Finansiering av forskning och utbildning på forskarnivå

Totalt uppgick lärosätenas intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå till drygt 43,2 miljarder kronor under 2018, vilket motsvarade 58 procent av högskolans totala intäkter. I reala termer ökade intäkterna med 390 miljoner kronor, eller nära 1 procent, jämfört med 2017. De statliga forskningsmedlen till högskolan uppgick till 30,1 miljarder kronor, vilket var 70 procent av de totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå. Av de statliga intäkterna utgjordes 18,9 miljarder av direkta statsanslag. Av de direkta statsanslagen utgjordes 16,9 miljarder av ramanslag som lärosätena till största delen är fria för att finansiera forskning och utbildning på forskarnivå inom vilka ämnen de själva vill. Undantaget utgörs av strategiska forskningsmedel, som är medel avsatta för ett specifikt ändamål. Resterande anslagsmedel utgjordes huvudsakligen av ersättning för klinisk forskning, totalt 1,8 miljarder kronor.

Andelen av de totala intäkterna från vissa finansiärskategorier har förändrats märkbart under de senaste tio åren. Jämfört med 2008 ökade bland annat intäkterna från forskningsråden med 2,4 miljarder kronor, eller 57 procent, i reala termer. De direkta statsanslagen ökade långsammare, drygt 22 procent på tio år. Andelen av de totala intäkterna som utgjordes av direkta statsanslag minskade därmed med 2,7 procentenheter, samtidigt som medlen från forskningsråd ökade med 2,6 procentenheter under åren 2008 till 2018. Även jämfört med föregående år har det skett vissa förändringar. Exempelvis är det värt att notera att intäkterna från organisationer utan vinstsyfte organisationer ökade med 152 miljoner, eller 3 procent, i reala termer mellan 2017 och 2018 (se tabell 34). Som andel av de totala intäkterna ökade intäkterna från denna grupp finansiärer med 3 procentenheter från 2008, från 9 till 12 procent.

Tabell 34.

Lärosätenas intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå efter finansiärskategori och finansiering-skälla, 2008, 2017 och 2018 samt årlig förändring, miljoner kronor samt andelar i 2018 års priser.

Offentliga organisationer utanför staten finansierar också forskningsverksamhet i högskolan. Totalt ökade intäkterna från dessa grupper med 123 miljoner kronor i reala termer mellan 2017 och 2018. Framförallt ökade medlen från de offentliga forskningsstiftelserna med 87 miljoner kronor. Andelen intäkter från kommuner och landsting såväl som offentliga forskningsstiftelser har annars varit relativt stabila under de senaste tio åren. Medlen från utlandet, från såväl EU som övriga utländska finansiärer, har som andel av de totala intäkterna varit nära nog oförändrade sedan 2008. Andelarna av intäkterna från EU och övriga utlandet utgjorde 4,5 respektive 2,9 procent under 2018.

Statens andel av de totala intäkterna minskade med totalt 0,6 procentenheter mellan 2008 och 2018.

Andelen direkta statsanslag för forskning och utbildning på forskarnivå oförändrad

Totalt uppgick de direkta statsanslagen till forskning och utbildning på forskarnivå till 18,9 miljarder kronor under 2018 (se figur 88). Detta motsvarade en ökning på 109 miljoner kronor eller 0,6 procent i reala termer (se tabell 34). De externa medlen uppgick under samma år till 24,2 miljarder kronor vilket innebar en ökning på 278 miljoner kronor, eller 1,2 procent i reala termer. Sammantaget gjorde detta att andelen direkta statsanslag av de totala intäkterna uppgick till 43,8 procent under 2018, vilket innebar en marginell minskning sedan året innan. Totalt bedrev 38 lärosäten forskning och utbildning på forskarnivå, och samtliga av dessa hade också intäkter av direkta statsanslag (se figur 89). För lite drygt hälften av dessa lärosäten utgjorde det direkta statsanslaget mer än 50 procent av intäkterna för verksamhetsområdet. Andelen av de totala intäkterna som utgörs av direkta statsanslag varierade dock kraftigt mellan olika lärosäten, och det fanns även tydliga variationer mellan olika lärosäteskategorier. De konstnärliga högskolorna hade högst andelar direkta statsanslag under 2018. Som grupp utgjordes deras intäkter till 86 procent av direkta statsanslag under året. De nya universiteten var den grupp av lärosäten med näst högst andel direkta statsanslag. Samtliga lärosäten i den här gruppen hade alla andelar kring medelvärdet för gruppen som helhet, som var 60 procent.

Figur 88.

Intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå, efter intäktsslag, 2008–2018, miljarder kronor i 2018 års priser.

Gruppen högskolor var den mest diversifierade gruppen när det gällde andelen direkta statsanslag. Många lärosätens andelar skilde sig mycket från medelvärdet, som var 46 procent. Mest avvikande var Högskolan i Kristianstad (76 procent direkta statsanslag) och Södertörns högskola (27 procent direkta statsanslag). Södertörns högskola finansierades istället i hög grad med bidragsintäkter från Östersjöstiftelsen.

Bland övriga högskolor, en grupp bestående av lärosäten med inriktning mot vård och/eller teologi, var andelen direkta anslag endast 24 procent. Dessa lärosäten finansierade istället verksamheten i högre grad än andra med hjälp av bidrag.

De fackinriktade universiteten och de stora breda universiteten erhöll tillsammans 87 procent av de direkta statsanslagen för forskning och utbildning på forskarnivå under 2018. De här lärosätena, i synnerhet de fackinriktade universiteten, är dock de som erhåller majoriteten av de externa medlen för forskning. Lärosätena i de här grupperna erhöll exempelvis tillsammans 97 procent av Vetenskapsrådets, och i princip 100 procent av Wallenbergstiftelsernas bidrag till lärosätenas forskning under 2018. Sammantaget innebar detta att inga av de fackinriktade, och endast två av de stora breda, universiteten hade intäkter från direkta statsanslag i forskningsverksamheten som översteg 50 procent.

Utökade statsanslag för forskning och utbildning på forskarnivå

Under 2018 ökade staten de direkta statsanslagen till forskning och utbildning på forskarnivå med drygt 750 miljoner kronor i löpande priser. I detta belopp ingår bland annat pris- och löneomräkningen som årligen görs för att justera anslagen för kostnadsökningar. Huvuddelen, 500 miljoner, utgörs av höjningar av de direkta statsanslagen som aviserades i den forskningspolitiska propositionen från 2016 Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft (prop. 2016/17:50).

Av dessa 500 miljoner kronor användes 25 miljoner för att säkerställa att de enskilda utbildningsanordnarnas anslag för forskning och utbildning på forskarnivå uppgick till åtminstone 8 000 kronor per helårsstudent. Drygt 175 miljoner kronor användes för att stärka forskning vid konstnärliga högskolor och det nyligen ombildade Malmö universitet, samt för att säkerställa att varje statligt lärosätes anslag till forskning och utbildning på forskarnivå uppgick till åtminstone 12 000 kronor per helårsstudent.

Resterande medel, cirka 300 miljoner kronor, fördelades enligt den modell som beskrevs i forskningspropositionen, och som baseras på indikatorer för bibliometri, externa medel och samverkan. Modellen beskrivs närmare i faktarutan Resurstilldelningssystemet för forskning och utbildning på forskarnivå. År 2018 skedde ingen omfördelning av befintliga anslag.

Fördelningen av de medel som tillfördes 2018 enligt modellen uppdelat på lärosäteskategori kan beskådas i tabell 35. Totalt fördelades alltså cirka 300 miljoner kronor, varav 47 procent gick till stora etablerade universitet, 28 procent till fackinriktade universitet, 10 procent till nya universitet och drygt 16 procent till högskolor. De konstnärliga högskolorna fick, som nämnts innan, ökade resurser tilldelade vid sidan av modellen.

Tabell 35.

Sammanställning av fördelning av nya forskningsresurser enligt budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1, tabell 9.6, s. 212 i utg.omr. 15/16) samt fördelning av intäkter 2017, efter kvalitetskriterier och per lärosäteskategori, miljoner kronor och andelar. Notera att det totala tillskottet till de direkta statsanslagen för forskning och utbildning på forskarnivå uppgick till drygt 500 miljoner. I tabellen redovisas endast de medel som fördelades enligt den modell som beskrivs i (prop. 2016/17:50) och i faktarutan Resurstilldelning för forskning och utbildning på forskarnivå. Konstnärliga högskolor ingick inte i modellen, men dess (mycket blygsamma) andel av de totala forskningsintäkterna 2017 ingår i kategorin Högskolor.

De olika kvalitetsindikatorerna har haft olika effekt på fördelningen av medlen. Fördelningarna som gjordes efter bibliometri och externa medel innebar att de stora breda- och de fackinriktade universiteten fick merparten av ökningen. Totalt gick 87 respektive 91 procent av medlen som fördelades enligt dessa indikatorer till de stora breda- och de fackinriktade universiteten. Nettoeffekten av dessa två indikatorer, om man som ovan slår ihop grupperna stora breda- och de fackinriktade universitet och jämför dessa mot övriga kategorier av lärosäten, var att dessa medel i stort sett fördelades enligt fördelningen av intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå på totalnivå.

