Uppdragsutbildningen viktig för samverkan med samhället

Uppdragsutbildning har stort värde för samverkan med olika delar av samhället och är värdefull för den övriga verksamheten på lärosätet. Många lärosäten anser att den krets som kan vara beställare av uppdragsutbildning är för snäv. Det visar en uppföljning som UKÄ gjort på uppdrag av regeringen.

Uppdragsutbildning har varit konstant sedan 2002

Sedan 2002 har omfattningen av den poänggivande uppdragsutbildningen varit ganska konstant. Äldre universitet, som har stort utbildningsutbud, tillhör dem som har mest poänggivande uppdragsutbildning.

Omfattningen är större på grundnivå än på avancerad nivå och det är fler kvinnor än män som deltar i utbildningen.

Intäkterna relativt konstanta sedan 2002

2014 uppgick lärosätenas totala intäkter av uppdragsutbildning till knappt 1,4 miljarder kronor. Intäkterna har varit relativt konstanta under perioden 2002-2014.

  • Cirka hälften av alla intäkter kom från statliga myndigheter.
  • När företag köper uppdragsutbildningar är det framför allt från högskolor som ger tekniska utbildningar.
  • Intäkterna från utlandet är koncentrerade till ett fåtal lärosäten. Fyra lärosäten får tillsammans två tredjedelar av alla intäkter från utlandet.

Kurser på 7,5 poäng – den vanligaste uppdragsutbildningen

UKÄ har också närmare undersökt de uppdragsutbildningar som anordnades 2014. Totalt inrapporterades 1770 olika poänggivande uppdragsutbildningar i Ladok detta år. Utbildningar som berörde skolan var i särklass störst, och utgjorde nästan 30 procent av utbildningarna. När det gäller omfattning på utbildningarna var kurser på 7,5 högskolepoäng absolut vanligast och utgjorde drygt 40 procent av de kurser där det finns uppgift om omfattning. Bara två procent av kurserna hade en omfattning på 60 eller fler högskolepoäng. Av de utbildningar där det finns uppgift om nivå var 60 procent på grundnivå. För icke poänggivande utbildning varierade omfattningen och typ av utbildning mycket mellan lärosäten. Icke-poänggivande utbildning omfattade kurser, men också i stor utsträckning workshoppar och enstaka föreläsningar.

I UKÄ:s uppföljning framkommer en mångskiftande bild av hur uppdragsutbildnings­verksamheten organiseras vid universitet och högskolor. När det gäller utvecklingen över tid kan man se en tendens till ökad decentralisering inom lärosätena av uppdragsutbildnings­verksamheten. Dessutom har några lärosäten som tidigare använt sig av särskilda uppdragsbolag flyttat över arbetsuppgifterna från bolaget till lärosätet självt (det vill säga in i myndigheten).

Uppdragsutbildning utvecklar lärosäten

Det råder stor samstämmighet bland universitet och högskolor om uppdragsut­bildningens värde för samverkan med olika delar av samhället. Det råder också stor samstämmighet om det värde som uppdragsutbildning har för lärosätets övriga verksamhet. En rad lärosäten vittnar om att uppdragsutbildning leder till utveckling av ordinarie utbildning och forskning genom att verksamheten tillförs erfarenheter från yrkeslivet. Många lärosäten anser att deras uppdrags­utbildningar kan uppfylla behoven hos potentiella uppdragsgivare, men det framkommer även synpunkter som belyser de svårigheter som är förknippade med uppdragsutbildning. Inte minst framhåller många lärosäten tids- och resursbrist som ett hinder för verksamheten.

När det gäller förordningen om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor bedömer UKÄ att lärosätenas tillämpning av bestämmelserna i huvudsak fungerar väl ur ett tillsynsperspektiv. Flera tillsynsärenden visar dock att det innebär vissa risker för universitet och högskolor att samarbeta med externa aktörer om till exempel förmedling och marknadsföring av uppdragsutbildning.

UKÄ föreslår ändringar i bestämmelser för uppdragsutbildning

Förordningen om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor gäller bara för statliga lärosäten. Knappt en tredjedel av de statliga universiteten och högskolorna upplever inte några problem med de nuvarande bestämmelserna och har inte lämnat några förslag på ändringar. Övriga statliga universitet och högskolor, det vill säga drygt två tredjedelar, har redovisat någon form av problem eller har föreslagit förändringar av gällande bestämmelser. Många lärosäten anser att den krets som i dag kan komma i fråga som beställare av uppdragsutbildning är alltför snäv och att fler grupper av uppdragsgivare bör kunna komma i fråga som beställare.

UKÄ:s förslag till ändringar av bestämmelserna om uppdragsutbildning:

UKÄ anser att vissa ändringar av de nuvarande bestämmelserna bör övervägas i syfte att förbättra lärosätenas möjligheter att anordna uppdragsutbildning. Bestämmelserna bör ändras så att enskilda näringsidkare ska kunna vara uppdragsgivare för uppdragsutbildning. Ett sådant uppdrag bör dock endast få avse utbildning som är ägnad att få betydelse för näringsidkarens yrkesverksamhet.

Möjligheterna att anordna uppdragsutbildning av arbetsmarknadsskäl bör också utökas genom att inte bara offentliga uppdragsgivare ska kunna beställa sådan utbildning utan även enskilda juridiska personer som till exempel Trygghetsrådet.

Det finns även skäl att överväga att ändra bestämmelserna så att universitet och högskolor får möjlighet att bedriva uppdragsutbildning på forskarnivå.

UKÄ anser vidare att förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor bör ses över så att det i framtiden finns ett tydligare stöd för att föra in uppgifter om studenter på uppdragsutbildningar i SCB:s universitets- och högskoleregister. Med registeruppgifter skulle uppdragsutbildningen bli betydligt lättare att följa upp.