Reflektioner kring det nuvarande utvärderingssystemet

Det utvärderingssystem för kvalitetsgranskning av högre utbildning som gäller för perioden 2011-2014 är nu inne på andra halvlek. I en ny publikation sammanfattar universitetskansler Lars Haikola erfarenheter och pekar på åtta utvecklingsområden för framtiden.

Rapport baserad på erfarenheter 2011 till september 2013

Lars Haikola konstaterar att det omfattande systemet är stort och komplext men att det i allt väsentligt har fungerat. Att mäta kvaliteten på en utbildning genom att se i hur hög grad examensmålen uppnås är ett rimligt sätt.

Systemet har kritiserats och tonen i debatten har stundtals varit hård. Detta beror bland annat på att fokus ligger på kontroll i större utsträckning än på utveckling, enligt Lars Haikola.

Effekten blir att det nuvarande utvärderingssystemet distanserar sig från högskolesektorn mer än de tidigare systemen. Men utvärderingssystemet innehåller också kraftfulla utvecklingsinslag och är tydligt kvalitetsdrivande. Det framgår inte minst i redovisningen över vilka åtgärder som utförts vid de utbildningar som fick omdömet bristande kvalitet i den första utvärderingsomgången:

  • Av de 102 utbildningar som ett år senare blev uppföljda har tolv lagts ned.
  • Övriga utbildningar har under året vidtagit förbättringar och redovisar ca 140 åtgärder. Det handlar exempelvis om att lärosätena stärkt sin kontroll av utbildningen, infört tydligare kvalitetssäkringsprocesser för självständiga arbeten, reviderat kursplaner samt förstärkt metodundervisning, lärarkompetens och lärarkapacitet.

De självständiga arbetenas roll

Kritiken mot att det självständiga arbetet spelar en alltför stor roll i utvärderingen bemöter Lars Haikola med att slå fast att det självständiga arbetet har en särskild roll i utbildningen. Redan i propositionen inför Bolognareformen angavs att det självständiga arbetet är centralt för att bekräfta att studenten uppnått kraven för examen.

Åtta idéer för ett nytt utvärderingssystem

UKÄ ansvarar för att ta fram nästa generation av utvärderingssystemet som ska gälla från 2015. Två förutsättningar är givna, fokus på resultat samt omdömen på en minst tregradig skala ska fortsatt gälla för utvärderingarna.

Lars Haikola har formulerat åtta utvecklingsidéer för det nya systemet:

  1. Breddning av begreppet resultat. Vad som ska utgöra underlag för att visa att examensmålen nås ska breddas och systematiseras. En gemensam och enhetlig begreppsapparat bör utvecklas.
  2. Fylligare information. Bedömargruppen bör ha möjlighet att i en slutrapport från en utvärdering ge en fylligare beskrivning av vad som uppfattas som problem. Möjliga lösningar bör kunna beskrivas utan att rekommendera en specifik lösning.
  3. Experterna ges större utrymme. Peer review-karaktären är självklar och kan förstärkas genom att ämnesexperterna får ge ett sammanfattande slutomdöme av alla underlag. En sådan kollegial bedömning måste självklart balanseras mot kraven på transparens.
  4. Utvärdera lärosätenas kvalitetssäkringssystem. Huvuddelen av kvalitetsarbetet inom svensk högre utbildning bedrivs vid lärosätena. Detta är en förutsättning för att lärosätena överhuvud ska kunna söka och få examenstillstånd. UKÄ utvärderar dessa system vid prövning av examenstillstånd. ENQA framhåller att lärosätets eget kvalitetssäkringssystem ska utgöra en startpunkt i hela den nationella utvärderingen. Frågan är om utvärdering av lärosätenas kvalitetssäkringssystem kan integreras i nästa generation av utvärderingssystem – som även fortsatt är fokuserat på resultat?
  5. Tydligare arbetsmarknadsförberedelse. Förberedelse för arbetslivet bör ges en tydligare roll i nästa generation av utvärderingssystemet. Förväntningarna på arbetslivsföreträdarnas roll i bedömargrupperna bör förtydligas.
  6. Minimera strömlinjeformade effekter. Det finns preliminära tecken på att systemet inte förmår att uppfylla sin ambition att befordra mångfald. Inför nästa generation av utvärderingssystem bör det analyseras vilka strömlinjeformande effekter som finns i det nuvarande systemet och hur dessa kan minimeras.
  7. Förstärk kalibreringen. Ambitionen att sätta alla Sveriges högre utbildningar i en gemensam bedömningsram är mycket hög och motsvarande svår. Ansvaret för kalibrering måste läggas på Universitetskanslersämbetet. Kalibreringen mellan utvärderingsprojekten ska förstärkas, framför allt genom tydligare riktlinjer för bedömningsgrupperna.
  8. Stärk studentperspektivet. Skiftet till ett resultatfokuserat system har inneburit en utmaning i ambitionen att inkludera studenterna och deras perspektiv. Utmaningen består i det tydliga fokus på självständiga arbeten, men även svårigheten för studenter att redogöra för – och värdera – resultatet av en utbildning de ännu inte har slutfört. Att studenters perspektiv ska ingå i utvärderingsprocessen är dock oomtvistat varför utveckling av studentperspektivet ska intensifieras.