Allt vanligare med lärosätesfinansierade doktorandnybörjare

Under perioden 2001-2013 har andelen doktorander som finansieras av lärosäten ökat medan andelen med extern finansiering har minskat. Samtidigt har intäkterna till forskning och utbildning på forskarnivå ökat.

Doktoranderna ska ha sin försörjning tryggad under forskarutbildningen. En del doktoranders försörjning sker i form av stipendier eller olika anställningar utanför högskolan, men merparten av doktoranderna får sin försörjning direkt från lärosätet. Under perioden 2001-2013 har andelen doktorander som finansieras av lärosäten ökat medan andelen med extern finansiering har minskat. Samtidigt har intäkterna till forskning och utbildning på forskarnivå ökat.

Under de senaste åren har antalet nybörjare på forskarnivå blivit fler och doktorandnybörjarnas försörjning har förbättrats.

I syfte att belysa resursutnyttjandet i högskolesektorn har UKÄ studerat utvecklingen av antalet doktorandnybörjare som är finansierade av lärosätet. Vi har även studerat utvecklingen av lärosätesfinansierade doktorandnybörjare i förhållande till intäkternas utveckling. Intäkterna till forskning och utbildning på forskarnivå har under perioden 2001-2013 ökat och från 2007 har de ökat markant. Antalet doktorandnybörjare har varierat under perioden 2001-2013 men var färre 2013 än 2001. Däremot har nybörjarnas försörjning förbättrats genom att fler har fått anställning.

Utvecklingen av intäkterna och lärosätesfinansierade nybörjare har i stort följts åt under perioden 2005-2012. Däremot följs de inte åt för 2013.

Läs mer i effektivitetsanalysen Ökade forskningsintäkter och fler doktorandnybörjare (2014/3)

Andelen lärosätesfinansierade doktorandnybörjare har ökat

Doktorandernas finansiering kan delas upp i lärosätesfinansiering, extern finansiering och egna medel. Lärosätena finansierar doktoranderna med försörjningsformerna doktorandanställning och andra anställningar inom högskolan samt utbildningsbidrag. Under perioden 2001-2013 har andelen doktorandnybörjare som finansieras av lärosätena ökat, se figur 1.

Figur 1. Totalt antal doktorandnybörjare och antal lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) 2001-2013:

Totalt antal doktorandnybörjare och antal lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) 2001-2013

Det finns dock stora variationer mellan lärosätena avseende både omfattningen av utbildning på forskarnivå och andelen doktorandnybörjare som lärosätena finansierar. Det framgår av figur 2 där man kan se dels det totala antalet doktorandnybörjare, dels hur många av dem som är lärosätesfinansierade samt andelen lärosätesfinansierade nybörjare. Endast de lärosäten som har examenstillstånd på forskarnivå sedan 2001 ingår här. Flera högskolor har under senare år fått ett examenstillstånd på forskarnivå inom ett område, men än så länge är antalet nybörjare få vid dessa högskolor. Antalet lärosätesfinansierade nybörjare har varierat vid de olika lärosätena under perioden 2001-2013, men har ökat vid flera.

Läs mer: Underlag om lärosätesfinansierade nybörjare åren 2001-2013 (excel)

Figur 2. Totalt antal doktorandnybörjare, antal lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) samt andelen lärosätesfinansierade doktorandnybörjare 2013:

Här ingår de lärosäten som har examenstillstånd på forskarnivå sedan 2001.

Figur 2. Totalt antal doktorandnybörjare, antal lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) samt andelen lärosätesfinansierade doktorandnybörjare 2013.

Doktorandanställning allt vanligare

Doktorandanställning har varit vanligast under hela perioden och antalet nybörjare med sådan anställning har ökat under perioden medan antalet som är finansierade med en annan anställning inom högskolan eller med utbildningsbidrag har minskat. Det är förmodligen ett resultat av regeringens och lärosätenas långsiktiga ambition att de studiesociala villkoren ska förbättras för doktorander och att stipendier och utbildningsbidrag ska minska till förmån för doktorandanställning.

I figur 3 visas att doktorandanställningar blir allt vanligare medan antalet nybörjare med utbildningsbidrag har minskat under perioden.

Figur 3. Antal doktorandnybörjare finansierade med doktorandanställning, utbildningsbidrag och annan anställning vid högskolan 2001-2013 (helårspersoner):

Figur 3. Antal doktorandnybörjare finansierade med doktorandanställning, utbildningsbidrag och annan anställning vid högskolan 2001‑2013 (helårspersoner).

Även om det totala antalet doktorandnybörjare som har doktorandanställning har ökat är det stora variationer mellan lärosäten i både antalet och andelen nybörjare med doktorandanställning, se figur 4. Även här är det de lärosäten som har examenstillstånd på forskarnivå sedan 2001 som ingår. Antalet doktorandnybörjare med doktorandanställning vid de olika lärosätena har varierat under perioden 2001–2013.

Underlag åren 2001-2013 (excel)

Figur 4. Totalt antal doktorandnybörjare och antal doktorandnybörjare som har doktorandanställning (helårspersoner) samt andelen doktorandnybörjare med doktorandanställning 2013.

Här ingår de lärosäten som har examenstillstånd på forskarnivå sedan 2001.

Figur 4. Totalt antal doktorandnybörjare och antal doktorandnybörjare som har doktorandanställning (helårspersoner) samt andelen doktorandnybörjare med doktorandanställning 2013.