Samverkansindikatorn hade en utjämnande effekt. Här fördelades pengarna förhållandevis jämnt efter att lärosätena delats in i tre nivåer av bedömd samverkan med det omgivande samhället. Samverkansindikatorn verkar inte vara proportionell mot storleken på lärosätets forskningsintäkter på samma sätt som övriga indikatorer, vilket ledde till att medlen fördelades mycket jämnare mellan lärosätena. Indikatorn hade således en utjämnande effekt på modellen, vilket var i linje med regeringens förslag i forskningspropositionen (prop. 2016/17:50, sida 57).

Totalt innebar detta att de nya universiteten och högskolorna fick relativt stora tillskott genom den nya modellen, i förhållande till sina totala intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå.

Resurstilldelning för forskning och utbildning på forskarnivå

År 2009 infördes grunden för det nuvarande resurstilldelningssystemet för forskning och utbildning på forskarnivå. Systemet har reviderats och anpassats vid olika tillfällen sedan dess, senast i och med den senaste forskningspolitiska propositionen (2016/17:50).

Modellen är utformad så att nya medel och 20 procent av de befintliga direkta statsanslagen ska fördelas efter två så kallade kvalitetsindikatorer; externa medel och vetenskaplig produktion. I och med den senaste forskningspropositionen lades samverkan med det omgivande samhället till som en av bedömningsgrunderna. Indikatorerna har tilldelats lika vikt vid fördelning av medlen.

Vid resurstilldelningen 2016 modifierade regeringen modellen så att ovanstående principer applicerades efter att lärosätena delats in i tre grupper. År 2017 ökade anslagen enbart marginellt, och modellen användes inte för fördelning. Detta gör att 2018 var det första året som, med undantag för omfördelningen av befintliga anslag, modellen används på det sätt som anges i den forskningspolitiska propositionen.

Under 2018 skedde ingen omfördelning av befintliga statsanslag. I budgetpropositionen 2018 (prop. 2017/18:1) hänvisar regeringen till de principer som antagits för att stärka anknytningen mellan forskning och utbildning som skäl för detta.

Lärosäten med läkar- och tandläkarutbildning erhåller också anslag för att täcka landstingens kostnader för klinisk forskning och utbildning på forskarnivå.

Utöver direkta statsanslag kanaliserar staten forskningsmedel via forskningsråd och andra forskningsfinansierande myndigheter. Detta är medel som också bygger på politiska beslut, men där fördelningen sker i konkurrens.

Nuvarande resurstilldelningssystem är under utredning. Se faktarutan Styr- och resursutredningen (Strut) kapitlet En introduktion till den Svenska högskolan.

Viss ökning av bidragsintäkter

Forskningsbidrag är externa medel som utlyses av forskningsfinansierande organisationer, såväl offentliga som privata. Medlen söks, oftast i konkurrens, av enskilda forskare eller forskargrupper efter lärosätets godkännande. Tillsammans med de direkta statsanslagen finansierar bidragsintäkterna huvuddelen av lärosätenas forskning och utbildning på forskarnivå.

Under 2018 ökade lärosätenas intäkter av forskningsbidrag från externa finansiärer med drygt 190 miljoner kronor i fasta priser och uppgick till totalt 20,4 miljarder kronor. Ökningen på totalnivå berodde på ökade intäkter från ett flertal olika finansiärer (se tabell 36), men var till stor del en effekt av på ökade intäkter från Wallbergstiftelserna.

Tabell 36.

Lärosätenas bidragsintäkter för forskning och utbildning på forskarnivå, 2008, 2017 och 2018 samt årlig förändring, per finansiärskategori och finansieringskälla, miljoner kronor samt andelar i 2018 års priser. De anslag som Kammarkollegiet betalar ut efter beslut av regeringen ingår inte i sammanställningen.

De tre forskningsråden har som uppgift att fördela statliga forskningsmedel till lärosätenas verksamhet. Totalt uppgick lärosätenas bidragsintäkter från forskningsråden till 6,5 miljarder kronor under 2018, vilket innebar en minskning med 140 miljoner eller drygt 2 procent i reala termer sedan 2017. Vetenskapsrådet fördelade närmare 5 miljarder kronor, medan de två mindre råden, Forte och Formas, sammanlagt ansvarade för resterande medel – drygt 1,5 miljarder. Minskningen av rådens totala medel härstammade främst från att intäkterna från Vetenskapsrådets minskade i reala termer för andra året i rad.

