha andra uppdrag som finansieras med direkta statsanslag, exempelvis att erbjuda utbildning i vissa språk och lärarutbildning i minoritetsspråk. Lärosätena erhåller anslag som fördelas via Kammarkollegiet för andra uppdrag, som ett antal kompletterande utbildningar för personer med avslutad utländsk utbildning samt vidareutbildning av obehöriga lärare. Enskilda utbildningsanordnare får, med några undantag, statsbidrag för högskoleutbildning (redovisas här som anslag).

Nuvarande resurstilldelningssystem är under utredning. Se faktarutan Styr- och resursutredningen (Strut) i kapitlet En introduktion till den svenska högskolan.

.

Statliga medel till utbildning på grundnivå och avancerad nivå

Utbildningen på grundnivå och avancerad nivå finansierades till 84,6 procent av direkta statsanslag. Totalt uppgick intäkterna från statsanslag till 25,6 miljarder under 2018. Av statsanslagen utgjorde ramanslagen den absolut största delen. Totalt uppgick ramanslagen till 24,2 miljarder kronor 2018, vilket motsvarade en minskning på drygt 120 miljoner kronor jämfört med 2017 i reala termer. För de flesta statliga universitet och högskolor och några enskilda utbildningsanordnare består ramanslaget av ett takbelopp, som anger den högsta totala ersättning som varje lärosäte kan få som ersättning. Intäkterna via ramanslag från de lärosäten som har takbelopp uppgick 2018 till drygt 22,5 miljarder kronor. Anslagen för utbildning på grundnivå och avancerad nivå till de lärosäten som inte har ett takbelopp uppgick till drygt 1,7 miljard kronor.

Förutom ramanslaget erhåller lärosätena även andra anslag, samt anslag som fördelas till lärosätena via Kammarkollegiet efter beslut av regeringen. Lärosäten som bedriver läkar- och tandläkarutbildning får speciella anslag för att ersätta landstingen för den kliniska delen av utbildningen. Dessa uppgick totalt till drygt 750 miljoner kronor under 2018. Lärosätena erhöll även anslag för särskilda åtaganden om drygt 400 miljoner kronor.

Tabell 33

Ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer 2019 samt andel av takbeloppsfinansierade helårsstudenter per utbildningsområde 2018, kronor och andel.

Pågående dimensioneringsförändringar

Lärosätenas takbelopp sätter ramarna för hur många studenter ett lärosäte kan utbilda. Det är i hög grad lärosätena själva som beslutar vilka utbildningar de erbjuder, men utbildningsutbudet ska svara mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Här ges en översiktlig beskrivning av de senaste förändringarna av dimensioneringen av den högre utbildningen.

Vid flera tillfällen har staten tillfört medel för att bygga ut utbildningen på grundnivå och avancerad nivå. Ett antal tillfälliga utbyggnader genomfördes under perioden 2010–2013, varav den sista upphörde 2016. År 2015 inleddes en permanent utbyggnad, huvudsakligen av utbildningar inom hälso- och sjukvård samt olika lärarutbildningar, som ska vara fullt genomförd 2019. Totalt ska utbyggnaden innebära anslagsökningar om 1,1 miljarder kronor.

Ytterligare en utbyggnad av lärar- och förskollärarutbildningar inleddes 2017. Utbyggnaden innebär anslagsökningar med 54 miljoner kronor årligen under fem år och omfattar totalt 270 miljoner kronor när den är fullt ut genomförd 2021.

