Nödvändigt med arbets­livets medverkan i kvalitets­utvärderingarna

Ömsesidig nytta: Arbetslivets perspektiv är viktigt i bedömningar av utbildningars kvalitet. Det är dessutom bra för arbetslivsföreträdarna att delta i bedömnings­arbetet. 

Nyligen ordnade UKÄ ett seminarium med representanter från arbetslivet. Seminariet var det sista av fyra under våren i syfte att fånga in erfarenheter från de senaste årens utvärderingar.

Rollen och uppdraget behöver få tydliga instruktioner

Företrädare från arbetslivet ska alltid ingå i bedömargrupperna i nuvarande utvärderingssystem. Antalet varierar något mellan olika bedömargrupper och flera framhöll att det är en fördel att det finns flera i varje grupp.

– Vi hade inte klart för oss vilken roll arbetslivsföreträdaren skulle ha när vi inledde vårt arbete. Det är en avgörande fråga för att kunna rekrytera personer. Ska det vara en representant för branschen, någon med arbetsgivarperspektiv, praktikperspektiv eller blick mot framtiden, undrade Karin Axelsson, professor i informatik i Linköping och ordförande i bedömargruppen för utvärderingen av informatik

Uppdraget tydliggörs

Per Westman, tf avdelningschef vid utvärderingsavdelningen på Universitetskanslersämbetet, förklarade att det i första hand var arbetsgivarperspektivet som efterfrågades. Arbetslivsföreträdaren ska inte vara en representant för en bransch utan kunna bidra med bedömning av anställningsbarhet. Men det har inte alltid gått att följa den intentionen.

– Vi måste självfallet bli bättre på att tydliggöra såväl uppdraget som rollen och omfattningen, sa Per Westman och pekade ut fyra centrala delar i uppdraget: att inledningsvis diskutera vilka examensmål som är viktiga att fokusera på, att läsa och bedöma självvärderingarna, att delta i lärosätes- och studentintervjuer och att även disputerade ska läsa de självständiga arbetena.

Elisabet Bäck, chefredaktör och vd för Katrineholmskuriren, deltog i en av de första utvärderingarna, journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap. Då läste alla i bedömargruppen de självständiga arbetena.

– Utvärderingsarbetet hade inte varit meningsfullt för mig om jag inte hade fått läsa arbetena. Studenternas uppgift var att producera ett arbete som skulle kunna publiceras. Jag kunde konstatera att det var många godkända arbeten som var omöjliga att publicera.

En fråga som Elisabet Bäck lyfte in i bedömargruppen handlade om huruvida journalister utbildas för branschens behov. Hon menade att det på flera håll är ett stort avstånd mellan akademin och yrkesbranschen. Till exempel tyckte hon att flera lärosäten hade "skrämmande dåliga föreläsare som inte alls företrädde en modern och framtidsinriktad syn på området.

– Vi arbetslivsföreträdare kunde tillföra mycket viktiga perspektiv på utbildningarna. Men jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna i bedömargruppen, sa Elisabet Bäck.

Tillfälle till samverkan

Eva Enquist, vice rektor vid Malmö högskola, tyckte att Kerstin Bäcks kritik mot akademin var allvarlig.

– Vi måste ha en aktiv dialog med arbetslivet. Det är oerhört viktigt med samverkan och vi måste se på samverkansuppdraget med nya ögon. Numera handlar det om att skapa tillfällen till möten i kortare uppdrag, som kan leda till ökad förståelse.

Bevaka kompetensfrågor

Anna Hedenström på SGU, Sveriges geologiska undersökningar, tyckte liksom Elisabet Bäck att utvärderingsarbetet var ett utmärkt tillfälle att bevaka kompetensfrågorna.

– Det var helt rätt för mig att vara med där, på vår myndighet står vi inför en stor generationsväxling och kommer att behöva rekrytera många de närmaste åren.

Det rådde också stor enighet bland bedömarna om att många examensmål är för svåra för att resultaten ska kunna bedömas.

Peter Honeth, statssekreterare hos Jan Björklund på Utbildningsdepartementet, påpekade att han inte alls är främmande för att examensmålen måste ses över så småningom. När de skrevs var det inte utvärderingsaspekten som avgjorde.

I sin avslutning sa universitetskansler Lars Haikola att utvärderingsarbetet kanske kan bli en arena där akademin och arbetslivet möts regelbundet.

– Det skulle vara ett bra tillfälle att diskutera den viktiga frågan: vad ska vi ha högre utbildning till?