Andra statliga myndigheter finansierar också forskning. Från dessa hade lärosätena störst intäkter från Vinnova och Energimyndigheten. Intäkterna ökade dock mest, både i relativa och i absoluta tal, från andra statliga lärosäten och övriga statliga myndigheter. Dessa intäkter utgörs stor del om anslagsmedel som ett lärosäte transfererar vidare till ett annat samarbetande lärosäte. Medlen syns som bidrag från andra universitet och högskolor eller enskilda utbildningsanordnare vid det mottagande lärosätet – inte som direkta statsanslag. Det var i princip uteslutande stora breda universitet som redovisade ökade bidragsintäkter från andra statliga lärosäten. Som nämnts tidigare har intäkterna från stiftelser och organisationer utan vinstsyfte ökat i forskningsverksamheten. Intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå från den här finansiärskategorin ökade med 164 miljoner kronor, eller 3,4 procent, i reala termer mellan 2017 och 2018 och utgör nu 25 procent av lärosätenas totala bidragsintäkter. Motsvarande andel för tio år sedan var 22 procent. Det är framförallt intäkter från Wallenbergstiftelserna som har ökat. År 2018 utgjorde dessa stiftelser den näst största enskilda bidragsfinansiären i sammanställningen, efter Vetenskapsrådet. För tio år sedan var intäkterna från EU:s ramprogram, Vinnova och Formas alla större. Även intäkterna från Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden ökade i reala termer mellan 2017 och 2018.

De offentliga forskningsstiftelserna bildades på 1990-talet med medel från de avvecklade löntagarfonderna. Intäkterna från dessa organisationer steg med totalt 87 miljoner kronor, eller 6 procent mellan 2017 och 2018.

Intäkterna från EU samt kommuner och landsting ökade både med ungefär 60 miljoner, medan medlen från företag i Sverige minskade med drygt 80 miljoner kronor, eller 10 procent.

Oförbrukade och upplupna bidragsintäkter

De externa finansiärernas bidrag till lärosätena bokförs som intäkter vartefter de förbrukas. Bidrag som betalats ut till lärosätena men ännu inte har omsatts i verksamheten ingår därmed inte i intäkterna utan redovisas separat i balansräkningen som oförbrukade bidrag. Dessa medel utgör en fordran från finansiären på lärosätena som förbundit sig att med medlen finansiera forskning och utbildning inom specifika projekt under kommande år. I det motsatta fallet, när lärosätena påbörjar avtalad forskning innan finansiären har betalat in medlen, uppstår i stället en fordran på finansiären från lärosätets sida. Denna fordran motsvarar lärosätets kostnader för den utförda forskningen eller utbildningen som redovisas som upplupna bidragsintäkter i balansräkningen.

Vid utgången av 2018 uppgick lärosätenas sammanlagda oförbrukade bidrag till 19,9 miljarder kronor, varav 18,9 miljarder kronor avsåg forskning och utbildning på forskarnivå. De oförbrukade forskningsbidragen kan ställas i relation till universitetens och högskolornas intäkter (förbrukning) av forskningsbidrag som under 2018 uppgick till 20,4 miljarder kronor.

Av figur 90 framgår att de samlade oförbrukade bidragen mellan 2010–2013 årligen var högre än de bidrag som lärosätena förbrukade. Som nämnts tidigare ökade medlen till högskolan mycket kraftigt under åren dessförinnan, samtidigt som lärosätena inte hann utveckla verksamheten i samma takt. Årets resultat innebar att de oförbrukade bidragen återigen närmade sig samma volym som den årliga förbrukningen av bidragsintäkter. Högskolans bidragsnetto (nettoskuld), det vill säga de oförbrukade bidragen minus de upplupna bidragsintäkterna, ökade under 2018 efter att ha minskat under 2017 – för första gången sedan uppgifterna började rapporteras. Ökningen uppgick till 240 miljoner kronor, eller 2 procent och innebar att bidragsnettot nu är på samma nivå som under 2016. Varje lärosätes bidragsnetto redovisas i tabell 37 i slutet av kapitlet.

Figur 90.

Lärosätenas intäkter av forskningsbidrag samt oförbrukade bidrag och upplupna bidragsintäkter, 2008–2018, miljarder kronor i 2018 års priser. I oförbrukade bidrag och upplupna bidragsintäkter ingår även vissa bidrag för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, men andelen är låg: knappt 5 procent av de totala oförbrukade bidragen 2018.

Tabell 37.

Lärosätesspecifika uppgifter för högskolans ekonomi och finansiering.