Under 2018 inleddes en permanent utbyggnad av flera utbildningar som regeringen bedömde som samhällsviktiga. När utbyggnaden är fullt genomförd 2023 beräknas den omfatta 730 miljoner kronor. Medlen används dels till en generell utbyggnad av utbildningar över hela landet och dels för utbyggnad av särskilt utpekade utbildningar. Dessa är ingenjörs- och läkarutbildningarna samt utbildningar med inriktning mot samhällsbyggnadssektorn, försvar och teologi. Det parlamentariska läget som infann sig efter valet 2018 innebar att budgetpropositionen för 2019 (prop. 2018/19:1) lades av en övergångsregering. Till följd av detta rensades propositionen på politiskt innehåll, varpå medlen till utbyggnaderna som beskrivits ovan, och som aviserats i tidigare budgetpropositioner, försvann. Istället för det budgetförslag som övergångsregeringen lagt för 2019, antog riksdagen Utbildningsutskottets betänkande (2018/19:UbU1). Enligt betänkandet skulle totalt 141 miljoner kronor ha fördelats till lärosätena under 2019 i och med utbyggnaderna som initierades 2017 och 2018. I vårändringsbudgeten (prop. 2018/19:99) anges dock att beloppet reduceras till 94 miljoner, vilket motiverades med att en del av året redan hade gått.

Tre av fyra lärosäten nådde inte upp till sitt takbelopp

Vid årets slut redovisar lärosätena antal helårsstudenter och helårsprestationer efter utbildningsområde. Det ekonomiska värdet av helårsstudenterna och helårsprestationerna (utbildningsvolymens ekonomiska värde) stäms sedan av mot takbeloppet, som anger det maximala beloppet som lärosätet kan få ersättning för (se faktarutan Resurstilldelning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå).

Under 2018 uppgick lärosätenas samlade takbelopp till 23,5 miljarder kronor och det ekonomiska värdet av utbildningen till 22,7 miljarder kronor (se figur 83). Skillnaden uppgick således till 750 miljoner kronor, och innebar att det hade funnits utrymme för lärosätena att utbilda fler studenter. Under föregående år var takbeloppet och det ekonomiska värdet i det närmaste helt jämnt matchade för första gången sedan 2009. Åren däremellan utbildade lärosätena fler studenter än takbeloppet räckte till att finansiera – lärosätena överproducerade (se faktarutan Anslagssparande och överproduktion).

Figur 83.

Lärosätenas samlade takbelopp och det ekonomiska värdet av utbildningsvolymen (helårsstudenter och helårsprestationer), 2008–2018, miljarder kronor i 2018 års priser.

De tre lärosäten där utbildningsvolymens ekonomiska värde mest understeg takbeloppet under 2018 var Stockholms universitet (110 miljoner kronor), Göteborgs universitet (88 miljoner kronor) och Linköpings universitet (78 miljoner kronor). Många lärosäten anger den starka arbetsmarknaden och svårigheter att rekrytera studenter till specifika utbildningar som anledningar. Alla tre tillhör också de lärosäten som årligen har flest studenter.

Antalet helårsstudenter uppgick till 279 300 under 2018, vilket var en minskning med nästan 3 000 sedan året innan. Detta är relevant ur ett ekonomiskt perspektiv, eftersom lärosätenas ersättning för utbildningen på grundnivå och avancerad nivå bygger på antalet helårsstudenter.

Nedgången i antalet helårsstudenter mellan åren 2017 och 2018 kan, till viss del, förklaras av en teknikalitet som hänger samman med övergången till en ny version av lärosätenas studieadministrativa system Ladok, och har att göra med antalet helårsstudenter. Hur många studiedagar som infaller mellan starten på höstterminen och årets slut kan variera, vilket påverkar antalet helårsstudenter som allokeras till respektive kalenderår. Sett över flera år kommer dock samtliga helårsstudenter och helårsprestationer att ersättas. Under 2018 var antalet studiedagar lägre än genomsnittet, vilket har påverkat antalet helårsstudenter på kalenderårsbasis negativt.

Denna förändring påverkar dock inte antalet stundeter per läsår. I kapitlet – Utbildning på grundnivå och avancerad nivå framgår att utveckling av antalet studenter per läsår snarare var positiv mellan 2016/2017 och 2017/2018. Ökningen uppgick till cirka 3 500 helårsstudenter mellan läsåren.

