Studenternas roll i kvalitets­granskningarnas bedömar­grupper

Studenter ska självklart delta i kvalitets­gransknings­arbetet men rollen bör bli tydligare. Det framkom vid en konferens arrangerad av UKÄ i förra veckan. Statssekreterare Peter Honeth underströk att fokus på resultat kommer att vara centralt även vid en utveckling av kvalitetsgranskningsmodellen.

Studentinflytande i granskningen av högskolans kvalitet

Konferensen handlade om studenternas inflytande i kvalitets­gransknings­arbetet. Fyra studenter delade med sig av sina erfarenheter av att delta i bedömargrupper. Samtliga efterlyste en tydligare handledning från Universitetskanslersämbetet om hur de skulle agera i granskningsarbetet. Studentrepresentanterna har en annan roll än ämnesexperterna och representanter från yrkeslivet i bedömargrupperna. De läser inte de självständiga arbetena men är med vid intervjuer av studenter, i diskussionerna om urvalet av examensmål och i granskningen av övriga underlag. Att studenter ska vara med var alla överens om.

– Jag tycker att min roll är självklar eftersom studenternas perspektiv måste finnas med i utvärderingarna. I och med att vi själva går utbildningen det handlar om kan vi ge en känsla av var "ribban" ska ligga i bedömningarna, sa Johan Kaluza som var med i granskningen av företagsekonomi.

Formerna för studentinflytande inte optimala

Sofia Davydenko var tacksam för att det fanns två student­representanter med i den granskning hon deltog i, svenska. Då kunde de stötta och rådgöra med varandra. Men Erik Strandmark, som var med i granskningen av examina inom farmaci och receptarie, tyckte inte att studentinflytandet fungerade optimalt.

– Eftersom vi studenter inte läser de självständiga arbetena får vi försöka påverka i andra delar. Men det kan vara svårt att få genomslag i bedömargrupperna, ibland undrade jag vad jag egentligen gjorde där. Om jag hade kunnat påverka mer så hade det haft betydelse för bedömning av enskilda mål, men inte för det övergripande resultatet.

Ett annat problem är att det ibland är svårt att få tag på studenter för intervjuer och ibland dök de helt enkelt inte upp. Deltagarna på seminariet var eniga om att studentkårerna måste ta ansvar för att rekrytera studenter i god tid.

– Jag upplevde en viss oro hos studenterna att vara för kritiska till sin utbildning. Någon sa att de inte ville medverka till att den skulle läggas ner. Men studenternas synpunkter gjordes osynliga i samman­ställningen för att de inte skulle riskera att pekas ut, sa Sofia Eklöf.

Både hon och Johan Kaluza betonade att man bör tänka på vilka studenter som väljs ut. De bör inte vara nybörjare utan personer som kommit längre i sin utbildning för att kunna ha perspektiv.

Regeringen betonar lärosätenas autonomi

Statssekreterare Peter Honeth berättade att det nuvarande utvärderingssystemet formats efter att SUHF betonat att resultat måste få en ökad betydelse i kvalitetsgranskningar. Det sammanföll i tiden med regeringens propositionsarbete om ökad autonomi för lärosäten. Där är grundtanken att staten ska fastställa mål och följa upp resultat medan lärosätena ska ansvara för hur man når resultaten. Ett förslag från dåvarande Högskoleverket som, förutom resultat, även innehöll hur-frågor avvisades av regeringen.

– Vi tog fasta på resultatdelen, för det är inte rimligt att staten ska ha uppfattningar om hur undervisningen genomförs eller hur examinationer sker.

Efterhand har man sett behov av att justera modellen. Peter Honeth konstaterade att de självständiga arbetena inte räcker för bedömning av yrkesutbildningar så där måste självvärderingen få en mer central plats. Universitetskanslerämbetet har fått i uppdrag att fundera på hur kvalitetsgranskningssystemet ska utvecklas ytterligare efter 2014.

Peter Honeth berättar att han medvetet undviker att prata om att det handlar om att utveckla ett nytt system. Han menar att de precis har skapat ett nytt system och att fokus även i fortsättningen ska ligga på resultat, hur studenterna når examensmålen. Regering och riksdag vill veta vad resultatet blir av de stora resurser som sätts in och om målen för verksamheten nås. Det betyder inte att hur-frågorna är ointressanta att utvärdera.

– Kvalitetsuppföljning ska inte bara vara något som den nationella myndigheten gör. Det väsentliga arbetet måste fortsätta ligga på lärosätena. Jag skulle gärna se att lärosäten samverkar och utvärderar varandra. I det arbetet skulle fokus kunna flyttas till hur-frågorna. Vi vet att mycket kunskap om dessa frågor kommer fram i Universitetskanslersämbetets granskningar. Naturligtvis har vi ingenting emot att lärosätena får del av dessa, men det är inget som ligger som underlag i besluten om indraget examenstillstånd, betonar Peter Honeth.

– UKÄ skulle kunna beskriva det som en tilläggstjänst som de erbjuder, och de får själva beskriva hur det ska förmedlas.