Utveckling av doktorandnybörjare i förhållande till intäkter

Vi har även studerat utvecklingen av lärosätesfinansierade doktorandnybörjare i förhållande till lärosätenas intäkter, se figur 5. Intäkterna till forskning och utbildning på forskarnivå har ökat mellan 2001 och 2013 och från 2007 har de ökat markant. Från 2001 ökade antalet doktorandnybörjare för att nå den högsta nivån 2003 för att sedan minska kraftigt 2004 och 2005 och därefter vara oförändrade något år innan de ökade under perioden 2008–2012. Mellan 2012 och 2013 minskade dock antalet doktorandnybörjare betydligt. Under perioden 2005-2012 följdes i stort sett intäkterna och antalet doktorandnybörjare åt på totalnivå. Under dessa år finns det en samvarians mellan intäkter och nybörjare på totalnivå medan det på lärosätesnivå finns en samvarians för vissa lärosäten, men inte för andra.

År 2013 fortsatte intäkterna att öka, men antalet nybörjare minskade och det var både de utländska och svenska doktorandnybörjarna som minskade. En möjlig delförklaring till det minskande antalet utländska nybörjare kan vara studieavgiftsreformen som lett till att antalet inresande studenter på avancerad nivå minskat. Eftersom det är en rekryteringsväg till forskarutbildningen kan studieavgiftsreformen ha påverkat antalet utländska doktorander på forskarnivå. En annan delförklaring är att 2012 antogs cirka 200 nybörjare till forskarskolor för yrkesverksamma lärare, medan någon sådan antagning inte skedde 2013.

Figur 5. Utveckling av intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå exkl. avgiftsintäkter och lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) på totalnivå 2001-2013:

Figur 5. Utveckling av intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå exkl. avgiftsintäkter och lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) på totalnivå 2001-2013.

Som nämnts finns det en samvarians mellan intäkter och doktorandnybörjare på totalnivå under åren 2001-2012, men inte för 2013. På lärosätesnivå finns det en samvarians mellan intäkter och nybörjare för vissa lärosäten, men inte för andra, se figur 6.

Figur 6. Utveckling av intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå exkl. avgiftsintäkter och lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) per lärosäte 2001-2013.

Här ingår de lärosäten som har examenstillstånd på forskarnivå sedan 2001.

Figur 6. Utveckling av intäkter till forskning och utbildning på forskarnivå exkl. avgiftsintäkter och lärosätesfinansierade doktorandnybörjare (helårspersoner) per lärosäte 2001-2013.

Bakgrund

Under perioden 2001-2013 har det varit stora variationer i antalet doktorandnybörjare. Från 2001 ökade antalet nybörjare för att ligga på den högsta nivån 2002 och 2003. Mellan 2003 och 2005 minskade antalet nybörjare av flera orsaker. För vissa lärosätena handlade det bl.a. om att bättre anpassa antalet nybörjare till de faktiska resurserna. En orsak till det var minskad externfinansiering som medförde behov av att minska forskarutbildningens volym. Stiftelsen för strategisk forskning fördelade t.ex. under ett antal år en stor del av sina utbetalade medel just till forskarutbildning, men omprioriterade medlen i början av 2000-talet till förmån för mer renodlade forskningssatsningar. För vissa lärosäten handlade det även om en omfördelning av resurser från forskarutbildning till meriteringsanställningar för nydisputerade. Efter 2005 låg antalet doktorandnybörjare på samma nivå några år, men ökade från 2008, vilket sammanföll med ökade intäkter.

När vi har studerat utvecklingen av doktorandnybörjare i förhållande till intäkter har vi använt de totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå inklusive uppdragsforskning, men exklusive övriga avgiftsintäkter. Det går inte att skilja ut intäkterna till själva utbildningen på forskarnivå från de totala intäkterna till forskning och utbildning på forskarnivå (forskningsintäkterna). Därför används de totala forskningsintäkterna i jämförelsen. Avgiftsintäkterna ingår dock inte eftersom de är främst kostnadsersättningar och inte är avsedda att bidra till finansiering av forskarutbildning. Medel från uppdragsforskningen har tagits med i jämförelsen eftersom det innan högskolemomsen togs bort 2009 kan ha rått gränsdragningsproblem avseende vad som skulle redovisas som bidrag eller uppdrag.

I analysen jämförs antalet lärosätesfinansierade doktorandnybörjare med intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå, omräknade till fasta priser (2013 års priser). Övriga försörjningsformer har inte tagits med eftersom finansieringen kommer från annat håll än från lärosätena.

När man studerar utvecklingen av doktorandnybörjare i förhållande till intäkter på lärosätesnivå bör man vara medveten om att det finns vissa komplikationer som gör att man bör tolka resultaten med försiktighet. Dels handlar det om olika ämnesområdens olika förutsättningar, exempelvis är det betydligt vanligare inom teknik med företagsfinansierade doktorander än inom andra områden. Dels finns doktorander vid så kallade anknytande högskolor, alltså doktorander som är antagna vid ett lärosäte, men är verksamma vid och får sin försörjning från ett annat lärosäte. Dels är antalet nybörjare så få vid vissa lärosäten att små förändringar i nybörjarantalet ger ett stort utslag när förändringar studeras över tid.

Källmaterial

De data som används här är hämtade från UKÄ:s statistikdatabas och SCB.

Mer utförlig beskrivning av doktorander och intäkter till forskning och forskarutbildning finns i Universitet och högskolor. Årsrapport 2014 (Rapport 2014:7).

Ökade forskningsintäkter och fler doktorandnybörjare (Effektivitetsanalys 2014/3).

Mer utförlig beskrivning av doktorander finns även i Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2013 (UF 21 SM 1401).

Mer utförlig beskrivning av intäkter till forskning och forskarutbildning finns i Forskningsresurser i högskolan (Rapport 2013:7).