På grund av att färre sökte sig till högskolan under åren 2006–2008 var det många lärosäten som inte kunde utnyttja sina takbelopp fullt ut, vilket ledde till att anslagssparandet ökade och överproduktionen minskade (se figur 84). När arbetsmarknaden svalnade av under finanskrisen 2008 – 2009 sökte sig allt fler till högre utbildning. Lärosätena utbildade sedan under några år fler studenter än vad de årliga takbeloppen räckte till. År 2017 var utfallet och takbeloppen i princip lika stora, och nära nog inget sparande av anslag eller överproduktion blev av på systemnivå.

Figur 84.

Ekonomiskt värde av lärosätenas sparade anslag respektive överproduktion, 2006–2018, miljarder kronor i 2018 års priser.

Anslagssparande och överproduktion

När det ekonomiska värdet av utbildningsvolymen (kallat utfallet) har beräknats stäms det av mot lärosätets takbelopp (se faktarutan Resurstilldelning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå).

Om det ekonomiska värdet är högre än takbeloppet har lärosätena utbildat fler studenter än vad takbeloppet räckte till. Om fallet är tvärt om skulle de ha kunnat utbilda fler. I det första fallet har lärosätet överproducerat, och i det andra fallet har det uppstått anslagssparande. För att kunna hantera mindre variationer i studenternas efterfrågan mellan åren har lärosätena möjlighet att spara både anslag (anslagssparande) och icke ersatta studenter (överproduktion) till kommande år.

Anslagssparandet eller överproduktionen från ett givet år får inte överstiga 10 procent av takbeloppet. De värden som hamnar utanför detta spann återförs istället till statsbudgeten.

Ett lärosäte med sparad överproduktion från tidigare år kan lägga till värdet av överproduktionen till utfallet kommande år. Det här sker då lärosätets ekonomiska utfall under året inte når upp i takbeloppet, och lärosätena kan på så sätt få ersättning för sin sparade överproduktion.

Om ett lärosäte med överproduktion har anslagssparande sedan tidigare år kan de istället lägga till detta till innevarande års takbelopp. Detta gör det möjligt för lärosätena att få ersättning för hela eller delar av innevarande års överproduktion.

Under 2018 minskade utbildningsvolymens ekonomiska värde med 610 miljoner kronor i reala termer, i jämförelse med året innan, samtidigt som takbeloppet ökade med 250 miljoner. Detta ledde till att anslagssparandet ökade samtidigt som den sparade överproduktionen minskade på systemnivå. Årets resultat innebär att många lärosäten nu, till skillnad från de senaste åren, har anslag sparade till kommande år.

Sammanlagt uppgick det totala anslagssparandet till 430 miljoner och den sparade överproduktionen till 750 miljoner kronor under 2018. Det innebar att anslagssparande på systemnivå ökade med 370 miljoner och att den sparade överproduktionen minskade med 490 miljoner kronor.

I och med 2018 års utfall uppvisade totalt 13 lärosäten anslagssparande och 18 sparad överproduktion, jämfört med 4 respektive 27 året innan. Lärosätet med störst utgående anslagssparande under 2018 var Lunds universitet (144 miljoner kronor), medan Stockholms universitet hade mest sparad överproduktion (86 miljoner kronor). Samtliga lärosätens sparande av anslag eller överproduktion framgår i tabell 37.

Genomsnittlig ersättning per student: 81 000 kronor

Det går inte att beräkna vad det kostar att utbilda en student genom att titta på lärosätenas ekonomiska redovisning. Man kan däremot göra en uppskattning av den genomsnittliga ersättningen per helårsstudent med hjälp av de uppgifter som finns i lärosätenas anslagsredovisning.

Som nämnts tidigare uppgick utbildningsvolymens totala värde under 2018 till 22,7 miljarder kronor. Antalet anslagsfinansierade helårsstudenter vid lärosäten som har takbelopp uppgick till 279 300 stycken under samma år. Detta ger en genomsnittlig ersättning per student på 81 000 kronor under året, vilket innebar en minskning i reala termer sedan föregående år (se figur 85).

Figur 85.

Genomsnittlig ersättning per helårsstudent, 2008–2018, tusentals kronor, löpande och 2018 års priser.

Det är flera faktorer som påverkar hur den genomsnittliga ersättningen per helårsstudent utvecklas över tid. Vid ett flertal tillfällen har staten höjt ersättningsbeloppen utöver den årliga pris- och löneomräkningen (se faktarutan Kvalitetsförstärkning – åtgärder och effekter på utbildningskvalitet). Senaste gången detta gjordes var i budgetpropositionen 2016, då ersättningen höjdes för helårsstudenter inom humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik (HSTJ) samt inom undervisning och verksamhetsförlagd utbildning. Även tidigare har förstärkningar av ersättningsbeloppen ofta riktats mot HSTJ-områdena. Dessa ersättningsbelopp är de lägsta av alla, men varje förstärkning får tydlig effekt på den genomsnittliga ersättningsnivån eftersom att områdena omfattar en stor andel av de studerande.

Studenternas prestationsgrad påverkar också den genomsnittliga ersättningen. Om fler studenter tar de poäng som de registrerat sig för får lärosätena räkna av högre belopp per helårsstudent.

Även pris- och löneomräkningen som årligen görs av ersättningsbeloppen och takbeloppen får effekt på ersättningen. Ersättningen per student har ökat stadigt i löpande priser över åren, detta till följd av både pris- och löneomräkningen samt de förstärkningar som genomförts vid olika tillfällen. I reala termer har dock den genomsnittliga ersättningen legat nära 80 000 kronor (i 2018 års priser) under de senaste 10 åren.

För 2018 genomfördes inga förändringar av ersättningsbeloppen utöver pris- och löneomräkningen, som var 1,84 procent. Till största delen beror ökningen av det genomsnittliga ersättningsbeloppet i löpande priser mellan 2017 och 2018, som var 1,87 procent, just på pris- och löneomräkningen. Under de senaste åren har utvecklingen gått mot en allt lägre andel studenter inom utbildningsområdena med de lägsta ersättningsbeloppen, vilket också påverkar den genomsnittliga ersättningen. Denna förändring beror bland annat på de pågående utbyggnaderna av hälso- och sjukvårdsutbildningarna, som har relativt höga ersättningsbelopp. Detta bör leda till att den genomsnittliga ersättningen per student ökar utöver pris- och löneomräkningen.

Kvalitetsförstärkning – åtgärder och effekter på utbildningskvalitet

Universitetskanslersämbetet har haft i uppdrag från regeringen att följa upp den senaste kvalitetsförstärkningen till utbildningsområdena humaniora, samhällsvetenskap, teologi, juridik (HSTJ), undervisning och verksamhetsförlags utbildning (VFU). De extra medlen som tilldelades lärosätena skulle användas till kvalitetsförstärkande åtgärder och för utbildningsområdena HSTJ skulle medlen i första hand användas till att öka den lärarledda tiden inom berörda utbildningar. UKÄ:s studie visade att 86 procent av institutionerna som ingick i studien har ökat den lärarledda tiden, 65 procent har ökat undervisningen i mindre grupper och 46 procent har ökat mängden e-lärande. Därtill har personal rekryterats och kompetenshöjande insatser för undervisande personal har genomförts. Institutionerna valde i huvudsak att öka den lärarledda tiden på specifika kurser, företrädelsevis på programkurser.

I studien undersöktes även huruvida kvalitetsförstärkningen haft positiv effekt på utbildningskvaliteten. Av institutionerna uppgav 54 procent att kvaliteten har ökat på utbildningarna, bland annat genom att man har fler nöjda studenter, bättre kvalitet på examensarbeten och ökad genomströmning. Vidare hade prestationsgraderna på programkurser inom HSTJ ökat över tid – ett resultat som var tämligen stabilt över de undersökta lärosätena. Däremot hade prestationsgraderna minskat på fristående kurser inom HSTJ. Detta skulle kunna vara en effekt av att institutioner satsat på att öka den lärarledda tiden på kurser som ingick i utbildningsprogram. Det är dock svårt att dra några direkta slutsatser om huruvida de ökade prestationsgraderna är en effekt av kvalitetsförstärkningar då många andra faktorer kan påverka prestationsgraden.

Jämfört med en tidigare förstärkning som gjordes 2012–2013 uppfattar UKÄ att denna förstärkning i högre utsträckning använts för åtgärder, som på såväl kort som lång sikt kan leda till höjd utbildningskvalitet. Detta kan delvis bero på att styrningen från regeringen varit tydligare, det vill säga att lärosätena i första hand ska använda medlen för att öka andelen lärarledd tid på vissa utbildningar, vilket kan ha bidragit till att medlen i större grad använts för just detta ändamål.

Parallellt med regeringsuppdraget genomförde UKÄ en schemastudie där insamlade schema studerades för att se om den lärarledda tiden ökat. Studien Lärarledd tid i den svenska högskolan – en studie av scheman kunde inte detektera att kvalitetsförstärkningen till HSTJ lett till någon mätbar ökning av den lärarledda tiden på kurser mellan 2014 och 2017. Skillnaderna i resultat kan bero på att analyserna i regeringsuppdraget är baserade på lärosätenas självrapporterade uppgifter, medan lärarledd tid i schemastudien beräknades utifrån insamlade scheman. För mera information se faktarutan Lärarledd tid i den svenska högskolan i kapitlet Utbildning på grundnivå och avancerad nivå samt Kvalitetsförstärkning – åtgärder och effekter på utbildningskvalitet, Rapport 2019:4, UKÄ.

.

Den teoretiska utbildningskapaciteten ökade

Det har under det senaste decenniet varit ganska stora skillnader mellan det ekonomiska värdet av utbildningen på grundnivå och avancerad nivå och storleken på de statliga anslagen. Det faktiska utfallet av helårsstudenter har ibland varit större och ibland mindre än det antal som kan finansieras av takbeloppen ett givet år. Dessa variationer gör det svårt att undersöka effekterna av dimensioneringsförändringar med utgångspunkt i den faktiska studentvolymen.

Ett sätt att följa upp utbildningskapaciteten är att undersöka hur många studenter som anslagen teoretiskt skulle kunna räcka till under året. I budgetpropositionerna för 2015, 2017 och 2018 beslutades olika typer av utbyggnader av utbildningen på grundnivå och avancerad nivå, framförallt riktat mot vård- och lärarutbildningarna. Därmed ökade den teoretiska utbildningskapaciteten 2018, det vill säga antalet helårsstudenter som anslagen teoretiskt räcker till att finansiera.

Som nämnts tidigare har minskningen av antalet faktiska helårsstudenter under 2018 delvis en teknisk förklaring. Samtidigt anger många lärosäten i sina årsredovisningar för 2018 att den gynnsamma arbetsmarknaden har lett till färre sökande och att det är särskilt svårt att rekrytera till vissa utbildningar som staten tillfört medel för att bygga ut. Andra skriver att de håller på att utveckla nya utbildningar och att detta ännu inte fått genomslag. Minskningen av antalet helårsstudenter i kombination med att den teoretiska utbildningskapaciteten ökade innebär att det åter fanns outnyttjad kapacitet i högskolan 2018 (se figur 86).

Figur 86.

Faktiskt antal anslagsfinansierade helårsstudenter respektive teoretisk utbildningskapacitet 2008–2018 samt prognos för teoretisk utbildningskapacitet 2019–2021.

Prognosen visar att den teoretiska utbildningskapaciteten förväntas fortsätta att öka under de närmaste åren till följd av de pågående permanenta utbyggnaderna som initierades 2017 och 2018. Prognosen bygger på de uppgifter som angavs i regeringens vårändringsbudget 2019 (2018/19:99).

I budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18) finns en sammanställning av utbyggnadernas effekt på både takbelopp och antal helårsstudenter per lärosäte. Totalt innebar de utbyggnader som beskrivs ovan omkring 350 miljoner kronor i ökade takbelopp, vilket ska skapa utrymme för drygt 4 100 nya helårsstudenter. Den genomsnittliga ersättningen för dessa helårsstudenter uppgår således till strax över 85 000 kronor. Då satsningarna på utbyggnader även fortsättningsvis kommer att riktas mot utbildningar med relativt höga ersättningsbelopp bör den genomsnittliga ersättningen per student öka under kommande år.

Avgiftsintäkterna fortsätter att öka

År 2011 infördes anmälnings- och studieavgifter för studenter utanför EU/ESS och Schweiz som inte deltar i ett utbytesprogram. Totalt uppgick lärosätenas intäkter av anmälnings- och studieavgifterna till 820 miljoner kronor under 2018, vilket var en ökning med mer än 110 miljoner kronor i fasta priser sedan året innan. Studieavgiften beslutas av lärosätena och ska beräknas så att full kostnadstäckning uppnås. Detta gör att avgiften varierar betydligt mellan olika lärosäten och utbildningsområden.

Totalt utgjorde andelen intäkter från anmälnings- och studieavgifterna 3 procent av intäkterna på grundnivå och avancerad nivå under 2018. Kungl. Tekniska högskolan (142 miljoner kronor), Lunds universitet (110 miljoner kronor) och Chalmers tekniska högskola (88 miljoner kronor) var de tre lärosätena med störst intäkter från dessa avgifter. Av figur 87 framgår att andelen intäkter från dessa avgifter varierade betydligt mellan olika lärosäteskategorier, även om den inom alla kategorier har stigit varje år sedan införandet (lärosäteskategorierna framgår av figur 89). De fackinriktade universiteten har årligen haft störst andel intäkter från anmälnings- och studieavgifter. Totalt hade fem lärosäten intäkter från anmälnings- och studieavgifter som utgjorde mellan 5 och 10 procent av de totala intäkterna inom utbildning på grundnivå och avancerad nivå. För resterande lärosäten varierade andelen mellan 0 och 5 procent. Studieavgifterna vid olika lärosäten och utbildningar varierade huvudsakligen mellan 70 000 och 200 000 kronor, med ett genomsnitt på drygt 130 000 kronor under läsåret 2017/18. I regel är studieavgiften högre än vad ersättningen för de anslagsfinansierade studenterna är (jämför med 81 000 kronor för 2018). Mellanskillnaden förklaras delvis av att den avgiftsfinansierade verksamheten ska bära sina kostnader fullt ut. Avgiften ska alltså vara satt så att de extra kostnader som tillkommer för exempelvis studieadministration, studentstöd och marknadsföring täcks. Delvis förklaras skillnaden också med att de betalande studenterna i lägre utsträckning läser kurser inom HSTJ-områden, som är de ämnen med lägst ersättningsbelopp. För mer uppgifter om lärosätenas anmälnings- och studieavgifter, se tabell på UKÄ:s webbplats, uka.se/arsrapport.

Figur 87.

Andel av de totala intäkterna på grundnivå och avancerad nivå från anmälnings- och studieavgifter från studenter från länder utanför EU/ESS och Schweiz, totalt och per lärosätesgrupp, 2011–2018, andel.

Figur 89.

Andel direkta statsanslag av den totala finansieringen av forskning och utbildning på forskarnivå, efter lärosäte och lärosäteskategori, 2018, andel. Sorterat fallande efter andelen direkta statsanslag.